Ang. senaste bombningarna i Bombay

Det har väl inte undgått någon vad som hände i Bombay nyligen. Just det, ett stort antal bomber (3st) som exploderade på 3 olika ställen i staden som de “rätttrogna” älskar att hata. (BBC:s Soutik Biswas analys – se här ) är sydasiens minst traditionella stad, minst religiösa och förmodligen mest etniskt blandade stad.
Ursprungsbefolkningen är i minoritet, invandrarna i majoritet. Här talas världens alla möjliga språk, här bor hinduer, muslimer, parser, kristna, jainer och ateister sida vid sida. Kasttillhörighet är av underordnad betydelse. Här lever människor i slummen och på trottoarkanterna tätt intill de skamlöst rika. Kort sagt är staden paradoxernas stad!

Suketu Mehta flyttade från Bombay till New York när han var 14år. I vuxen ålder så bestämde han sig för att tillsammans med sin familj flytta tillbaka till sin hemstad. I sin bok "Maximum city" så beskriver han hur sin hemstad förlorade sin "oskuld" i samband med våldet som trappades upp mellan hinduer och muslimer 1992-1993. Efter de senaste bombdåden, som numera benämns 26/11, skriver han om mötet med en ung muslim i slummen som älskar sin stad. Den unge mannen beskriver Bombay som "den gyllene sångfågeln". Vidare så säger den unge mannen: ”Den flyger snabbt och lekfullt”, sa mannen, ”och du måste jobba hårt för att fånga den, men om du gör det fylls ditt liv av lycka och välgång”.

Terroristerna som häromdagen sprängde bomber vilt omkring sig ville fånga sångfågeln och döda den.

Det moderna hotellet Taj Mahal var ett av målen för attacken. Hotellet grundades runt förra sekelskiftet som en plats för alla, oavsett hudfärg, av parsern Jamsetji Nusserwanji Tata sedan han nekats komma in på ett "white-only-hotell." Jamsetjis arvtagare, Tatakoncernen, har idag, bitterljuvt nog, börjat köpa upp västerlandets bilindustri och basnäringar. T ex så äger Tata Group idag de anrika brittiska bilmärkena Jaguar och Land Rover och även Rover. Här kan man verkligen börja tala om något nytt. ”Imperiet slår tillbaka”, som en ledarskribent på Times of India formulerade det beskriver ganska bra vad som är på gång att hända.

Att attentatsmännen kom från det kaotiska grannlandet Pakistan och tränats av terrorgruppen Lashkar-e-Taiba är de flesta överens om. Men motivet? En del menar att det är att destabilisera Indien? Många menar att det handlar om: den segdragna konflikten i Kashmir, den framväxande hindunationalismen och pogromerna på muslimer i Gujarat 2002. Hinduisk chauvinism har skapat en ny generation av arga sydasiatiska muslimer med ett hat mot Indien.

En del bedömare ( t ex William Dalrymple i Guardian) menar att precis som Israels behandling av palestinier är motiv för muslimska självmordsbombare i Mellanöstern, så har Indiens behandling av konflikten i Kashmir blivit motiv för muslimska självmordsbombare i Sydasien. Det är ett sätt att se det på. Helt klart är det att även om det är en väldigt liten procent av alla som känner främlingskap som tar till våld, så kan de verkligen förstöra livet för resten av befolkningen.

För den som är intresserad av Böcker om Bombay, fundamentalism och indisk islam så rekommenderas följande litteratur:

• ”Maximum City – Bombay Lost and Found” (2004) av Suketu Mehta. Reportage om stark närvarokänsla om rikedom, våld, slum och förlorad oskuld.
• ”Midnattsbarnen” (1983) och ”Clownen Shalimar” (2006) av Salman Rushdie. En kärleksförklaring till Bombay respektive en skildring av terrorism och konflikten i Kashmir.
• ”I skuggan av Taj Hotel” (1998) av Anita Desai. Roman om tyska juden Hugo Baumgartner, för mörk för Hitler, för ljus för Indien, som bosätter sig i Bombay.
• ”Shantaram” av Gregory David Roberts. Bästsäljande roman om förrymd australisk fånge som blir hantlangare åt maffian i Bombay.
• ”The Elephanta Suite” av Paul Theoux (2007). Tre noveller om Indien i skärningspunkten mellan kolonialt arv och globalisering. Titeln är lånad från dyraste sviten på Hotel Taj Mahal, där huvudpersonen i en av berättelserna bor.
• ”The Last Moghul: The Fall of a Dynasty” (2007) av William Dalrymple. Indiskt perspektiv på sepoyupproret, som innebar slutet för flera hundra år av muslimskt styre i Indien.
• ”Ravan and Eddie” (1994) av Kiran Nagarkar. Rolig roman om vännerna Eddie (kristen) och Ravan (hindu) som växer upp i samma område i Bombay på 1950-talet.

Advertisements

0 Responses to “Ang. senaste bombningarna i Bombay”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Ett samtal om kristen teologi och annat intressant såsom historia, samhälle och kultur.
Läs mer...

A conversation about Christian theology and other interesting things such as history, society, and culture.
Read more...

  • This blog in English (through Google Translate)
  • Twitter Updates

    Blog Stats

    • 28,856 hits

    Categories

    Archives


    %d bloggers like this: