Archive Page 2

Att vara i den här världen men inte vara av den här världen!

Kristna använder ofta frasen i den här världen men inte av den här världen. (Vilket är hämtat från Jesu ord i John 17:11, 16). Detta uttryck fångar det svåra men så viktiga ansvar som Kristna har av att vara en synlig och distinktiv närvaro mitt i alla samhällen och mänskliga gemenskaper.

Tim Keller har talat om detta i sin bok, Center Church. Han säger bl a:

We will have an impact for the gospel if we are like those around us yet profoundly unlike them at the same time, all the while remaining very visible and engaged.

1. Kristna ska vara i denna värld.

Tim Keller skriver så här:

So, first of all, Christians must be like their neighbors in the food they eat and clothes they wear, their dialect, general appearance, work life, recreational and cultural activities, and civic engagement. They participate fully in life with their neighbors. Christians should also be like their neighbors with regard to excellence. That is, Christians should be very good at what others want to be good at. They should be skillful, diligent, resourceful, and disciplined. In short, Christians in a particular community should—at first glance—look reassuringly similar to the other people in the neighborhood. This opens up nonbelievers to any discussion of faith, because they recognize the believers as people who live in and understand their world. It also, eventually, gives them a glimpse of what they could look like if they became believers.

2. Kristna ska inte vara av denna värld.

Tim Keller kommenterar det så här:

Second, Christians must be also unlike their neighbors. In key ways, the early Christians were startlingly different from their neighbors; it should be no different for us today. Christians should be marked by integrity. Believers must be known for being scrupulously honest, transparent, and fair. Followers of Christ should also be marked by generosity. If employers, they should take less personal profit so customers and employees have more pay. As citizens, they should be philanthropic and generous with their time and with the money they donate for the needy. They should consider living below their potential lifestyle level. Believers should also be known for their hospitality, welcoming others into their homes, especially neighbors and people with needs. They should be marked by sympathy and avoid being known as self-serving or even ruthless in business or personal dealings. They should be marked by an unusual willingness to forgive and seek reconciliation, not by a vengeful or spiteful spirit.

Vidare så betonar Keller följande:

In addition to these character qualities, Christians should be marked by clear countercultural values and practices. Believers should practice chastity and live consistently in light of the biblical sexual ethic. Those outside the church know this ethic—no sex outside of marriage—and any inconsistency in this area can destroy a believer’s credibility as a Christian.

Så här kan och bör alltså kristna leva i den gudomliga paradoxen: Att leva i den här världen och samtidigt inte vara av den här världen. Både och samtidigt.

Men tänk om….

När man funderar på dessa saker så slog mig en tanke: Vi känner ju till faran med att vara i den här världen och samtidigt vara av den här världen. Det fenomenet brukar benämnas världslighet. Man kompromissar med det kristna budskapet och den kristna livsstilen. Vi är också medvetna om faran med att som kristna inte vara av den här världen samtidigt som man inte är i världen. Det kan bli en flykt från verkligheten. Man vågar inte möta ifrågasättande. Man kanske inte vågar möta avvikande åsikter och uppfattningar. Det kan visserligen finnas skäl till att gå i kloster eller andra liknande retreat-former. Det är när människor känner det specifikt som en andlig kallelse. Det har alltid funnits genom kyrkans historia. Men det hör inte till det vanliga och ej heller det som vi talar om här. Här handlar det mer om en verklighetsflykt. Man skapar ett slags (para)samhälle där människor kan vara jämt och aldrig se något annat.
Men ser vi faran med Kristna som inte är i världen, men som är AV den här världen. Just det! Kristna som bekänner sig till Jesus, som flyr från världen och som ändå är fulla av världsliga influenser.

Det är möjligt för kristna och kyrko-gemenskaper att “skära av” all relation och koppling från samhället och världen och träda in i isolering och ändå på samma gång visa alla tecken på världslighet bakom stängda dörrar. I en sådan situation så är kyrkan oförändrad av evangeliet och visar på alla världens karaktärsdrag. Kanske det betyder för vissa människor att vara självisk i vår omtanke för andras behov. Man sätter jämt sig själv i första hand. Det kan betyda att man är väldigt materialistisk i sin attityd till pengar. Det blir så oerhört viktigt att ha statusprylar och märkessaker för att vara inne och få umgås med “rätt” människor. Det kan innebära att man är så själv-upptagen att fokus i våra liv är inte evangeliet till de förlorade, men snarare vikten av vårt eget välbefinnande och behag. Det kristna livet blir en slags variant på Frank Sinatras kända låt “I did it my way”. Dvs, man lever sitt liv väldigt själviskt och utgår från sig själv snarare än Gud. Den totala motsatsen till det som Herren själv lärde oss att be: “Ske din vilja”.

Vilken tragedi när kristna inte är i världen men ändå så tydligt är AV den här världen.

Ship to Gaza – Ett skepp kommer lastat med ideologi snarare än hjälp

Det har inte gått att undgå den massiva kampanj som följer Ship to Gazas resa till Gaza. I alla tv-kanaler så får företrädare för Ship to Gaza, framförallt vänster-propagandister, helt oemotsagt berätta om Ship to Gaza som en behjärtansvärd hjälpaktion för palestinierna. Man kan säga att dom har “vind i seglen” när det gäller uppbackning och support från 3:e statsmakten: media. Men frågan är ju om det är en behjärtansvärd hjälpaktion för palestinierna? Jag menar att det inte är det, utan att det snarare handlar om en transport av ideologi.

Visst är det märkligt att i en tid då många delar av Mellanöstern har stora stora problem så kommer konflikten mellan Israel och Palestinierna (mer specifikt HAMAS) ändå i centrum. I Syrien så är det fullskaligt inbördeskrig med fruktansvärda konsekvenser där tyrannen vid makten fullständigt bombarderar sitt eget folk. Massor med döda, infrastruktur slås ut, brist på mat och livsmedel, långa kolonner med flyktingströmmar och mycket annat elände. Människor lider på alla sätt och vis i Syrien. Hur är det med folk i Libyen? Hur är det med tyranneriet i Iran? Hur går det för minoriteterna där? I Jemen så är det fruktansvärd situation för befolkningen och man lider brist på enormt mycket och FN:s organisationer förklarar mycket allvarliga konsekvenser för barnen bl a. Hur är det i Somalia? Hur är det i Sudan? Hur är det i Kongo? Listan kan göras enormt lång. Poängen är: Hade dessa människor varit RIKTIGA hjälparbetare så hade dom nog seglat mot Syrien idag.

Hur är det då med Gaza? För det första så är Israels sjöblockad av Gaza lagenlig. FN:s generalsekreterare, Ban Ki Moon, tillsatte en utredning efter den Israeliska flottans bordning av Ship to Gazas skepp 2010. Den rapport som senare kom, Palmerkommissionen, konstaterade att sjöblockaden är laglig. Orsakerna som ges till detta konstaterande är Israels reella säkerhetshot och det krigstillstånd som råder. Det är ju ingen som undgått att känna till det dagliga bombardemang som drabbar Israel, av Iranska och ryska raketer, som är riktade mot civila mål (!). Här kan vi börja snacka om att bryta mot Folkrätten.
Vidare, att den israeliska militären har funnit enormt mycket vapen och material som kan användas mot Israel vid tullarna visar ju hur viktigt det är att detta kontrolleras innan det förs in i Gaza. Sedan är det ju ett faktum att alla varor som förs in i Gaza via Israeliska hamnstäder blir mycket billigare för den palestinska befolkningen. Varför? Jo, för att de varor som förs in (smugglas in är sanningen) via Egypten beläggs med tull. Dessa tullavgifter går till Hamas. Sedan är det intressant att notera att Egypten har också väldigt starka restriktioner när det gäller att släppa genom människor in i Israel. Men det har ingen vänstergrupp funderat på! Det är inte lika uppseendeväckande antagligen. Eller att dom slår sönder tunnlar hela tiden som skapas för smuggling från Egypten via Rafah.

Gazas ekonomi ökade med 25% jämfört med förra året.Räknat på månadsbasis så menar en del bedömare (t ex Lisa Abramovicz) att det förs in ca 130 000 ton varor i månaden till en befolkning på ca 1,5miljoner (från spädbarn-pensionärer räknat). Det betyder att det inte är fråga om någon humanitär kris i Gaza. Jämför det med situationen i Syrien och man får perspektiv på situationen. Däremot så hävdas det hela tiden att så är fallet. Bara under första kvartalet under 2012 så exporterades det ca 640ton jordbruksprodukter från Gaza, jämfört med ca 448ton under hela 2011. Det finns så mycket mer statistik att hämta om man verkligen vill veta hur situationen ser ut. T ex från Worldbank eller andra liknande institutioner. Sen tror jag att det kommer även att gynna Israel om Gaza och Västbanken kan exportera ännu mer produkter i längden och se sin ekonomi växa ännu mer.

När det gäller blockaden, så är jag av den övertygelsen att den kan inte avslutas förrän det dagliga bombardemanget av raketer upphör från Gaza in i Israel. Redan 2005 drog sig den Israeliska militärmakten (och bosättare) från Gaza i goodwill för freden. Vad blev konsekvenserna? Ett våldsamt raketbombardemang. Vem vill ha sådana grannar? Det behöver man inte vara professor för att fatta att det går inte. Fred och vapenstillestånd baseras på ett ömsesidigt erkännande av avtal och en ömsesidig önskan om fred och ro. När ska det åstadkommas? Varför finns det inga “ship to Westbank”? Kan det vara för att Al Fatah styr där och inte Hamas. Kan det vara för att Al Fatah har erkänt Israels rätt att existera? Kan det betyda att dom vill ha förhandlingar med Israel? Svaret är Ja. Situationen är mycket annorlunda med Hamas som styr på Gaza efter en rätt brutal kupp. Att “Ship to Gaza” och deras vänner stöttar Hamas är skrämmande då de är fortfarande klassade av EU som terrororganisation. Dom är betydligt värre än några Nazistpartier i Europa när det gäller det uttalade hatet mot Israel och Judar. Det är bara Hamas som har inskrivet i sitt program att mörda judar. Just därför är det så konstigt att vänster-folket i Ship to Gaza stöttar en sådan regim, när de är så duktiga på att ta avstånd från all form av nazism och rasism.

Vad är det då för typer som har engagerat sig för Ship to Gaza?
* Henning Mankell. . Ingen i Sverige som har missat hans författarskap. Han har givit ut många böcker som har sålt bra. När det gäller hans syns på Israel så går den i klassiska vänstertecken. Han har bl a sagt att Israel borde aldrig ha etablerats och att landet borde avvecklas som den “apartheidstat” som den är i likhet med Sydafrika. Om man läser Mankells dokument på ShiptoGazas hemsida, så inser man vad han står för. Han försvarade även självmordsbombningar och kallade det för “motstånd”.
*Dror Feiler. Svensk-Israelisk vänsteraktivist. Kanske mest känd för sitt sk konstverk på Historiska muséet som kunde ifrågasättas för osaklighet, och som fick den Israeliska ambassadören att riva ner det.
*Maria-Pia-Boethius. Journalist och författare. Var tidigare en tongivande röst inom de sk “rödstrumporna” vilket idag antagligen motsvaras av feministiska vänstern.
*Mattias Gardell. Han är professor i religionshistoria på Uppsala Universitet. Han är asatroende. Han är extra intresserad av islam och har skrivit böcker om bl a islamologi. Han skrev en bok “Bin Laden i våra hjärtan” där han försvarar muslimer som hyllar Hitler för att han “skipade rättvisa”. Han menar att org. som Hamas, Muslimska broderskapet osv representerar “muslimska mittfåran”. Hans försvar av antisemiter går hand i hand med kritik mot de som kritiserar islam. Han brukar likställa islamkritiker för att lida av fobier.

Som man kan se så är det en ganska homogen grupp som engagerar sig år efter år när det gäller “Ship to Gaza”. Dom har ungefär samma politiska orientering (V), förenade i samma anti-Israeliska hållning, samtidigt som dom hyser sympatier för grupper som Hamas och Hizbollah. En annan gemensam sak som de har verkar vara intresset för massmedial uppmärksamhet vilket dom också får i Sverige på bästa tänkbara tider.

Dialog på Newmann mellan Pingst FFS och Katolska kyrkan

Noterade att i onsdags så firade man 10-års jubileum av den dialog som funnits mellan Pingst FFS och Katolska kyrkan. Själv hade jag tänkt närvara men hade olyckligtvis tagit fel på tiden så jag missade det. Hur som helst, samtalet ägde rum i Newmann-institutets lokaler och jag bifogar här en länk till samtalet. Observera att detta inte är hela samtalet, utan endast inledningar av Olof Djurfeldt (tidigare chefredaktör på Dagen och en Pingstprofil) samt Syster Veronica Tournier OP. Fanns mycket intressant och tänkvärt som sades.

Kyrkan och den koloniala makten!

I förra bloggposten så kommenterade jag lite om den diskussion som pågått ett tag och som har handlat om den tecknade seriefiguren Tintin och koloniala stereotyper och karikatyrer av olika folkgrupper som förekommer där. Vi kan konstatera att visserligen innehåller seriefiguren den här typen av beskrivning, men att man måste sätta det i sitt historiska sammanhang. Att en hel av serien skrevs under en tid som var präglad av just kolonialtiden. Det är inget försvar av nidbilder, men ger oss nycklar till att förstå. Vidare så menar jag att censur av den här typen av literatur är orimligt och absolut inte en väg. Snarare är det bra att se detta och behöva reflektera över det idag och fråga sig hur är vi idag.

I den här bloggposten tänkte jag ge några kommentarer om kyrkans relation till kolonialmakten från ca 1700-och framåt. Det har varit en ganska het och lång diskussion i akademiska kretsar när det gäller frågan om hur kyrkan och den kristna missionen relaterade till den politiska makten under kolonialtidens apex. Detta var bl a något som jag studerade under min tid i England. Frågan har ju varit extra aktuell i just England då landet representerade det stora imperiet utöver världen. Därför har många historiker, missionshistoriker och några andra akademiska discipliner funderat över detta.

Frågan är givetvis inte helt enkel att besvara, men en hel del bra och gedigna analyser har gjorts av ett antal forskare i ämnet. Det råder ju inga tvivel om att den explosiva expansionen av kristendomen i Afrika och Asien under de senaste 2 århundradena ägde rum samtidigt som den Europeiska stormaktstiden och dess ekonomiska utbredning tog fart. I vissa kretsar (Marxistisk historieskrivning men även Afrikansk nationalistisk) så har det därför hävdats att den Kristna missionen gick hand i hand med imperialismen och den koloniala erövringen. M a o, att den kristna missionen skulle vara smutsig genom att den använde sig av den politiska makten för att sprida sitt budskap, och även tvärtom, dvs att kolonialmakten utnyttjade den kristna missionen i de kolonier där de styrde. Detta är en vanlig anklagelse. Och i takt med den anti-kolonialism som uppträdde på 1900-talet så utvecklades även en avsky/starka antipatier mot Kristen mission. En stor orsak är just att forskningen a la post-1965 har tenderat att luta mot marxistisk tolkning av historien. Stor del av forskningen visar dock på att denna beskrivning definitivt inte ger den tyngsta bilden. Det finns även forskning som har visat att de kristna missionärerna visserligen gjorde fel och såg misslyckanden, men agerade oftast självständigt/oberoende av kolonialmakten och arbetade för att sprida den kristna tron snarare än att bygga imperie.

Några bra böcker som har behandlat saken och just kunnat konstatera detta (missionen gick inte i imperiets ledband) är bl a: The Bible and the Flag av Brian Stanley, Evangelicalism in Modern Britain av David Bebbington,Missions and Empire av Norman Etherington, och lite andra forskare. Den forskare som har gjort ett monumentalt verk i ämnet, Magnum Opus, är Stanley Porter med sitt verk Religion Versus Empire? British Protestant Missionaries and overseas expansion 1700-1914. Stanley Porter, som är professor i Imperial history vid Kings College, UK, har ägnat hela sitt liv att forska om just relationen mellan den brittiska missionen och imperiet. Nog för att boken inte är enkel att ta sig genom (riktig tegelsten) men det finns massor med guldkorn att hitta.

Det verkar ju så enkelt: Jesus sa: “Ge till kejsaren det som tillhör Kejsaren och till Gud det som tillhör honom” (Lukas 20:25) Men för de kristna missionärerna som gav sig åstad för att förkunna evangeliet i “hednaland” så var Caesar alltid nära och det var inte alltid helt klart vem som skulle ha vad.

Hur som helst, under missionens apex, 1790-1812, när de flesta missionsorganisationer etableras (t ex Baptist Missionary Society, London Missionarey Society, Edinburgh and Glasgow Missionary Society, Church Mission Society mm) så var det ganska spänt mellan imperiemakten och den kristna missionen. Båda grupperna var pionjärer (på ont resp gott i det här fallet) som sökte sin väg genom nya territorier. Porter menar att det är svårt att inte bli slagen av den jämförligt sätt obetydliga roll som imperiet spelade i missionärernas tankar. Han menar att det nästan går att förlöjliga missionärernas väldigt enkla och barnsliga förtröstan på “all-embracing, superintending providence”, dvs Gud. Den enorma entusiasm och motivation att sprida det kristna budskapet är jätte tydligt i missionsliteraturen från den tiden.

I kapitel 3 av Porters bok så behandlar han just fenomenet med missonärernas relation och attityd till imperiet. Han tittar på tiden 1800-1830 specifikt. Han noterar att missionärerna diskuterade frågan huruvida dom skulle “follow the flag” eller gå sin egen väg. Porter hävdar med tydlighet:

“Colonialism was by no means necessarily conductive to missionary activity.” (p.64)

Dessa nyformade organisationer (missionssällskapen) som hade brist på finanser, brist på personal och som hade brist på kunskap om omvärlden, hade oftast inget annat val än att “följa flaggan”. Att hoppa på ett transport-skepp till de specifika områdena var oftast det enda alternativet.

Porter observerar:

“from encounter and engagement with, even dependence on, governments, whether imperial or colonial. At first, however, neither side sensed where events were leading and neither state nor mission societies wanted dealings with each other (p.65)

I kapitel 5 av Porters bok så beskriver Porter hur det från 1814-1850 utvecklades globala brittisk-protestantiska missionsnätverk utöver världen. Dessa globala nätverk var del av en allmän expansion och som Porter beskriver en “new wave” dvs en ny våg av missionsaktivitet som ägde rum under 1830-talet, 1840-talet, och 1850-talet. Orsaken till denna “våg” menar Porter var som en konsekvens av att missionsorganisationerna “were riding high on the back of the humanitarian tide” (p.137) Hur som helst, vid ungefär mitten av 1800-talet så stannande missionsentusiasmen av i takt med att man inte såg den framgång som man villen när det gäller att vinna “indigenous” folk, inhemska för Kristus. En viktig orsak som komplicerade det menar Porter var bristen på reflektion när det gäller hur de inhemska kyrkorna skulle formas och struktureras samt de framtida roller/positioner som de nyomvända inhemska troende skulle ha.

I kap 8 diskuterar Porter utvecklingen av de sk “faith missions” som ägde rum under andra halvan av 1800talet som en respons på den nedgång som ägt rum tidigare. Dessa sk “faith-missions” uppstod från en genuin önskan att återgå till en enklare form och metod när det gällde missionsarbete. Mycket hade med organisationsform samt hur finansiering gick till. Teologiskt fanns det också en skillnad. Missionssällskapen tidigare i allmänhet vidhöll en mer “postmillenial ideal” och var mer rotat i upplysningens ideal om progress. Den här synen kom att ersättas (dock inte överallt) av en mer “pre-millenial” syn där man såg världen i mer pessimistiska drag. Man väntade på Jesu snara återkomst för att sedan skulle tusenårsriket inträda. För missionärerna i de sk “faith-missions” kom den här synen att driva på takten i missionsaktiviteten. Det kom nästan att bli en slags alarmism i den här approachen.

Porter tycker sig se vissa gemensamma karaktärsdrag i dessa “faith-missions”. Bl a:

“a determination to operate in isolated and unfamiliar territory, as far as possible beyond any European influence or colonial rule and at a distance from other missionary bodies.” (p.224)

M a o, Kina, Centrala delar av Afrika och muslimvärlden blev alla huvudmål för dessa missioners aktivitet. Därför, trots att det bland många historiker har varit “inne” att uppfatta närmare kopplingar mellan missionsaktiviteterna och imperialismen under andra halvan av 1800-talet, så visar Porter att detta är en felaktig bild.

Kapitel 10 i Porters bok är en ganska bred diskussion om missionen under imperialismens apex dvs den tid som mest förknippas med imperialismens guldålder. Porter menar att det är väldigt tydligt hur lite som mission kan kopplas ihop med Brittiska imperie-motiv. Han menar tvärtom att när man närmar sig slutet av 1800-talet så kan man hur viktiga delar av missionsrörelsen:

“…attempts to sustain its appeal and generate renewed support thus involved its re-appropriation of the secular humanitarian goals so significant to its progress in the first half of the nineteenth century.” (p.315)

M a o, en förnyad satsning bl a genom att återgå till humanitär hjälp som var en viktig orsak till dess framgång i början av 1800-talet. Intressant…Detta kan man se både genom det som Lutherska och Katolska kyrkorna utvecklade, såsmåningom också evangelikala och efter det så pingst-karismatiska och på senare tid även oberoende kyrkliga grupperingar.

Porter menar att dessa “sekulära humanitära mål” som missionsrörelsen anammade (kapitel 11) ledde till en betydelsefull “anti-imperialism” bland de protestantiska missionsgrupperna under 2 årtionden före 2 världskriget. Missionärerna hade en som Porter beskriver “continued belief in the fundamental unity of humanity”. Detta gjorde att de kom på kollisionskurs med de rasistiska och Social-darwinska teorierna som uppstår i kaoset och vid tiden för imperie-tidens zenith.

Slutligen, med hänvisning till Jesus ord om att “ge till kejsaren det som tillhör kejsaren, samt ge till Gud det som tillhör Gud” så menar Porter att missionärerna försvarade inte imperiet, men var ofta associerade med institutioner och uppfattningar som lokala människor i de olika kolonierna identifierade med imperialism. (p.316) Men, som Porter avslutar sin analys,

“although missions could not avoid empire, they were determined to put it in its place (p.330)

M a o, den internationella missionsrörelsen kunde inte undvika imperiet och dess inflytande. Däremot så visar forskningen på att missionärerna var överlåtna och väldigt målmedvetna om att placera imperiet/kejsaren på rätt plats.

Tintin och IKEA – Stereotyper och kultursyn

Det har varit en del diskussioner på tv, radio och nätet på sistone som har handlat om vår inställning och syn på andra kulturer. Den första diskussion som pågått om den populära tecknade seriefiguren Tintin har aktualiserat det här med literatur från andra tider som representerar stereotyper och karikatyrer av människor från andra kulturer. I vetenskaplig diskurs brukar detta ämne benämnas postkolonialism. Den andra diskussion som nyligen uppstod behandlade möbeljätten IKEA och deras sätt att handskas med bilder på kvinnor i sina kataloger i Saudi-Arabien. IKEA fick kritik för att man går ett patriarkalt samhälle till mötes och spär på förtrycket mot kvinnor genom att retuschera bilder på kvinnorna.

Bakgrunden till den upphettade diskussionen om Tintin är att man på kulturhuset i Stockholm ville göra en flytt av tintinböckerna till en annan avdelning. Efter massiv kritik och uppmärksamhet så backade ledningen. Tycker det var bra att de inte ägnade sig åt ett slags myndighetscensur. Hur som helst, ganska snabbt uppstår en polariserad debatt där ena sidan vill förbjuda Tintin, och andra sidan drar jämförelser till Nazi-Tyskland och ropar på bokbål. Den tidigare gruppen menar att serien presenterar koloniala (rasistiska) nidbilder av människor från andra kulturer. Det är nu ingen tvekan om att så är fallet enligt mig. Exempel på karikatyrer och falska nidbilder är typ att afrikaner är lite dumma, araber sitter på flygande mattor, turkar röker vattenpipor osv. Men det är även stereotyper och karikatyrer av andra nationaliteter.

Men Tintin var väl en hjälte säger någon! Han kämpar för de svaga och uppträder respektfullt. Det kan ju stämma, men det finns likväl stereotyper om olika människogrupper i serien som jag ser det. Detta är å andra sidan inget nytt. Det har ju skett åtskilliga gånger i världsliteraturen. Ett bra exempel är Charles Dickens kända verk, Oliver Twist. Vem kommer inte ihåg den tjuvaktige Fagin. Eller “Juden” (The Jew). Han är beskriven på ett väldigt negativt stereotypt sett. Troligtvis i avhumaniseringssyfte. Det märkliga är att man kommer alltid ihåg Fagin i negativt sken.

Frågan är hur vi ska ställa oss till den här typen av literatur. Det är inte helt oproblematiskt. Men lösningen är ju inte att förbjuda den här typen av literatur. I så fall skulle nog väldigt mycket av världsliteraturen anses vara skadlig för barn och förbjudas. Vi måste hitta ett sätt att förhålla oss till den. Det allra bästa sättet som jag ser det är att problematisera konsten/kulturen. I synnerhet nidbilderna i konsten och kulturen. Nidbilder finns det gott om överallt och det ska ifrågasättas. Även om en del skämt kan vara oskyldiga (t ex om norrmän) så är det inte säkert att sammanhanget är så oskyldigt. Om en person tillhör en “utsatt” grupp, en minoritet, någon som är annorlunda än majoriteten, som inte är en del av normen “VI”, är nidbilden aldrig oskyldig.

Tintin-böckerna och kanske speciellt de från 30 och 40-talet återspeglar givetvis den bild som västerlandet hade av sina kolonier och på andra kulturer. På det sättet är de sk historiska tidsdokument från en tid när det vita väst såg det som sin uppgift att bringa ordning och civilisation till till den oupptäckta/outforskade världen. Till de “underutvecklade och underlägsna folken” samtidigt som man tyvärr plundade kolonierna på rikedomar. Mycket av detta kan man läsa om i brevkorrespondens, artiklar, literatur från denna tid. Det ska tilläggas att Tintin i Belgiska Kongo liksom Tintin i Sovjet var beställningsverk från författarens arbetsgivare, som var chefredaktör för en (högerorienterad)tidning, då författaren aldrig själv besökte länderna. Hur som helst, de stereotyper och ibland grova karikatyrer av människor från andra kulturer som kommer fram, beskriver en tid då kolonialismen frodades och tyvärr också rasismen.

Postkolonialism handlar om att försöka se vilka åsikter och strukturer som finns kvar från den tiden då världen bestod av länder och kolonier. Då man gjorde skillnad på klass, kön och ras. Postkolonial teori granskar kolonialismens historiska arv. Det handlar ju om det system som västerländska makter försökte använda sig av för att stöpa om stora delar av världen efter västerländska mått. Därför är postkolonialismen om en slags kritik av västerlandet och dessa idéer. Inom kolonialismen (alltså de västerländska kolonialmakterna) så fanns en grundtanke om att man spred en bättre civilisation till de samhällen som ansågs lägre än det vita Europa. Det byggde på vad en del har kallat “särartstänkande”, dvs att egenskaper som färg, bakgrund och kön säger något om en människas föreställningar. Nu protesterar väl en del och säger att det var då och inte gäller nu. Förr fanns kolonier. Förr stod det i ordböckerna om att negrerna var dumma. Det stämmer! Och visst kan vi idag se tillbaka på händelser som ägde rum 200, 150, 100, ja eller kanske bara 50år sedan och tänka: Fy vad dumt dom tänkte då! Det är för väl att samhället inte är så idag. Men frågan är: är vi så mycket bättre idag? Vilka typer av stereotyper och nidbilder sprider vi eller tar för givet utan att ens reflektera över det. Även om kolonialtiden är över, så kan det finnas en slags överlägsenhet (slags mental kolonialism). Viktigt att fundera över.

Nu ska vi inte fördjupa oss i postkolonialismen mer, men det är viktigt att se detta när man läser äldre literatur.
Nu tror jag som sagt inte att lösningen på detta med rasistisk literatur är att förbjuda . Inte alls! Att välja censurens väg vore att börja med någon slags historierevisionism vilket vore kontraproduktivt. Historierevisionism, det som man faktiskt höll på att ägna sig åt i kulturhuset när man ville retuschera och förändra historien, skapar bara historielöshet. Rasism och annan typ av nedvärderande beskrivning av andra människor går inte att gallra bort. Mångkulturalismens fördelar är ju just det att kunna sätta sig in i olika tankesätt och situationer. I detta fall är det kanske inte andra kulturer i första hand, men det är ju helt andra tider. Tror det är viktigt att kunna sätta in Tintin i en historisk kontext.

Vidare så blir problemet med censur att vart går gränsen? Vem sätter gränsen? Nej, detta är inte vägen. Det öppna samtalet är vägen.

När det gäller IKEA och deras retuschering av kvinnorna i sina kataloger i Saudi-arabien, så kan det till att börja med vara nyttigt och nämna att det är inte bara IKEA som raderar kvinnor. I en artikel av Anna Laestadius Larsson framkommer att detta har frekvent skett på olika håll. Det gör det inte mer rätt men det sätter saken i sitt rätta sammanhang. IKEA ska inte få orimligt mycket kritik. Sen är det ju så att om SaudiArabien verkligen vill ha det på detta sätt så är det ju tveksamt om IKEA skulle bråka om att ändra på det bara för att Nyamko Sabuni (Jämställdhetsministern) tycker att det är bedrövligt. Om IKEA har rådfrågat de Saudiska myndigheterna om detta vilket Jan Hjärpe, professor i islamologi utgår ifrån se här så har IKEA antagligen bara följt de rekommendationer som man har fått. IKEA vill sälja sina möbler. De vill inte bråka med sedlighetspolis eller myndigheter som skulle kunna leda till en bojkott. Vad leder det till?

Att det sedan finns märkliga regler i det strängt Wahabitiska landet är ju helt uppenbart. Kvinnor får inte köra bil, inte vistas på offentliga platser med främmande män, får inte klä sig som dom vill, och mycket mer. Frågan är dock om ett utländskt företag ska lägga sig i denna typ av fenomen? Är det självklart att IKEA ska gå emot SaudiArabiens regler och bud? Ska inte kritiken mot detta komma från politiskt håll både internationellt och nationellt. Ska inte ett uppresande mot det som sker snarare komma inifrån landet? Det är inte helt enkla frågor. Men visst blir det problem om IKEA går ut med vissa ideal på sin hemsida som man sedan inte lever upp till. Det bir ju en viss diskrepans, dvs brist på överensstämmelse.
Man kan ju tycka att kvinnor borde få vara med, men att man är anständigt klädda i deras kataloger i Saudi. Men det är min åsikt!

Tv4 Intervju med kyrkoherden Olle Carlsson och NT-Exegeten Tord Fornberg

Var Jesus gift? Se intervjun med kyrkoherden Olle Carlsson och Docenten i Nya Testamentets Exegetik, Tord Fornberg.
Lite olika perspektiv helt klart.

Var Jesus gift?

Idag kan man på (Dagen) läsa om ett fynd som en professor vid Harvard University, Karen L King, tydligen ska ha gjort som skulle “bevisa” eller åtminstone vara ett argument för att Jesus var gift. Det handlar alltså om ett fragment av ett papyrus som skulle innehålla text där Jesus talar om “min fru”. Fyndet ska enligt ABC-News (se här ha presenterats vid en konferens som heter “Tenth International Congress of Coptic Studies” och ägt rum i Rom. Vissa språkexperter (vet ej vilka) hävdar att texten som är skriven på koptiska, är från 300-talet. Det är inte så mycket text utan “åtta rader på framsidan och sex rader på baksidan”. Om det skulle stämma, så är detta det enda antika dokumentet som påvisar att Jesus var gift. M a o, ett tungt anspråk! Karen L King är professor och lägger dock in en brasklapp i diskussionen. Hon säger om texten att den “bevisar dock inte att den historiska personen Jesus var gift.”

Däremot säger hon:

“the fragment does provide direct evidence that claims about Jesus’ marital status first arose over a century after the death of Jesus in the context of intra-Christian controversies over sexuality, marriage, and discipleship.”

Diskussionen om huruvida Jesus var gift eller inte har ju pågått länge och populariserades rejält i och med den amerikanske författaren Dan Brown och hans kända novell, Da Vinci koden. Novellen lyfte fram och faktiskt argumenterade för tesen att Jesus var gift med kvinnan som vi känner från Bibeln som Maria Magdalena. Vidare så beskrivs hur Jesus och Maria Magdalena får ett barn, och hur denna “sanning” hålls hemlig av den organiserade kyrkan. Da Vinci koden väckte liv i den här föreställningen och många som såg filmen eller läste boken trodde på den fantasifulla historien i boken. Enligt den religiösa websiten Beliefnet, som gör undersökningar då och då, gjordes en undersökning som visade att ca 19% av de som svarade trodde att Maria Magdalena var Jesu fru. Nu ska tilläggas att det gjordes i USA. Hur svaren skulle se ut i Europa, eller i Sverige för den delen hade varit intressant att se.

Utan att gå in på alla historiska bevis för och emot i detalj då det tar mycket utrymme i denna bloggpost, så kan man sammanfattningsvis säga följande:

1. Nya Testamentet ger inget svar på frågan om Jesus var gift. Inte ens någon indikation. Varken att han var ogift eller hans fru. De flesta bibelforskare tar detta som ett bevis på att Jesus var ogift. Dock finns det några få som hävdar att han var gift då det var det mest vanliga bland judiska män på Jesu tid. Speciellt bland dom som aspirerade på att bli Rabbi.
2. De icke-bibliska källorna ger oss inte stöd för uppfattningen att Jesus var gift.

En del menar att det står inget om Jesus´äktenskap eftersom det var hemligt! Dom menar att de icke-kanoniska källorna skulle ge små ledtrådar. Den verkliga sanningen om Jesu äktenskap är dolt. Och därför står det inte om det i dessa källor. Dom som menar det är förmodligen övertygade efter att ha läst Dan Browns bok eller sett filmen. Rent teoretiskt skulle det kunna vara möjligt. Men då kan man ju säga att det finns mer bevis för att Jesus var en alien från yttre rymden! :). Han är förvandlad på ett berg med änglavarelser (transfigurationen) och han far upp i himlen i ett moln (Apg 1:9). Vad försöker jag säga: Jo, man kan komma upp med alla möjliga teorier om Jesus, men dessa teorier (t ex om Jesu äktenskap) måste bedömas mot de hårda fakta som vi har från de antika texterna (bibliska såväl som icke-bibliska) och dessa källor stödjer inte teorin om att Jesus skulle vara gift. Att de icke-kanoniska evangelierna och texterna skulle “bevisa” att Jesus var gift är nonsens, men tyvärr en vanlig uppfattning som spridits, bl a genom Dan Browns bok.

“Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, så blir det en sanning” ska någon klok har sagt en gång och det stämmer verkligen när det gäller myter om Jesus. En sådan myt är att Jesus skulle varit gift med Maria Magdalena. En bidragande orsak är den popularitet som Dan Browns bok åtnjöt utöver världen. I vissa kristna kretsar så motsades boken för dess brister i saklighet, men i det stora hela så mottogs boken positivt. Varför kan man undra?

Philip Jenkins har på beliefnet skrivit en artikel som är väl värd att läsas (se här), How Gnostic Jesus Became the Christ of Scholars som sniffat fram ett spår. I den artikeln så lyfter författaren fram ett fenomen:

new and fringe religious movements have often generated distinctive images of Jesus, who is presented as a sage, philosopher and occult teacher, whose views have much in common with those of Asian teachings. These pictures have a very great deal in common with the images which increasingly dominate the mainstream critical scholarship of the New Testament,

M a o, nyare bilder av Jesus, där han snarare framställs som en vis man, filosof och ockult lärare. Denna uppfattning är uppskattad bland många bibelforskare. Jenkins menar att mycket av utvecklingen går hand i hand med den revolutionerande upptäckt som forskarsamhället gjorde i Nag Hammadi, Egypten 1945. Det var ju då som man upptäckte gnostiska evangelier. Detta ledde till en gnostisk “väckelse” i vissa kretsar. Man började se den historiska personen Jesus i gnostiskt ljus snarare än i judiskt.

Dan Browns bok populariserar en ny syn på Jesus, en gnostisk Jesus, där man s a s klär av Jesus hans unikhet och hans Gudomlighet. Jesus blir en vanlig människa, visserligen med andlig insikt men ändå en vanlig människa. Tesen att Jesus skulle vara gift blir beviset för att Jesus var inte Guds son, utan en helt vanlig människa. Detta är helt i linje med mycket av synen inom modern kritisk bibelvetenskap.

Jenkins förklarar i artikeln att i samband med att Thomasevangeliet upptäcktes, så fick det en ganska hög status och auktoritet inom bibelvetenskapen. En del(dock inte alla) ville nästan likställa det med de 4 evangelierna.
I och genom upptäckten, så fick gnosticism ett rejält uppsving bl a, då det var dels ett alternativ till den ortodoxa kristendomen, och uppfattades som väldigt spännande, modernt och relevant.

Gnosticismen beskrevs som:

“equal access, equal participation and equal claims to knowledge,”

Kan väl inte blir mer anpassat för vår tid. Man förkastade institutioner och hierarkier, man gav kvinnorna en upphöjd plats till skillnad från den “hemska” kyrkan som “förtryckte” kvinnorna. Kontentan som dras från vissa kretsar är att den historiska personen Jesus skulle ha känt sig och varit mycket mer hemma i dessa gnostiska kretsar än den etablerade kyrkan.

Jag tror personligen att dels gnosticismens “väckelse” och positiva mottagande inom den högre bibelvetenskapen samt populariseringen som kommit till stånd genom diverse bokalster och publikationer, har bidragit till den stora uppmärksamhet som uppstår när någon påstår att man funnit ett fragment från ett gammalt dokument som skulle “bevisa” att Jesus var gift. Det finns en devis som lyder: “Människor tror det de vill” (Julius Caesar). Det verkar gälla än.

Slutkommentar: Tillsammans med alla kristna genom den långa kyrkohistorien, så tror jag att Jesus var fullt ut Gud och fullt ut människa. Visst är det så att det kan vara svårt att till fullo förstå detta eller förklara detta mysterium, men jag tror det ändå. Tron på Jesu unika natur kräver dock inte att han var singel, ironiskt nog. Jesus kunde ju faktiskt ha gift sig och behållit sin syndfria, mänskliga-gudomliga natur. Men vi saknar bevis som visar att han gjorde det. Man kan ju spekulera om orsakerna. Ett rimligt skäl som jag kan tänka mig är att Jesus insåg att sin unika kallelse var inkompatibel med äktenskap och familjeliv. Men detta är inte fakta, det är min personliga åsikt.


Ett samtal om kristen teologi och annat intressant såsom historia, samhälle och kultur.
Läs mer...

A conversation about Christian theology and other interesting things such as history, society, and culture.
Read more...

  • This blog in English (through Google Translate)
  • Twitter Updates

    Error: Twitter did not respond. Please wait a few minutes and refresh this page.

    Blog Stats

    • 28,856 hits

    Categories

    Archives