Archive for the 'Mission' Category

Intressant diskussion på högre seminariet

Var närvarande vid senaste träffen på högre seminariet i Missionsvetenskap på Uppsala Universitet. Det är en intressant bredd på de olika doktorander som arbetar på olika projekt. Denna gång så diskuterade vi ett kapitel ur en avhandling som behandlar Svenska missionsförbundets (numera Svenska missionskyrkans) mission i Franska Kongo på 50-talet. Här studeras en ledande person i den väckelserörelse som uppstod i Kongo-Brazzaville. Det är intressant att ta del av missionsforskning i synnerhet från områden som inte har publicerats så mycket på engelska. Av naturliga skäl så har ju västerländsk mission fått tydligare spridning där engelskan varit huvudspråk, medans i områden där t ex franskan,portugisiskan eller andra språk varit huvudspråk, så har inte publicering varit lika vanligt, eller översättning, åtminstone när det gäller missionsforskning.

Landet Kongo har en speciell historia. Kungariket Kongo hade en stor tid runt 1600-talet. I samband med Berlinkonferensen 1884 så delades ju Afrika upp mellan de Europeiska kolonisatörerna. Således delades det då ganska stora området/kungariket Kongo upp i tre delar och kom under tre kolonialmakter. 1.Södra delarna gavs till (eller de kanske tog) portugiserna. Det landet skulle ju senare få självständighet som Angola. 2.Kung Leopold (känd från historieböckerna)hade först gjort landet till sin privata ägodel men blev senare tvingad att lämna över det till Belgiska staten som en belgisk koloni, och namnet på det området har ändrats ett antal gånger. Först Republiken Kongo, senare Den demokratiska republiken Kongo, sedan Zaire, senare Demokratiska republiken Kongo igen. I Sverige brukar man särskilja genom att kalla detta området Kongo-Kinshasa. Mycket av orsakerna till alla namnändringar osv är ju pga krig och bråk om makten, naturtillgångarna och olika folkgrupper.

3. Det tredje området brukar ju benämnas i Sverige för Kongo-Brazzaville för att skilja från ovan nämnda land som legat mycket fejd med Kongo-Brazzaville.Fransmännen tog kontroll över de norra delarna av det gamla kungariket Kongo. Frankrike gjorde sedan självklart anspråk på området i den bekanta Berlinkonferensen 1884. Detta område har också fått många namn under åren också pga samma problem som landet ovan. Från början fick området namnet Franska Kongo pga fransmännen. Sen har namnet bytts åtskilliga gånger. Rätt namn är idag Republiken Kongo.

Eftersom första språket är franska i dessa områden så är det ju inte lika lätt-tillgängligt som när det är skrivet på
engelska. Därför är det extra intressant att få del av forskning i sådana länder/områden. Orsaken till att man kan läsa mycket och ta del av vad som hänt t ex i Kenya eller Tanzania eller Etiopien är ju dels för att svenska missionärer varit där, men en viktig anledning är att engelskan är ett viktigt språk i dessa områden.

Det är fascinerande att se vad som hänt ut över världen där det kristna budskapet/missionens budbärare har gått fram, på uppdrag av Herren. Hur det kristna budskapet har spridits och hur det har tagits emot av den inhemska befolkningen, hur kyrkor har uppstått som ett resultat och hur kulturen har reagerat på det kristna budskapet. Det ser olika ut över världen men ändå är så mycket lika. Allt från när de kristna spreds över den dåtida världen frivilligt eller ofrivilligt (förföljelser) till dagens kristna som vill nå onådda folkgrupper, så går det en röd tråd genom kyrkans historia. Det är något som jag tycker är fantastiskt att läsa om.

Advertisements

Inspirerad av den tidiga kyrkan

Har läst mycket i den Anglikanske missionären och professorn i Kyrkohistoria, Stephen Neil´s, A History of Christian Missions. Det är en riktigt bra bok sprängfylld av information och upplysning när det gäller Kristendomens utbredande. Författaren gör ett utmärkt jobb i att plöja genom allt det historiska material som är associerat med den Kristna missionen. Han lyckas beskriva tendenser och förändringar av metoder och motivation för spridandet. Det är en bok som jag uppmuntrar alla att läsa.

