Teater på Dramaten: En familj – August: Osage County.

Blev nyligen inbjuden att gå och se ett drama på Dramaten. Uppsättningen har gått under hela 2011 och fortsätter under hela våren. Dramat heter En familj: August: Osage County. Skriven av den Amerikanska regissören Tracy Lett. Dramat är en modern skildring av synen på kärnfamiljen. Synen på mamma-pappa-barn ska uppfattas som exotisk snarare än norm, snarare som problematisk än stabil.

Dramat inleds med att fadern och modern i “familjen” enas om att anställa en indian som hushållerska, så att fadern får hjälp att ta hand om sin tablettmissbrukande fru.Det är dock  inte förrän fadern i huset,(Beverly Weston) spårlöst försvinner, som man inser hur förrädiskt detta inledande lugn och förtroendegivande intryck, skapat av fadern själv, är. I och med faderns försvinnande sker en tempoväxling i uppsättningen. En efter en droppar familjemedlemmarna in för att vaka i huset medan man tar reda på vad som hänt fadern. Huset fylls av människor och därmed av bubblande konflikter. Tillsammans med vad som troligtvis är den frånvarande faderns andligt vakande öga och öra ser och hör vi in i husets alla hörn, vad som sägs och tycks.

Författaren med sina förutfattade meningar försöker beskriva hur den moderna människan idag inte vill stanna kvar i en relation som innebär så mycket smärta, friktion och instängdhet som den traditionella familjen och drar detta till sin spets i dramat.Det är en kvick och varierad dialog i olika scener som man får följa mellan de olika relationerna i den stora familjen. I öppningsscenen så finns allt som beskriver den dystra verkligheten bakom den fina fasaden: Whiskeyflaskan på bordet, Chesterfieldsoffan (som beskriver klasstillhörigheten), den akademiska universitetsmiljön, det bittra och alkoholiserade paret och sist men inte minst, de försummade barnen. Marie Göranzon som spelar den tablettmissbrukande mamman och Jan Malmsjö som den spritmissbrukande fadern spelar väldigt bra. Jag uppfattar dramat som ett stycke 2000-tal svensk familje-realism.

Tyvärr så tycker jag att den alldeles för negativt speglar familjen. Familjen som samhällsbärande institution har överlevt historiens olika skiften och förändringar. Jag tror att familjen finns därför att vi människor behöver den. Jag är fullt medveten om att familjer ser olika ut, att familjer förändras och att vissa familjer fungerar bra och andra mindre bra. Det finns inga perfekta familjer eftersom vi människor har våra fel och brister. Men detta förändrar inte de grundläggande fakta som ligger till grund för familjen – barnets behov av och rätt till sina föräldrar och människans behov av gemenskap. Det måste finnas goda förutsättningar för att bilda familj, att ta hand om barnen och att få familjelivet att fungera.

Jag vill mena att idén med familjen bygger på en värdegemenskap, vilket innebär att dess medlemmar måste dela vissa grundläggande normer och värderingar för att denska hålla samman. Lojalitet, osjälviskhet, ansvar, kärlek, ödmjukhet, plikt, respekt, uthållighet, jämställdhet och trohet är några viktiga komponenter. Ju svagare värdegemenskapen är desto mer komplicerad och bräcklig blir familjesammanhållningen. Just detta senare är vad som på ett mycket skickligt sett porträtteras just i detta drama.  Föräldrarnas önskan om framgång och status ihopkopplat med stark dos av själviskhet, bristande lojalitet och trohet mellan makar, mammans otålighet som utmynnar i ett extremt dåligt humör och ständiga vredesutbrott, deras försumbarhet mot sina barn som kommer till uttryck genom relationerna mellan barnen som visas i olika scener.

Dramat visar ju mer än något annat vad resultatet blir i en familj och i ett längre steg, samhället,  där man frångår vissa grundläggande normer och värderingar. Resultatet blir otrygghet och rädsla, relativisering av allting så att man inte vet vad som är rätt eller fel, ökad själviskhet där man bara vågar lita på sig själv mm. Dramat visar hurosunt och ohållbart allt blir i ett norm och värderingslöst samhälle. Dramat visar på vikten av begrepp som trohet, lojalitet, respekt och tillit.

Familjen behöver inte befläckas, behöver inte kritiseras, behöver inte fördömas! Familjen behöver stöd, familjen behöver uppmuntran, familjen behöver styrkas!Gång på gång sker såväl kraftiga urladdningar som intima diskussioner mellan dem som ser problem hos varandra. Jag tycker bäst om de ärliga samtal där personerna lyckas säga varandra något viktigt, men de är ju ack så få jämfört med de många gånger som det spårar ur till ömsesidigt skuldbeläggande och hårda ord som bara låser fast agget mot varandra. Det kanske är något pjäsen vill visa; hur de få uppriktiga stegen mot förståelse dränks mellan all frustration och anklagelser. Ja, familjen och allarelationer inom en familj är inte alltid helt enkelt om det saknas ödmjukhet, förlåtelse, respekt och tillit.

Dramat är tänkvärt och rekommenderas!

 

Advertisements

0 Responses to “Teater på Dramaten: En familj – August: Osage County.”



  1. Leave a Comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




Ett samtal om kristen teologi och annat intressant såsom historia, samhälle och kultur.
Läs mer...

A conversation about Christian theology and other interesting things such as history, society, and culture.
Read more...

  • This blog in English (through Google Translate)
  • Twitter Updates

    Blog Stats

    • 29,039 hits

    Categories

    Archives


    %d bloggers like this: