Archive for the 'konst' Category

Teater på Dramaten: En familj – August: Osage County.

Blev nyligen inbjuden att gå och se ett drama på Dramaten. Uppsättningen har gått under hela 2011 och fortsätter under hela våren. Dramat heter En familj: August: Osage County. Skriven av den Amerikanska regissören Tracy Lett. Dramat är en modern skildring av synen på kärnfamiljen. Synen på mamma-pappa-barn ska uppfattas som exotisk snarare än norm, snarare som problematisk än stabil.

Dramat inleds med att fadern och modern i “familjen” enas om att anställa en indian som hushållerska, så att fadern får hjälp att ta hand om sin tablettmissbrukande fru.Det är dock  inte förrän fadern i huset,(Beverly Weston) spårlöst försvinner, som man inser hur förrädiskt detta inledande lugn och förtroendegivande intryck, skapat av fadern själv, är. I och med faderns försvinnande sker en tempoväxling i uppsättningen. En efter en droppar familjemedlemmarna in för att vaka i huset medan man tar reda på vad som hänt fadern. Huset fylls av människor och därmed av bubblande konflikter. Tillsammans med vad som troligtvis är den frånvarande faderns andligt vakande öga och öra ser och hör vi in i husets alla hörn, vad som sägs och tycks.

Författaren med sina förutfattade meningar försöker beskriva hur den moderna människan idag inte vill stanna kvar i en relation som innebär så mycket smärta, friktion och instängdhet som den traditionella familjen och drar detta till sin spets i dramat.Det är en kvick och varierad dialog i olika scener som man får följa mellan de olika relationerna i den stora familjen. I öppningsscenen så finns allt som beskriver den dystra verkligheten bakom den fina fasaden: Whiskeyflaskan på bordet, Chesterfieldsoffan (som beskriver klasstillhörigheten), den akademiska universitetsmiljön, det bittra och alkoholiserade paret och sist men inte minst, de försummade barnen. Marie Göranzon som spelar den tablettmissbrukande mamman och Jan Malmsjö som den spritmissbrukande fadern spelar väldigt bra. Jag uppfattar dramat som ett stycke 2000-tal svensk familje-realism.

Tyvärr så tycker jag att den alldeles för negativt speglar familjen. Familjen som samhällsbärande institution har överlevt historiens olika skiften och förändringar. Jag tror att familjen finns därför att vi människor behöver den. Jag är fullt medveten om att familjer ser olika ut, att familjer förändras och att vissa familjer fungerar bra och andra mindre bra. Det finns inga perfekta familjer eftersom vi människor har våra fel och brister. Men detta förändrar inte de grundläggande fakta som ligger till grund för familjen – barnets behov av och rätt till sina föräldrar och människans behov av gemenskap. Det måste finnas goda förutsättningar för att bilda familj, att ta hand om barnen och att få familjelivet att fungera.

Jag vill mena att idén med familjen bygger på en värdegemenskap, vilket innebär att dess medlemmar måste dela vissa grundläggande normer och värderingar för att denska hålla samman. Lojalitet, osjälviskhet, ansvar, kärlek, ödmjukhet, plikt, respekt, uthållighet, jämställdhet och trohet är några viktiga komponenter. Ju svagare värdegemenskapen är desto mer komplicerad och bräcklig blir familjesammanhållningen. Just detta senare är vad som på ett mycket skickligt sett porträtteras just i detta drama.  Föräldrarnas önskan om framgång och status ihopkopplat med stark dos av själviskhet, bristande lojalitet och trohet mellan makar, mammans otålighet som utmynnar i ett extremt dåligt humör och ständiga vredesutbrott, deras försumbarhet mot sina barn som kommer till uttryck genom relationerna mellan barnen som visas i olika scener.

Dramat visar ju mer än något annat vad resultatet blir i en familj och i ett längre steg, samhället,  där man frångår vissa grundläggande normer och värderingar. Resultatet blir otrygghet och rädsla, relativisering av allting så att man inte vet vad som är rätt eller fel, ökad själviskhet där man bara vågar lita på sig själv mm. Dramat visar hurosunt och ohållbart allt blir i ett norm och värderingslöst samhälle. Dramat visar på vikten av begrepp som trohet, lojalitet, respekt och tillit.

Familjen behöver inte befläckas, behöver inte kritiseras, behöver inte fördömas! Familjen behöver stöd, familjen behöver uppmuntran, familjen behöver styrkas!Gång på gång sker såväl kraftiga urladdningar som intima diskussioner mellan dem som ser problem hos varandra. Jag tycker bäst om de ärliga samtal där personerna lyckas säga varandra något viktigt, men de är ju ack så få jämfört med de många gånger som det spårar ur till ömsesidigt skuldbeläggande och hårda ord som bara låser fast agget mot varandra. Det kanske är något pjäsen vill visa; hur de få uppriktiga stegen mot förståelse dränks mellan all frustration och anklagelser. Ja, familjen och allarelationer inom en familj är inte alltid helt enkelt om det saknas ödmjukhet, förlåtelse, respekt och tillit.

Dramat är tänkvärt och rekommenderas!

 

Advertisements

Slutord om bokbål

Med tanke på senaste veckans diskussioner i bloggvärlden om Holger Nilssons sk uppmaning till bokbål av Jonas Gardells
literatur ( som han nu på ett föredömligt sätt tagit avstånd ifrån) så föranleder det några funderingar och reflektioner.
Det finne en enorm inneboende kraft i literatur. Det väcker känslor, positiva som negativa. Man blir utmanad, provoverad, irriterad, störd i sitt sett att tänka, romantik och känslosvall och mycket mycket mer. Böcker har aldrig betraktats som riktigt så oskyldiga, som i vår samtid. Vi ägnar oss inte längre åt bokbål eller åt att förbjuda viss litteratur ifrån att publiceras. Trots att censuren sticker upp sin fula nuna i många avseenden är just litteraturen i detta förskonad. Det kan ju härledas till upplysningstidens värderingar som spreds av vissa typer, tex pseudonymen Voltaire, som vågade utmana både stat och kyrka. Tiden innan fanns verkligen ingen tryckfrihet. Det var inte så många som t ex vågade utmana despoter och tyranner genom att sprida satir i pamfletter och andra tryckformer. Även kyrkan hade en väldigt stor och stark ställning, och personer som utmanade, kritiserade eller ifrågasatte fick möta på maktens muskler.

År 1938, när 2:a världskriget har startat och Nazisterna styr och ställer, så skriver Sigmund Freud: “Tänk vad utvecklingen går framåt; på medeltiden skulle de bränt upp mig också; nu nöjer de sig med att tända eld på mina böcker”. Detta skriver Freud om Nazistledningen som redan 1933, utanför operan i Berlin håller ett stort bokbål, där man eldar upp böcker av Karl Marx, Freud och andra kommunister och Marxister. Det tragiska med Freud om man läser i historien är, att lite längre fram så skulle en stor del av hans familj möta döden i gasugnarna, därmed bekräfta tesen.

Att bränna böcker må hindra människor ifrån att läsa dem, och att bränna människor må hindra dem ifrån att skriva. Idéer kan dock aldrig brännas, och så länge det finns människor kommer det finnas idéer. Det ligger i människans natur att resonera logiskt och dryfta saker runt omkring henne genom att komma fram till olika tankar och idéer. Att det sedan är en hel del idéer och tankar som inte håller efter prövning och kritisk granskning är givet. Det kan lätt sorteras ut. Det som håller för prövning och test leder förmodligen den mänskliga utveckllingen framåt. Alltså något positivt.

Är bokbålen passé? Det är inte säkert även om jag hade hoppats det. En del diktaturer och kommunistiska stater tillämpar idag en sträng censur och t om historieförfalskning. Vidare, för några år sedan, så uppmanade en del konservativa kristna i Amerika till bokbål av J.K Rawlings kända serie “Harry Potter”. Man menade att serien förespråkar häxkonster och underminerar Kristna värderingar och normer. Det fanns andra grupper som hyllade boken för att den beskrev på ett bra sätt kampen mellan gott och ont. Hur som helst, att uppmana till bokbål känns väldigt primitivt och hör inte hemma i det postmoderna 2000-talet. Låt oss istället möta de frisinnade och fritänkarna (t ex en sån som Jonas Gardell) som går utanför boxen med vässade argument. Den bibel och den tro som har blivit oss givna har klarat av ett antal hundra år av kritisk granskning och ifrågasättanden från alla håll och kanter. Den håller måtttet. Det finns ingen sanning som är farlig!

Fortsättning.Religiös konst

Paul Tillich utvecklade alltså en teologi när det gäller konst. Unik på många sätt och vis. Tillich frågade sig var man kan hitta religiös konst….eller snarare: “Var kan man finna religionen idag?” Om vi ställer frågan, så kanske vi ändrar och frågar oss: Varför har viss konst en religiös kvalité (jag skulle använda andlig kvalité) medans andra inte har det?

Tillich gör skillnad på Inhalt och Gehalt. Inhalt t ex i ett musikstycke skulle kunna vara själva berättelsen som kommer ur texten på låten. Texten kanske handlar om en pojke som är ledsen och som besöker en plats. Gehalt handlar om något mycket djupare, tex främlingsskap, utanförskap, lojalitet, döden, himlen osv.

Tillich menar att all konst har en djupare dimension (Gehalt) mer eller mindre. Hur som helst, Tillich menar att vad som skiljer religiös konst från icke-religiös är att i religiös konst så är Gehalt i fokus. För Tillich så är ytan eller det synliga (Inhalt) ganska oväsentligt. Det viktiga för honom är relationen mellan Gehalt och formen på konst-stycket./musikverket. När formen och Gehalt är i harmoni, då är det religiös konst för Tillich. Han menar även att om formen kommer i centrum, så försvinner Gehalt.

Nu betyder inte detta att Tillich menar att den religiösa aspekten är den enda kvalitén som konst kan ha. Tvärtom, det är en aspekt av många.Tillich klassificerade konst på ett annat sätt också, viket kan tyckas lite enklare att förstå. Han menade att det finns subjektiv och objektiv konst. Ett subjektivt stycke handlade mer om konstnären/musikern själv och hans perspektiv, medans i objektiv konst, så är konstnären mindre viktig än verkligheten som konststycket eller musikstycket beskriver. Det skulle kunna beskrivas i en bild:

Utifrån den här skissen, så beskriver Tillich konst på följande sätt:

I det övre vänstra hörnet placerar han Impressionismen, som han menar är form dominerad och subjektiv eftersom den är mer intresserad av författarens egna intryck än verkligheten som beskrivs.

I det övre högra hörnet placerar Tillich Realism. Här är inte författaren/konstnären i centrum, utan det som beskrivs. Hur som helst, så är det formen som är viktig och inte det djupare budskapet (Gehalten).

I det nedre vänstra hörnet placerar Tillich Romanticism. Här försöker konstnären att gå under ytan på det som beskrivs. Dock inte för att finna det som angår alla, utan snarare konstnärens känslor.

Slutligen, i det nedre högra hörnet placerar han Expressionism. Detta anser Tillich vara den mest religiösa konsten (vad tycker du?) Argumentet är att denna riktning beskriver djupare mening i livet. Dessutom menar han att Gehalt (dvs den djuparen dimensionen) är viktigare än formen.

Ganska intressant sätt att se på! Givetvis kan det kritiseras för att vara för schematiskt eller för bestämda beskrivningar av resp. riktning. Hur som helst, kan jag tycka det finns en poäng i resonemanget. Ett lite annorlunda sätt att se på olika kultur-uttryck!

Religiös konst?

Still Life with Fruit Basket by Paul Cézanne

Komm, Herr Jesus, sei unser Gast by Fritz von Uhde

Vilken av de här målningarna är mer religiös än den andra? Vad definierar religiös/icke religiös konst eller musik. Vad definierar kristen konst/musik  resp okristen? Det är inte en kuggfråga, utan belyser snarare än frågeställning som alltid funnits i Kristna kretsar och i synnerhet frikyrkliga kretsar. Frågan kan egentligen tillämpas på många kulturella områden såsom konst, musik, literatur, drama o dyl.

Under mina studier i Birmingham, så kom jag i kontakt med Paul Tillich i den literatur som jag studerade. Tillich som var en tysk teolog (Lutheran) sysslade mycket med relationen/växelförhållandet mellan kultur och tron. Han använde sig av filosofi, psykologi, konst o liknande vetenskaper för att adressera relevanta frågor i tiden. Tillich menade att teologin söker svar på de här frågorna baserat på uppenbarelsen (skriften, tradition mm). Han anses vara en av de främsta teologerna som funderat på det här med konsten (Hans Urs von Balthasar är en annan framstående).

Tillich disskuterade detta ämne en hel del och jag tänkte försöka titta lite på hur han såg på det vilket jag tycker är ganska intressant. Men tillbaka till bilderna. Det nämnda exemplet kommer från Tillich själv. Tillich menade att Uhde’s målning av Jesus saknade vad han kallade “quality of sacredness”.

Tillich gjorde en intressant distinktion mellan ett kultur-styckes innehåll (Inhalt) och dess sanna betydelse/mening(Gehalt). Han menade att den senare bilden  har ett religiöst innehåll men var inte religiös för att dess form inte korresponderade med dess sanna betydelse (Gehalt). Med andra ord, det kan finnas en religiös bild/symbol på ytan, men den är inte religiös i dess yttersta bemärkelse pga att den inte är målad på ett sätt som kommunicerar något om Gud.

Den andra målningen å andra sidan, Still Life with Fruit Basket by Paul Cézanne, har inte en religiös symbol/bild på ytan (inhalt). Det är bara frukt som man ser. Hur som helst, Tillich menar att det är något med sättet som frukten är målad på, som öppnar upp något för betraktaren. Detta menar Tillich är en genuint andlig erfarenhet. Det är en djupare dimension än bara det omedelbart synliga. Det tränger in bakom ytan så att säga.

Tycker att detta är ett intressant synsätt. Vi kristna (åtminstone frikyrkliga) har ju alltid haft en tendens att kräva ett synligt kors på en bild, eller namnet Jesus i en låt, eller andligt språk i literaturen för att mena den är religiös/kristen. Har det inte funnits, så har det omedelbart klassificerats som sekulär/okristen.  Är det så enkelt?  I nästa bloggpost ska jag fortsätta det här ämnet.


Ett samtal om kristen teologi och annat intressant såsom historia, samhälle och kultur.
Läs mer...

A conversation about Christian theology and other interesting things such as history, society, and culture.
Read more...

  • This blog in English (through Google Translate)
  • Twitter Updates

    Blog Stats

    • 28,978 hits

    Categories

    Archives