Det är fascinerande och nästan överväldigande att läsa om den tidiga Kyrkans spridning och utbredning. Det är gripande att läsa om alla oräkneliga lärjungar som var med i spridandet av det Kristna budskapet i alla hednakulturer. Det är många namnlösa lärjungar som bara Gud i sin allmakt känner som utförde heroiska insatser där man var villiga att t om offra sina liv som martyrer. Vid 300-talet A.D. så fanns det i stort sett inget hörn av det Romerska imperiet som inte hade penetrerats av evangelium vilket är helt otroligt när man tänker och analyserar. Vilka faktorer spelade in för att evangeliet skulle kunna spridas så effektivt som skedde? Stephen Neill har i sin bok föreslagit några punkter som var avgörande Kristendomens expansion i den dåtida världen:

1.* Först och främst så var det den brinnande övertygelse som väldigt många av de tidiga kristna hade. Kyrkohistorikern Eusebius beskrev evangeliets spridande i följande ord:
“At that time [about the beginning of the second century] many Christians felt their souls inspired by the holy word with a passionate desire for perfection. Their first action, in obedience to the instructions of the Savior, was to sell their goods and to distribute them to the poor. Then, leaving their home, they set out to fulfill the work of an evangelist, making it their ambition to preach the word of the faith to those who as yet had heard nothing of it, and to commit to them the books of the divine Gospels. They were content simply to lay the foundations of the faith among these foreign peoples: they then appointed other pastors, and committed to them the responsibility for building up those whom they had merely brought to the faith. Then they passed on to other countries and nations with the grace and help of God” (Ecclesiastical History, III, 37, 2-3).
(Citatet finns i Neills bok)

2.* Det budskap som de kristna kom med var goda nyheter och kom att bli ett tydligt och seriöst alternativ till alla de kulter och mysterie-religioner som dominerade
många av samhällena i det Romerska riket.

3.* De nya kristna gemenskaperna representerade sig som värdiga genom den höghet som människor såg att de kristna hade i sin livsstil.

4.* De kristna gemenskaperna/kyrkorna utmärkte sig genom den ömsesidiga lojalitet man visade varandra, och på det sätt som man övervann antagonism och klasskamp mellan olika grupperingar i gemenskaperna.

5.* De kristna var kända och utmärkte sig för sitt väl utvecklade system av barmhärtighetstjänst, speciellt riktat mot dom som fanns i de kristna gemenskaperna.

6.* Förföljelsen av de kristna och deras villighet att lida för sin tro gjorde ett enormt intryck på otroende i den omkringliggande miljön. Neil observerar: “Under the Roman Empire Christians had no legal right to exist … Every Christian knew that sooner or later he might have to testify to his faith at the cost of his life.”

Detta är något som fortfarande är viktigt för den Kristna kyrkan. Mission är det som håller kyrkan levande och vital. Stephen Neill lyckas beskriva denna utveckling på
ett bra sätt utan att hamna vare sig i romantik eller i politisk kritik. Boken rekommenderas!

John Piper om mission

God is pursuing with omnipotent passion a worldwide purpose of gathering joyful worshipers for Himself from every tribe and tongue and people and nation. He has an inexhaustible enthusiasm for the supremacy of His name among the nations. Therefore, let us bring our affections into line with His, and, for the sake of His name, let us renounce the quest for worldly comforts and join His global purpose.” – John Piper

Klostrens inflytande på Romersk katolsk mission

Många kristna idag känner till lite om klosterrörelsen som uppstod bl a i norra Egypten och många andra platser. Man har en del stereotypa uppfattningar om det kanske och tänker på enstöringar som åt udda saker, kloster i ökenplatser, människor som mest bad och undvek att njuta av världens lockelser och nöjen. Monasticism (Engelska för klosterrörelse) kommer från det grekiska ordet monos som kan översättas “ensam”. Mycket gott kom från klostren. I en tid när kyrkan bråkade om än det ena än det andra, så kan man säga att en andlig rörelse pågick i klostren. Där formades andliga ledare, där utvecklades andliga dygder och där fanns bön, brödragemenskap och helighet.

En intressant utveckling kan observeras när det gäller just klosterrörelsen från ca 1200-talet och framåt. Man börjar se hur denna andliga rörelse med dess fokus på inåtvändhet och önskan att dra sig undan från världen för att söka helighet, för att söka Kristendomens hjärta och stjärna börjar förändras. Istället börjar en ny tidsepok där dessa monastiska och andra religiösa grupperingar mer blir utåtriktade och evangelistiska till sin natur. Under de århundraden som kännetecknas av Europeisk upptäcksresande och kolonisering (1200-1600A.D.), så var just de religiösa ordnarna inom den Romersk Katolska kyrkan centrum för kyrkans missionsträning och evangelisation. Listan är lång på de många viktiga missionärer som åkte ut till en okänd såväl som känd värld för att sprida det kristna budskapet. När man studerar listan på de personligheterna så ser man klosterväsendets inflytande och de religiösa ordnarnas betydelse för världsevangelisationen. Man kan nästan inte finna någon präst eller annan kyrkoperson som inte var medlem i ovan nämnda rörelser. Stephen Neill, en av de tyngsta kyrkohistorikerna, menar att grundandet av Jesuitordern var “the most important event in the missionary history of the Roman Cattholic church” ( Stephen Neill, A History of Christian Mission (New York: Penguin Books, 1964), p. 23.)

Många menar också att klosterrörelsen och andra religiösa ordnar fick en stark injektion av missionsiver genom grundandet av Fransiscanordern av Francis av Assisi. Han uppmuntrade sina efterförljare verkligen att vittna och nå sina medmänniskor, som man läsa i många av de böcker som har givits ut om hans liv. Kyrkohistorien visar även att han åkte på korståg. Inte för att kriga utan för att predika.Man vet att han fick chansen att predika bl a för sultanen i Egypten.

Människor som var med i dessa religiösa ordnar spred evangeliet inte bara i Sydamerika, Centralamerika, Nordamerika utan långt bort till länder i Afrika, och i Asien såsom Japan, China och Indien. Det är väl bara Australien där det inte dokumenterats att präster från kloster och andra religiösa ordnar inte åkte. Dit kom det senare bl a prebyterianska missionärer från Amerika.

Som evangelikal och missionsforskande, så kan man inte annat än bli imponerad över det som skedde vid denna tid. Vid denna tid när man inte visste så mycket om hur världen såg ut, vart det fanns människor osv, så fanns det människor som gav sina liv helt och fullt. En annan intressant fråga som infinner sig är hur dessa religiösa ordnar kunde vara så effektiva. En del forskare menar att det beror mycket på deras organisatoriska struktur. Man menar att de var ganska “fria” i sitt arbete och var bara ansvariga direkt till påven. Varje rörelse utvecklade sin egen inre organisation och metod

Den Romersk katolska kyrkans missions-strategi under 1200-1600-talet byggde alltså på människor som var överlåtna Jesus från klostren och från de olika religiösa ordnar som fanns. Kenneth Scott Latourette, förklarar detta riktigt bra i sin ypperliga bok (History of Christianity, p.927) “The missionaries (were) monks, and such orders as the Franciscans, Dominicans, and Jesuits had missions as a major objective.”

Detta ger en bra tankeställare till vad vi som kristna (oavsett kyrkotillhörighet) gör idag för att nå ut med det kristna budskapet? Är vi lika brinnande som dessa pionjärer eller har vi svalnat?

Från Edinburgh 1910 till Edinburgh 2010

Idag så har jag lagt in en artikel på Teologiforum ( se här )om Världsmissionskonferensen som ägde rum i Edinburgh 1910 och vilka implikationer som det kan tänkas ha för den Kristna kyrkans mission idag när vi firar 100års jubileum. Detta firande ta sig uttryck bl a genom att en ny Världsmissionskonferens anordnas i Edinburgh under 2010.

