Påskdagen – Uppståndelsens dag!

Påskdagen

På påskdagens morgon, den tredje dagen efter att Jesus hade korsfästs, dött och blivit begraven, så kommer några kvinnor till den grav där Jesus hade lagts. Kvinnorna finner gravstenen bortrullad och Jesus är inte där.

Det är helt uppenbart att händelserna som ägde rum på denna dag kom som en fullständig överraskning. Ingen förmår fatta eller ta in vad som har hänt. Den mest naturliga förklaringen är att någon har tagit bort kroppen från graven. Dock är det ju märkligt varför personen i så fall lämnade linnebindeln runt huvudet och kroppen kvar.

Egentligen borde ju inte lärjungarna och de som följde Jesus ha blivit så överraskade av vad som hände på påskmorgonen. Jesus hade ju många gånger tidigare förklarat att människosonen måste lida och dö, men att han skulle uppstå på tredje dagen. Men det hade dem inte kunnat ta in. De kunde inte förstå detta, trots att de levt med Jesus så länge.

Deras beteende vid korsfästelsen vittnar inte heller på något sätt om att de vågade hoppas på att Jesus skulle uppstå igen. Nej, vi läser istället att de innerligt och hjärtligt sörjde en älskad mästare. Kvinnorna som gick till graven skulle ge den sista smörjelsen enligt judisk tradition med egna kryddor, skulle hedra sin mästare för sista gången.

Det märkliga i berättelsen är att det är Jesu motståndare som minns Jesu ord. De hade påmint sig om vad Jesus hade sagt och för att gardera sig så placerade man dels en stor sten framför gravens ingång och dessutom placerade man en vaktstyrka utanför. Allt för att hindra ryktet om att han hade uppstått igen.

Påskmorgonens händelser omkullkastade alla tankar och funderingar. Den välförseglade graven var verkligen tom. Den stora stenen hade flyttats på. Matteus evangelium talar om en jordbävning som ägde rum och som fick de romerska vakterna att bli såsom döda. Ingen förnekade faktumet att graven var tom. När vaktstyrkan till slut repar mod och rapporterar om vad som har hänt, så var det ingen som ifrågasatte deras vittnesmål.

Undra hur det kändes för den vaktstyrka som hade sett allt. De var tvungna att ljuga och sprida ett falskt rykte. De skulle säga att de hade somnat och att lärjungarna hade kommit och stulit kroppen. Detta rykte spreds och sprids än idag. Det tilltalar de människor som inte vill tro. Vakternas vittnesmål var både orimligt och motsägelsefullt. Soldaterna fick ju löfte om att ingen bestraffning skulle ske, bara de spred ut ryktet att lärjungarna hade stulit kroppen medans de sov. Man måste fråga sig: Hur kunde sovande människor veta vem som stulit kroppen och flyttat på den stora stenen? Om de inte hade sovit, varför hindrade dem inte det från att ske? Stora luckor i vittnesmålet m a o.

Kvinnorna och apostlarna blev mer och mer övertygade om att Herren faktiskt hade uppstått. Han levde. Ingen hade lyft bort honom från den välförseglade graven som dessutom hade en vaktstyrka utanför. Han hade verkligen uppstått. Att följa kvinnorna och läjurngarnas väg denna dag är nyttigt och lär oss mycket.

Det går inte att ta miste på att ju mer som kvinnorna och lärjungarna fick se och höra, ju starkare blev deras förvissning om att han faktiskt hade uppstått och att han levde. Till slut kom crescendot, när han uppenbarade sig själv för dem. Deras initiala rädsla och obenägenhet att tro visar att de var inte lättlurade människor, det var inte fromma förhoppningar som gjorde att de hade lättare för att tro på syner eller på rykten. De var precis lika obenägna att tro på övernaturliga ting som en modern människa av idag. De hade lika svårt att tro att en människa som hade just blivit korsfäst och dessutom genomborrad i sidan skulle få liv igen.

Denna skara av Jesus-troende människor, som hade följt Jesus under flera års tid, som hade sett alla mirakler, hört hans undervisning som förmedlades med makt och myndighet, som hade sett hur han gjorde gott mot människor, som hade ätit måltid med honom, skulle nu med sina liv besegla denna predikan – Han är uppstånden!, ja, han är sannerligen uppstånden!

Det dröjer inte länge förrän dessa lärjungar möter förföljelse när de predikar att Jesus har uppstått från de döda. Petrus och Johannes sätts i fängelse, diakonen Stefanus stenas till döds, Jakob dödas också. Ja, alla Jesu apostlar utom Johannes led såsmåningom martyrdöden för att de var trogna Jesus. De kunde inte vara tysta om vad de hade sett och hört! Mycket blod har under kyrkans 2000-åriga historia runnit pga att människor inte kunde vara tysta med vad de sett och hört. Ja, det sker även i vår tid.

Jesus lever, han är inte död! Dödens bojor är sönderbrutna. Världens synd är sonad!  Livet har segrat. Det var budskapet som lärjungarna proklamerade till den dåtida världen och som Jesu lärjungar gör fortfarande.

Syndernas förlåtelse och evigt liv är en gåva. Den gåvan är din om du vill ta emot den!

 

Advertisements

0 Responses to “Påskdagen – Uppståndelsens dag!”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Ett samtal om kristen teologi och annat intressant såsom historia, samhälle och kultur.
Läs mer...

A conversation about Christian theology and other interesting things such as history, society, and culture.
Read more...

  • This blog in English (through Google Translate)
  • Twitter Updates

    Error: Twitter did not respond. Please wait a few minutes and refresh this page.

    Blog Stats

    • 28,978 hits

    Categories

    Archives


    %d bloggers like this: