Ifrågasätt Aftonbladet

Då och då publicerar Aftonbladet artiklar som är allt annat än hederliga och pressetiska. Nu har det hänt igen!
I måndagens aftonbladet – kultur, så har kulturredaktionen på Aftonbladet upplåtit plats åt en person vid namn Donald Boström, känd för sitt Israelhat och dessutom försvarare och förespråkare för den dikatoriska regimen i Eritrea. se här!
Artikeln handlar om helt obekräftade uppgifter från palestinier om att Israeliska soldater skulle avlägsna och stjäla organ från dödade Palestinska terrorister för försäljning. Att artikelförfattaren efter publicering av artikeln medgivit att han inte har vetat om påståendena är sanna eller inte gör ingen skillnad för Aftonbladet.
Aftonbladet har en lång historia av att driva diverse hatkampanjer mot staten Israel genom diverse Antisemitiska förtecken. Man har aldrig liksom dragit sig för att publicera rykten, hörsägnen, myter eller rena rama lögner om Israel för att stödja den Palestinska saken. Man har aldrig dragit sig för att ge utrymme åt personer med väldigt tydlig illvilja mot Staten Israel. Listan kan göras lång. T ex kan nämnas Muhammed Omar, som pga av sin poetiska skicklighet har fått spy ut sin Islamistiska antisemitism.

Aftonbladet struntar i sund pressetik och verkar behandla Israel helt annorlunda än andra folk och stater. Även Sveriges Ambassadör i Israel har uppenbarligen reagerat på den avsmakliga artikeln se här för Helle Klein, Politisk chefredaktör på AB, har klagat till utrikesminister Carl Bildt över Ambassadörens naturliga reaktion på artikeln. (se här) Klein är sur på att att ambassadören har lagt sig i och hävdar att “Svensk pressfrihet står på spel”. Hon verkar även få stöd av sin kollega, Jan Helin. Det är så patetiskt att det inte räcker med att ta sig för pannan!
Man får hoppas att Carl Bildt har lite civilkurage och inte låter sig duperas eller manipuleras av den här typen av oetisk journalistik. Det är lågvatten!
Det är dags att fler i den journalistiska världen reagerar på Aftonbladets fula metoder!

Åsiktsfrihet i fara?

Per Bauhn har i söndagens SvD se här skrivit en viktig artikel om Åsiktsfrihet. Bakgrunden är att Irland har nyligen infört en lag mot hädelse och blasfemiska eller kränkande uttalanden om en viss religion. M a o sk hädelseparagrafer som ska reglera detta område. Per Bauhn argumenterar att den här typen av lagstiftning hotar på ett allvarligt sätt demokratin genom att möjligheten att ifrågasätta och kritisera religiösa fenomen begränsas.
Det som är anmärkningsvärt är att det är den åtalade (vid brottstanke) som ska bevisa att hans handling är legitim. M a o, han eller hon ska bevisa att dennes uppsåt är gott. Det är inte de troende människor som upplevt sig kränkta som ska visa att deras reaktion är befogad. Är detta verkligen en positiv utveckling. Nej, det är ett ruckande på de demokratiska principerna. Det finns flera skäl till att vara kritisk:
1. Jag tycker det öppnar upp för en väldigt godtycklig praxis. Nivån av vad som upplevs kränkande är olika från person till person. Kanske det jag skriver här upplevs som kränkande, vem vet?
Det finns många religionsliknande områden som skulle kunna teoretiskt applicera detta tex inom politik, klimat osv.
2.Det skapar som författaren påpekar “_ _ _ett redskap för fanatiker att sätta munkavle på sina kritiker.” I stället för att bemöta, debattera och argumentera med motståndaren, så kan man hota med stämning för att man känt sig kränkt. Att hävda att det är viktigt med lagen för att undvika att kränkta människor tar till våld eller hämndaktioner som var fallet med Muhammedkarikatyrerna är inte övertygande. Skulle det vara av rädsla för vad muslimer tex kan ta sig till som tvingar fram en sådan lag är vi farligt ute. En demokrati kan ju inte regleras vare sig av religiösa fanatiker (av alla religioner) eller rädda politiker som vill vara alla människor till lags. Demokratin ska vara lika för alla. Muslimer ska kunna kritisera Islam-kritiker osv. Men dom ska inte kunna börja hota eller ta till våld. Då måste det civila samhället reagera. All religion måste kunna försvara sig mot kritik.
3. Statens makt och kontroll ökar medans den privata sfären minskar. Det blir inte en fri debatt eftersom möjligheten att kunna hävda kränkning och därmed stämning ökar. Statens kontrollerande öga finns överallt. Kontrollen över vanliga medborgare ökar med motiveringen att man ska skydda medborgare. Vi behöver inte statlig kontroll av vad människor får säga och inte säga om någon tro. Speciallagar för religiösa människor oavsett tro och övertygelse skapar väl snarare motsatt effekt i ett sekulärt samhälle.

Jag menar att religionsfriheten som vi har är viktig. Det är även åsikts/yttrandefriheten. Det är viktiga komponenter i det demokratiska samhället. I det här fallet går tankarna tillbaka till Europa under medeltiden eller för all del stora delar av Mellanöstern idag. Bauhn skriver:
“Varje begränsning av åsiktsfriheten med hänvisning till att de troende inte får förolämpas är ett steg tillbaka mot det teokratiska tänkande som tidigare var förhärskande i Europa och som än idag sätter dagordningen i islamistiskt styrda samhällen.”
Europa var ju under medeltiden i mångt och mycket teokratiskt styrt. Det var inte lätt att vara fritänkare då. Det räcker med att nämna namn som Gallileo Galilei. Det fanns inte utrymme för religionskritik. Likaså finner vi idag i Mellanöstern avsaknad av öppen och tydlig religionskritik. Varje form av religionskritik belönas med hot/fatwa om dödsstraff. Listan är lång när det gäller kända personligheter som pga samhälls och religionskritik blivit tvunga att gå i landsflykt eller gömma sig. Jag tänker tex på Salman Rushdie och hans “Satansverser”. Khomeini menade att Rushdie var hädisk mot Islam och utdelade en fatwa=uppmaning att till avrättning. Klokt nog så accepterade inte Storbritannien detta och bröt förbindelserna med Iran vid den tiden. Otroligt mycket våld, bränning av boken, hot, trakasserier och t o m mord ägde rum mot folk som var inblandade i såväl översättning som publicering av boken. Vad jag vet, så har denna fatwa fortfarande inte upphört.
Det är väldigt olyckligt om Europa med sin Kristna historia ska implementera liknande åsiktscensur även om det inte ger samma straff som i de islamiska staterna. Kristendomen överlever kritik, förlöjligande eller hädelse. Låt åsikterna och det skrivna ordet förbli fritt!

Tänkvärd artikel i DN

En läsvärd artikel gick att läsas i Dagens Nyheter den 4augusti (igår alltså) skriven av Håkan Boström, läs här . Det är en självkritisk analys av den svenska självbilden. Vad är vi för slags människor i det lilla avlånga landet, placerat i norden, med “lätt och lagom”, “neutralitet”, “välfärdsmodellen”, “volvo-ikea” och dyl som kända paradord medans honnörsord som “familj”, “nation” eller “tro” klingar inte alls.
Författaren menar att Svenskarna är inte i första hand kända som individualister, utan representerar snarare “kollektivet” och är kända för sin jämlikhet och “vi”-känsla. Just jämlikheten menar författaren är en viktig förklaring för att förstå att just “standardiserade konsumtionsvaror” som IKEA t ex haft sådana stora framgångar i såväl Sverige som utomlands på export.
Att just den här typiska svenska konformismen har haft ett så stort inflytande i Sverige menar författaren går tillbaks till de nya ideer som lanserades bl a av Uppsala filosofen Axel Hägerström. Hägerström var en representant för det som brukar benämnas Värde-nihilism.(latin, ex nihilo = ur intet) Han menade att objektiva värden var bara nonsens och argumenterade för att värderingar var mer eller mindre kopplat till subjektiva känslor. Värden var mer känslomässiga påståenden. Hägerströms tankar fick ett genomslag inte bara i den akademiska världen, utan slog genom stort i samhällsdebatten.

Holmström menar att frånvaron av objektiva värden och ett ekonomiskt uppsving i samhället ledde till en slags självupptagenhet eller narcissism. Detta i sin tur har lett till att personligt engagemang, flit och strävsamhet, omsorg om nära och kära osv har bytts ut mot att “det egna jaget hamnat i centrum och samhällets fokus har flyttats från produktion till konsumtion.” Självförverkligande står högt i kurs i tv-kanalernas tableaurer. Antingen ska man bli pop-idol eller dans-idol. Antingen ska man bli hjälte eller vinna på lotto så att man kan uppfylla sina drömmar. Alla vill bli kända och få uppmärksamhet. Fokus är mer på vad jag kan få ut än att vad jag kan ge eller bidra med. Just pga att människor blivit så självupptagna, så är dom inte intresserade av det som inte gynnar dom. Samtidigt har forskningen visat att den psykiska hälsan har inte blivit bättre utan snarare sämre i Sverige. Månne värdenihilism och sämre psykisk hälsa hänga ihop?
Jesu ord om att “det är saligare att giva än att taga” kan sannerligen tillämpas i det här fallet. Visst är det så att denna värdenihilism och det som har kommit ut ur det behöver ifrågasättas och omprövas. Författaren har en bra slutkläm: “Alla människor, även den störste individualisten, behöver leva för något utanför sig själva”.

Slut på semestern

Har haft några sköna semesterdagar som bl a inneburit en flytt av bostad. Flytten har gjort att jag inte har haft tillgång till internet på 1 månad och därmed inte har
kunnat vara så aktiv på nätet genom den här bloggen eller teologiforum. Har nu fått internet inkopplat och ska vara tillbaka på banan igen.
Jag hoppas att alla läsare av den här bloggen har haft en fin sommar och skön semester. Ser framemot att möta dig/ni i nya samtal och diskussioner under hösten.
PAX VOBISCUM – Frid vare med eder!

Påvens tredje encyclica – Caritas in Veritate

Har nyligen ögnat genom den nya encyclican Caritas et Veritate av påven som nyligen färdigställts. Encyclican är Benedikt XVI:s tredje under sin tid som påve. Denna encyklica fokuserar på sociala frågor vilket är naturligt i kölvattnet av den ekonomiska kris som världen har upplevt och upplever. Det är väl heller ingen slump att den färdigställs i samband med att det inflytelserika G:8 mötet pågår.

Påven betonar människans ansvar för en hållbar global utveckling som är gynnsam för alla människor och ytterst för hela skapelsen. Helt uppenbart går påven till attack mot en helt fri ekonomisk marknad och betonar vikten av att moraliska värden såsom barmhärtighet, solidaritet och rättvisa måste vara ledord som balanserar det ekonomiska systemet. Han skriver bl a ”Kyrkans sociallära har alltid vidhållit att rättvisa måste prägla alla aspekter av ekonomisk aktivitet, eftersom den alltid rör människan och hennes behov”.

Påven varnar för en ekonomi som endast är styrd av själviska motiv och vinstintressen från riskkapitalister tex. Han menar att om vinstintresset är målet och att man bortser från det gemensammas bästa, så riskerar det att förstöra rikedom och skapa fattigdom.
En del kritiker menar att påven blir politisk, men den kritiken tycker jag inte är legitim. Påven säger bl a att “Kyrkan …har inga anspråk på att lägga sig i staternas politik…”. Däremot vill man “i alla tider och alla kulturer föra fram sanningen för att bidra till ett samhälle som är anpassat till människan, hennes värdighet och hennes kallelse.” En del vill inte att kyrkan ska lägga sig i det, men det är just precis det som jag tror kyrkan ska göra. Man måste se kyrkans roll i ett större och bredare perspektiv. I en tid när människans värde devalveras och förpassas till en resurs är det viktigt att kyrkan betonar etik och moral.

Det är viktigt att betona alla människors lika värde och rättigheter, oavsett om man är en direktörspamp eller en flykting, en företagare eller en arbetssökande från Östeuropa som är villig att nästan göra vad som helst för att tjäna pengar till brödföda för sina närmast och kära. Man kan inte se på en människa som en handelsvara eller enbart som arbetskraft. Varje människa som dokumentet säger “besitter fundamentala, och icke förhandlingsbara rättigheter som måste respekteras av alla och under alla omständigheter”.

En intressant markering som påven gör i dokumentet gäller FN. Påven vill se en förändring eller reformering av hur FN (och egentligen andra övernationella organ) styrs och fungerar så att organen verkligen kan agera när det behövs. Att ekonomin tex utvecklas i sund riktning för hela världen och inte styrs av egenintresse tex. Att FN har varit och är tandlöst har visat sig många gånger och ofta på ett tragiskt sett. Här behövs verkligen en omdaning om FN ska fungera som det var tänkt. FN behöver tänder som är vassa och inte trubbiga.
Slutligen, några tänkvärda slutord från Benedikt: ”Förnuftet behöver alltid renas av tron… Å sin sida måste religionen alltid renas av förnuftet för att kunna visa sitt genuint mänskliga ansikte. Varje avbrott i denna dialog kommer till priset av mänsklig utveckling.” Man kan inte annat än skriva under på en sådan formulering!

Michael Jackson – så minns vi honom

Lite sommar-reflektion:
Michael Jackson är död – En dans och musikartist som är beskriven som ett geni.
Trots sin enorma framgång, så kanske han representerar en av de mest tragiska människöden senaste åren i den offentliga scenen. En människa som aldrig fann sin identitet på något sätt! Svart och vit, man och kvinna, rik och fattig, geni och barnslig , privat och offentlig, oskyldig och bedragare – Allt verkade vara blandat på något sätt.
Michael Jackson var verkligen ett musikaliskt underbarn som verkligen bröt ny mark inom musik och dans. Hans tuffa musikvideos var verkligen annorlunda och tuffa. Vem kan glömma Albumet “Thriller”, låten Bad, eller hans berömda “Moonwalk”. Han var en rockikon och många menar han var lika stor för en yngre generation som Elvis var för sin generation. Det är säkert sant.
Samtidigt så var han en komplicerad och trasig människa utsatt för övergrepp som barn.
Han utnyttjades verkligen brutalt för pengar och var liksom tyranniskt styrd av sin far som barn. Han började sin karriär som 5-åring. Har sett ett antal intervjuer där Jackson verkligen uttrycker sin sorg över sin far och relationen med honom.
Han verkade inte haft någon barndom och liksom sökte efter den som vuxen. Han älskade filmen “Mitt liv som hund” som handlar just om barndomen. Han umgicks tydligen med den svenske skådespelare som spelade huvudroll i den filmen. Han verkade leta efter det som många tar för givet: en normal barndom och ett normalt liv.
Visst har han ansvar för sitt till synes bizarra liv i vissa avseende, men man måste ta hänsyn till den skada som hans egen familj och far i synnerhet, men även människor runt omkring åsamkade honom pga falska motiv till både pengar, makt och berömmelse snarare än tro och kärlek. Denna skada och de sår gick inte att reparera till slut. Han var som ett skal med en tom insida fick man intryck av.
Han var en av de största som vår kulturs musikliv har haft, han var hyllad av så många, sålde överlägset mest skivor av alla, gjorde de mest imponerande musikvideos för sin tid – och ändå så olycklig, sorgsen, rädd och ensam.
Hans liv är visar hur tragisk vår tids kultur är. Berömmelse och kändisskap är värderingar som kulturen styrs av och pengar är dess huvudsakliga motiv. Den här kulturen, precis som man tuggar ett tuggummi, så tuggade man Jackson för att få ut det mesta ur honom, för att sedan spotta ut när det inte smakade något längre. Hur väl stämmer inte skriftens ord “Du kan vinna hela världen men förlora din egen själ” i detta sammanhang. Michael Jackson vann påtagligt hela världen, men verkade ha förlorat sin egen själ genom det trauma som han gick genom.

Korkat påhopp på Alf Svensson

Har precis läst ett korkat påhopp på Alf Svensson av den alltid så skrikige och aggressive Pehr Gahrton på Dagen se här . Tycker att det är väldigt fult påhopp som den gamle avdankade miljöpartisten gör. Man undrar stilla i sitt sinne vad orsaken må vara till detta till synes elaka misstänkliggörande och insinuering. “välorganiserat mygel” hävdar Gahrton. Det är ju skitsnack, Alf Svensson har vunnit på att folk har röstat på honom. “Hans agerande har skadat förtroendet för politik”. Om det är någon i Svensk politik som har hållit fanan högt så är det Alf Svensson. Det tror jag många skriver under på utan att behöva rösta på KD. Sen kan man ju tycka att det är lite märkligt att KD lanserar en ganska okänd ung person till en sån inflytelserik post. Nog anser jag att man först ska möta stormvindar, kritik och heta debatter osv i den svenska politiken innan man lanseras till något uppdrag utomlands. Kanske en del tycker att Bohlin gjort det, men det tycker inte jag.

Det luktar avund och missunsamhet från den Gahrtonska pennan. Kanske Gahrton hade viljat fortsätta stå i rampljuset för sitt parti, inte vet jag. Gahrton har väl aldrig haft något direkt till övers för KD och den konservativa politik (nåja, åtminstone tidigare) som Alf Svensson stod för. Helt plötsligt blir Gahrton ovanligt intresserad. Det lustiga är att jag tror många unga har röstat på Alf Svensson och inte bara på Ella Bohlin för att hon är ung och kvinna. Att utgå ifrån att KD inte skulle fått så många röster om inte Ella Bohlin stått överst på KD:s lista är taget från luften utan några som helst bevis. Jag tycker att det visar hur korkat man kan argumentera ibland för att skapa lite rubriker.
Gahrton – istället för att sura över Alf Svenssons framgångar, gläds åtminstone över ditt eget partis framgångar!

Alf till Europaparlamentet

Det var väl inte så många som blev förvånade över att Alf Svensson, den pålitlige f.d. partiledaren för KD vann ganska överlägset personvalet till EU inom KD över både Ella Bohlin och övriga. Vad jag förstått är det helt klart nu. Ålder och erfarenhet spelar stor roll i sådana här sammanhang. Ja, även det faktum att Alf inte ens från början var intresserad av initiativet, utan att det var vänner som fick honom att säga ja säger en hel del. Man vill ju inte ha folk som egentligen är karriärister, lyckosökare eller som bara gillar att stå i uppmärksamhetens starka sken på sådana här viktiga poster. Det är viktigt att det kommer människor som för det första är väl förankrade i den judisk-Kristna värdegrunden, som förstår sig på det politiskta spelet och vet vad som krävs för att nå resultat och inflytande. Med så många år i politiken som Alf Svensson haft, så känns han som ett väldigt bra val. Att dessutom kända profiler som Gert Fylking, Leif G W Persson bl a stödde hans kandidatur försvårade ju inte direkt hans möjlighet. Många politiska bedömare menar att Alf fick även många röster från Moderater som ansett honom vara det bästa Sverige kunde sända ner. Alf är en mycket förtroendegivande person som har varit en viktig röst i den svenska politiken med en tydlig profilering i viktiga frågor. Att han dessutom inte har någon sk skandal hängande i en ryggsäck stärker hans förtroendekapital!
Man får önska Alf lycka till i Bryssel!

Dagens citat

” Det finns en konsekvent och rak linje mellan Karl Marx’ krav “Familjens upphävande!”, i kapitel 2 av Det Kommunistiska partiets manifest 1848, till Gudrun Schymans krav “Död åt familjen!”, på Centralstationen i stockholm 1 Oktober 2001
(Tuve Skånbergs sammanfattning på Claphaminstitutets hemsida 16/9 i respons till Schymans häftiga utfall)

Trevlig samtalskväll hos fd kyrkoherden i Rasbo

Igår så var jag och besökte min tidigare lärare i Kyrkohistoria, Folke T Olofsson. Folke har ju varit dels kyrkoherde i Rasbo under många år, samt även Docent i Dogmatik och knuten till Uppsala Universitet.
Folke har en enorm berättarförmåga och kan verkligen trollbinda. Samtidigt som han är en herde, så är han en skarp tänkare. Han briljerade i kunskap om fornkyrkan bl a.
Det blev en trevlig gemenskapskväll där vi samtalade bl a om hans yrkesverksamma år som präst och akademiker, Svenska kyrkan och övriga Kristenhetens utveckling i Sverige och mycket mer. Han har skrivit en tänkvärd självbiografisk uppsats som man kan läsa här .Han har verkligen en källa av kunskap, erfarenhet och en stor portion av humor. Det som jag uppskattar med honom är han verkligen inte varit en mainstream präst, utan en person som verkligen varit radikal och bekännelsetrogen. Han har tagit dom konflikter som har behövts och inte lagt sig som en pannkaka i trycket från kyrkopolitiker och liberalt prästerskap i Svenska kyrkan.
Vi avslutade kvällen med en härlig bönestund.