Från början så hade denna förberedda konferens den långa titeln: “The World Missionary Conference to Consider Missionary Problems in Relation to the Non-Christian World,”. Denna långa titel blev såsmåningom förkortad till Världsmissions konferensen. Denna konferens kom att bli viktig på många sätt. Man kan säga att denna konferens blev ett slags klimax av den Evangelikala missionsrörelsen som vuxit lavinartat under 1800-talet i synnerhet. Det kom att bli en platå varigenom Missionens representanter kunde reflektera över det arbete som hade utförts, samt reflektera över framtiden. Trots anklagelser om överdriven religiös nitälskan, kulturell okänslighet och den komplicerade relationen till imperialismen, så kom den Evangelikala missionsrörelsen att påverka den globala demografin. Visst är det så att den inhemska folkens initiativ har varit stark bidragande orsak till evangeliets framgång, men det går inte att förneka det inflytande och den stora roll som de västerländska missionärerna kom att spela.

Av alla de delegater som var närvarande vid konferensen så var ett litet antal som inte var europeer. Det var ledare av de framväxande kyrkorna i Asien.Fastän de var få till antal, så visade mer än något annat på den förändrade karaktär. Dessa ledare var väldigt tongivande så till vida att de mer än de andra påpekade behovet av enhet mellan de olika kristna traditionerna för missionens skull. Den evangelikala 1800tals missionsrörelsen var ganska fragmenterad med olika grupperingar som gjorde sina saker, ibland i konkurrens med andra grupper. En sak som förenade Edinburgh delegaterna var tanken att så mycket mer kunde bli gjort/utföras om man kunde samarbeta. Men det var de icke-västerländska delegaterna som pushade för detta och gick även längre. Kunde man även tänka sig enhet. Dom refererade bl a till Jesu bön i John 17:20 om att de “må vara ett”. Detta kom att sätta agendan för 1900-talets missionsrörelse. Det råder inga tvivel bland kyrkohistoriker och missionshistoriker att just Edinburgh 1910 blev födelseplatsen för den Ekumeniska rörelsen.

Transforming Missions – David Bosch

Vad är Mission?

“Mission is, quite simply, the participation of Christians in the liberating mission of Jesus, wagering on a future that verifiable experience seems to belie. It is good news of God’s love, incarnated in the witness of a community, for the sake of the world”

Citatet kommer från David Bosch, 1900-talets ledande missions-forskare från Sydafrika som tyvärr avled i bilolycka. Han har skrivit boken “Transforming Mission: Paradigm Shifts in Theology of Mission” som är en mastodont bok inom missions-forskningen.
Det är ett verk som skulle kunna klassas som “Summa Missiologica” med referens till Thomas Aquinas berömda verk, “Summa Theologica”. Denna bok är ett måste för missionsstudenten, missionären, missionsledaren och även föreståndare och pastorer. Titeln på boken har som förklaring, att mission är något som transformerar, samtidigt som effektiv mission är något som konstant transformeras och utvecklas. Man skulle kunna säga att författarens tes genom hela verket är att det finns inget dominerande paradigm när det gäller mission. Det är snarare ett konstant utvecklande/transformerande paradigm.

David Bosch är en väldigt intressant person så till vida att han växte upp i Sydafrika under Apartheids uppkomst och var i början positiv till apartheid, men efter närmare gemenskap med svarta blev starkt kritisk till det rasistiska sysmet. Han började arbeta med mission och började bygga broar i Sydafrika. Han var medlem i Reformerta kyrkan som tyvärr var positiva till Apartheid. Han slutade på Samfundets Teologiska seminarium efter att ha blivit isolerad och började jobba på det enda blandade universitetet i Sydafrika, i Pretoria.

Han bidrog med försoningsarbetet i Sydafrika, samtidigt som han var en internationell ekumenist. Han byggde broar mellan evangelikaler och Ekumener utöver världen, var närvarande vid Lausanne-kommittens samlingar, och Världskyrkorådet.

Bosch var en av de få Kristna som har tagit steg för att bygga broar mellan Kristna från olika sammanhang för att arbeta för Missio Dei, Guds mission.

Om du är intresserad av mission, så är detta en bok som du bör ha i din bokhylla. Rekommenderas starkt!

Förskjutning av Kristendomens tyngdpunkt!

Det råder ingen tvekan om att det har ägt rum ett “teologiskt skifte” när det gäller Kristendomens tyndpunkt. Den Kristna kyrkans tyngdpunkt är inte längre Europa och Nordamerika, där sekulariseringen har gått rakt genom samhällena och in i kyrkorna med trista resultat. Den Kristna kyrkans tyngdpunkt har förskjutits till sydligare breddgrader. Detta är ett ämne som har diskuterats en del på Dagen (se här bl a av Håkan Arenius och Biskop Emiritus Björn Fjällstedt.

Under min studietid i Birmingham, där jag bl a studerade under Prof. Edmund Tang vilket det refereras till i en av artiklarna, så kom jag bl a i kontakt med Philip Jenkins som är en oerhört aktiv författare med många alster och gedigen forskning. Han proklamerade väldigt frimodigt i sin bok The Next Kristendom, att Kristendomens center gradvis förskjutits från Europa och NordAmerika till Latinamerika, Afrika och Asien.

far from being an export of the capitalist West, or a vestige of Euro-American imperialism, Christianity is now rooted in the Third World, and the religion’s future lies in the global South.”

Jenkins menar att år 2025 så kommer Afrika och Latinamerika tävla om vilka områden som hyser mest Kristna. Vidare så hävdar han att år 2050 så kommer 1 på 5 vara icke-latino och vit. Jenkins och andra ledande forskare har övertygande visat genom sin forskning att kyrkorna som har vuxit mest i Afrika, Latinamerika och Asien har vissa gemensamma drag. Det är kyrkor med en mer konservativ och apokalyptisk profil än sina motsvariga kyrkor i Västeuropa. Han menar att ingredienser såsom mystik, puritanism, tro och helande, demonutdrivning är tydliga motiv i kyrkornas lära och liv vilket kyrkorna i väst ofta har bytt ut mot mer politiska och sociala motiv.

En viktig fråga som inställer sig är ju: hur kommer det sig att denna stora och markanta förändring ägt rum.
Jenkins argumenterar bl a att ett stort växande antal människor som inte är ihopkopplade med familj och tradition söker mening och gemenskap i de stora opersonliga megastäder som uppstått på senare tid. De Kristna gemenskaperna framstår i dessa regioner som “radikala gemenskaper” som blir oerhört attraktiva. Här finner människor gemenskap, social hjälp (t ex stöd, omsorg mm), vänskaper och andra personliga nätverk och andra saker som de behöver. Förutom det så skapar dessa grupper en situation och miljö där det övernaturliga fungerar i det dagliga livet vilket är väldigt attraktivt. Man ber för sjuka och dom upplever helande i sina liv. Det intressanta är att detta speglar i väldigt stor skala den typ av gemenskap och kristet liv som de allra tidigaste Kristna levde inom Romarriket och vilket ledde till att Kristendomen spreds så snabbt ut över världen.
Jenkins citerar historikern Peter Brown:

“The appeal of Christianity still lay in its radical sense of community: it absorbed people because the individual could drop from a wide impersonal world into a miniature community, whose demand and relations were explicit. […] The Christian community suddenly came to appeal to men who felt deserted. At a time of inflation, the Christian invested large sums of liquid capital in people; at a time of increase brutality, the courage of Christian martyrs was impressive; during public emergencies, such as plague or rioting, the Christian clergy were shown to be the only united group in the town, able to look after the burial of the dead and to organize food supplies… Plainly, to be a Christian in 250 brought more protection from one’s fellows than to be a civis Romanus.”

Kristna i den sydliga regionen tar Bibelns ord på stort allvar. Man läser som det står. Jenkins argumenterar att därigenom så läser dom bibeln med andra ögon än Kristna i Norr. T ex så läser dom bibeln mer utifrån ett “communally” perspektiv (dvs gruppperspektiv) snarare än ett mer individualistiskt perspektiv som är fallet i Väst. Vidare så läser man bibeln i dom här regionerna mer bokstavligt och inte så kritiskt som man gör i Väst. I väst har man blivit matad med den Historisk-Kritiska metoden och har lagt grunden för mer skepsis och tvivel på bibeltexten. I norr har många blivit matade med att tvivla på Guds existens och att vi ska inte ta för givet att Gud finns när vi närmar oss bibeltexten.
Vidare så menar författaren att i takt med att Kristendomen ökar i vissa regioner, så ökar även islam i dessa regioner. Detta tror han kommer leda till mer religionskrig a la Medeltiden med skillnaden att vapnen är mycket mer sofistikerade än svärd och lans. Om detta perspektiv skulle stämma, så passar det väldigt bra med Samuel Huntingdons berömda tes om “the clash of civilisations” dvs kulturkrockar, för han syftade väl just på krocken mellan Kristendom och islam. Här kan ju nämnas t ex de religionskrig som pågår i Afrika t ex i Sudan och Nigeria.

Dessutom tror Jenkins på möjliga krockar mellan nordliga och sydliga Kristna när det gäller synen på lära och liv. Här tycker jag att den uppsplittrande konflikt som pågått och fortfarande pågår inom den Anglikanska kyrkan när det gäller synen på kvinnliga präster eller homosexfrågan har visat detta på ett tydligt sett. När t ex den Episkopala kyrkan i USA (som är den Amerikanska grenen av Anglikanska kyrkan) drev genom beslutet att ha en öppet homosexuell biskop, så markerade i synnerhet den Afrikanska grenen av Anglikanska kyrkan häftigt på detta. I mitten sitter Ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, som försöker medla mellan de olika grupperingarna.

Nu är det ju så att Kristendomen aldrig har varit en västerländsk produkt om man så säger. Det är ju en myt som frodades under kolonialismens tidevarv. Kristendomen var mycket starkare i Nord-Afrika och Asien än Europa under de första 1000åren. Det är väl egentligen efter 1400-talet, som Europa blir Kristendomens starka centrum. Därför så är ju det skeende som vi nu ser “back to the roots”.

En bra sida med den här boken är att den avslöjar hur lätt det är som europe att se på Kristendomen genom en Eurocentrisk lins, trots Kristendomens oeuropeiska rötter samt den enorma expansion av Kristendom som sker just utanför Europas gränser. Andra tankar som jag spontant får: Hur relevant är många av de teologiska och ekklesiologiska frågor som upptar tankarna i väst? Hur relevant är en sådan rörelse som “Emerging church movement” som en del tycker är väldigt relevant och viktig idag? Har det relevans i det globala perspektivet? Eller är det bara ännu ett reaktionssymptom på irriterande fundamentalism?

En annan fundering som jag fick, har att göra med mina Pingst-rötter. Den växande Kristendomen på vårt sydliga halvklot tenderar att omfamna Pentecostala uttryckssätt. Det står ju i en bjärt kontrast till den kristendom på norra halvklotet. Det finns en viss arrogans i vissa mer liberala kretsar mot mer Pentecostala traditioner och uttryckssätt. Man har historiskt sett fnyst och skakat överlägset på axlarna åt den typ av Kristendom som man kallat primitiv och känslomässig som kommit till uttryck. Här finns en framtida schism mellan två ganska olika typer av Kristendom som jag kan se det och vilket Jenkins också menar kommer att uppstå. Hur överbrygger man denna schism? Här kommer bro-byggande att vara viktigt, där man dels förstår troende från de sydliga breddgraderna samt har förståelse för den kontext som är rådande i norr.

Slutligen, De flesta böcker idag som behandlar Kristendomen och framtiden har en tendens att behandla kristnas erfarenheter i en Europeisk eller Nordamerikansk kontext, vilket kanske inte är en överraskning med tanke på att den största publiken för böcker finns där. Hur som helst, detta skapar tyvärr en vinklad, partisk och ej exakt beskrivning av den globala Kristendomens natur. Av dom böcker som nu existerar att döma, så har det verkat som att Kristendomen inte existerat på södra halvklotet vilket är helt fel. Jenkins visar att sanningen är radikalt annorlunda än vad många antar. Därför är denna bok viktig och nyttig läsning.

Den här boken är bra för den är tankeväckande och leder till många funderingar och reflektion.


Ett samtal om kristen teologi och annat intressant såsom historia, samhälle och kultur.
Läs mer...

A conversation about Christian theology and other interesting things such as history, society, and culture.
Read more...

  • This blog in English (through Google Translate)
  • Twitter Updates

    Error: Twitter did not respond. Please wait a few minutes and refresh this page.

    Blog Stats

    • 28,978 hits

    Categories

    Archives