Olika typer av tutande i den indiska trafiken :)

Eftersom jag har bott i Indien i ett antal år, så finns en del av mitt hjärta där. För den som är intresserad av landet Indien och allt vad det kan innefatta, så vill jag rekommendera ett bra forum, http://www.indien.nu/forum. Här diskuteras allt mellan himmel och jord.

Om du har rest en del i Indien, så är det lätt att irritera sig över allt tutande i trafiken. Det är ett förfärligt liv som nästan gör dig lomhörd till en början. Efter ett tag så vänjer man sig (dvs man har blivit lomhörd). Det är viktigt om man ska bo i Indien en längre tid att man lär känna den Indiska trafikkulturen Den är mycket annorlunda än den Svenska. För en Svensk på första gångs besök, kan det nog upplevas som en “nära döden upplevelse”.

I Sverige använder man ett system av olika regler när man kör. Om någon bryter mot någon av alla dessa oändliga regler brukar det ske olyckor. I Indien är det viktigare med sunt förnuft, ögonkontakt, kraftig tuta och starka bländande lampor, än otaliga regler.
Det är livsfarligt att köra i Sverige ur ett indiskt perspektiv då omkring-liggande fordon inte söker ögonkontakt och berättar sina avsikter.
I Sverige ändrar man från hellyse till halvlyse vid möte på natten för att inte blända.
I Indien ändrar man från halvlyse till hellyse vid möte på natten för att den mötande skall lägga märke till att man kommer. I Indien använder man tuta för att berätta att man finns. I Sverige får man inte tuta men högerregeln är viktig.

Har du funderat över vad de olika typer av tutande i den Indiska trafiken betyder. Här har du svaret: http://rusty.in/archives/pom-pom-the-au … -in-india/

Autentisk guide för tutande i Indien:

1. Närvaro-tutande -
2. Vad i hela friden håller du på med – tutande
3. Trafikljus-tutande
4. Förfrågan-tutande
5. Poänglöst tutande

Nu är du redo att inta Indiens vägar med bil eller motorcykel. Lycka till!

Kan man ha Akademisk frihet som “Kristi slav”?

Evangelical Theological Society fattade ett radikalt beslut för några år sedan när man försökte att säga upp en person från medlemskap. Orsaken var att person/personerna höll fast vid en okonventionell uppfattning (Open Theism).Vidare, Pete Enns blev tvingad att sluta sin tjänst som professor vid Westminister Theological Seminary pga att han ville omvärdera vedertagna uppfattningar om Bibeln och istället låta bibeln definiera sig själv på dess egna villkor. (Omdefiniering av Inerrancy). Vid Calvin College, så har styrelsen ganska nyligen givit ett påbud om att ingen har tillstånd att undervisa, skriva eller försvara homosexualitet. Nyligen så har professorerna kallat till något slags möte för att disskutera “Akademisk frihet”. Detta är exempel hämtat från den Kristna Akademiska världen i USA. Det finns väl exempel även på närmare håll i Europa och Sverige. Allt detta är exempel på när Akademisk frihet på Bekännelsetrogna Universitet och Seminarier blir åsidosatta.

Problemet är alltså: Till vilken nivå kan det finnas sann Akademisk frihet på på en bekännelsetrogen institution vare sig det är Seminarie eller Kristet Universitet som underordnar sig Kristus? Hur kan man ha Akademisk frihet och samtidigt vara Kristi lärjunge/slav? Detta är ett litet dilemma. Frågan är alltså inte retoriskt ställd.

Å ena sidan, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är oersättliga rättigheter. Utan det skulle vi inte ha haft den Copernikanska revolutionen eller den Protestantiska reformationen för den delen heller. Kyrkan behöver vara Eccleisa reformata, semper reformanda – kyrkan reformerad, alltid reformerande. Utan den här akademiska friheten så skulle vi förlora förmågan att kritiskt utvärdera konventionellt hållna ståndpunkter.

Men å andra sidan, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är på sätt och vis uttryckligen förbjudet i Nya Testmentet. Vi har många verser i bibeln som anbefaller de kristna att hålla sig till sunda läror. Det finns många ställen som fördömer falska lärare, många versar som uppmnar till att hålla fast vid sanningen. När det då finns Kristna utbildningsinstitutioner som sätter upp förbud för vissa typer av idéer eller åsikter, så är det ju ofta i andan av att hålla fast vid sunda läror för Kristi Kropp.

Var är då lösningen? Hur bred är den “sunda läran”? Hur generös är Ortodoxin?
Nämnda exempel ovan på fall där Akademisk frihet har kringskurits är viktiga. Dock, man kan ju vara sympatisk med nämnda personer och ändå oövertygad om lämligheten med att stödja deras tankar. Å ena sidan har vi Akademisk frihet – och på andra sidan vågen har vi de sunda lärorna.

Visst är det så att det handlar om perspektiv. Det som är den ene personens heresi är den andres ortodoxi. Konservativa kan anse att jag är liberal för att jag läser Bibeln literärt snarare än bokstavligt. Å andra sidan anser de liberala att jag är konservativ för att jag tror på Bibelns auktoritet och inspiration och Jesu uppståndelse.
Så…..hur försonar vi akademisk frihet med att underordna sig en Konfessionell institution? Till vilken gräns ska den här akademiska friheten kunna tillämpas. Från ett annat perspektiv kan man fråga sig: Handlar vi utifrån missförståelse av termen “frihet” hämtad från politisk Liberalism snarare än en Kristen människas frihet i Kristus?

Chindia

Vad är det undrar du? Det är ett sammansatt ord på Engelska (China och India) och syftar på
kombinationen av Kina och Indien i allmänhet och deras ekonomier i synnerhet.
Kina och Indien är geografiskt nära, det har världens två största befolkningar (2,5miljarder vilket motsvarar ca 36% av världens population). Båda länderna hör idag till de snabbast växande ekonomierna.
Enligt Goldman & Sachs (som antagligen är världens ledande investmentbank) så gick Kina om Tyskland (som är Sveriges största handelspartner idag) i total BNP. Experterna på Goldman beräknar att Kina kommer år 2040 att gå om USA som världens största ekonomi.
Indien ligger idag på 12plats i världens BNP-lista,(enligt Goldman) men beräknas klättra snabbt dom närmaste 5 åren och till 8 plats enligt befintliga prognoser och därmed passera länder som Ryssland, Brasilien, Spanien och Kanada.
Det finns intressant literatur i ämnet, bl a The Strange Rise of Modern India av Edward Luce, som är en grundlig analys av Indiens framtida storhet. En annan bra bok i ämnet är The Post American World skriven av Fareed Zakira (programledare på CNN) som beskriver vilka som kommer att dominera den Ekonomiska såväl som den politiska scenen framöver.

Bertil Gärtner död

Det är med sorg som jag läser på tidningen Dagens nätupplaga se här att Biskop Emiritus Bertil Gärtner är död. Gärtner har varit en betydelsefull kristen ledare och herde i Sverige och inom Svenska kyrkan som har stått upp på ett klart och tydligt sätt för den evangeliska tron. Förutom sitt exegetiska kunnande vilket kom till uttryck i många av hans bokproduktioner, så kom han att representera den konservativa falangen inom Svenska kyrkan bl a genom sitt motstånd mot kyrkomötet 1958 som drev genom beslutet om Kvinnors rätt att bli präster. Gärtner var dock inte bara känd för det, utan även för sitt engagemang. Gärtner var väldigt aktiv i Oas-rörelsen (som ju är en karistmatisk förnyelserörelse inom SvK) och talade flera gånger där. Jag har själv läst flera av hans böcker med mycket stor behållning som t ex Gå därför åstad, (som skrevs tillsammans med Bo Giertz), Missionens nya ansikte, ( med Björn Fjärstedt) och hans kommentar till Galaterbrevet.
In i det sista så var han aktiv och följde t ex kyrkovalet engagerat vilket man kan se på hans blogg som jag har i min lista. Jag uppskattade hans initerade kommentarer. Han uppmanade folk att rösta på Frimodig Kyrka! Svenska Kyrkan och Svensk Kristenhet har förlorat en god kyrkoledare och profetröst.

I wasn´t predestined to be a Calvinist

Har följt lite grann diskussionen på Mikael Karlendals intressanta blogg, se här senaste tiden som har behandlat Predestinationsläran, dvs läran om Guds utväljande. Detta gränsar givetvis ockå till frågor om förutbestämmelse, Guds vetande bl a. Man kan väl hävda att Augustinus lade den stora grunden till predestinationsläran. Han menade att det är Guds nåd som leder människor till frälsning och tro och inte människans egna förmåga. Han blev samtidigt starkt ifrågasatt av Pelagius, (som senare blev fördömd av kyrkomötena) som hävdade den fria viljans betydelse i sammanhanget.
Det är ju egentligen Reformatorerna på 1500-talet som väcker liv i predestinationstanken på allvar. Luther hävdade ju väldigt klart att det är Gud som utväljer människan till frälsning och inte människan. Calvin gick ett steg längre genom att hävda att Gud utväljer vissa människor till frälsning och andra till fördömelse. Det brukar också benämnas double predestination, den dubbla predestinationen. Det är viktigt i sammanhanget att också påpeka att det råder delade meningar i den teologiska världen om vad Calvin menade och vad han inte menade och det finns väl ingen fullständing konsensus på området.

Kommer ihåg en lärare jag haft (som inte var Calvinist)som skrev en väldigt tänkvärd dikt om predestination som jag tycker passar i sammanhanget:

“Don´t blame if I´m not a Calvinist! It´s not my fault.
I wasn´t predestined to be a Calvinist!

If God, in his soverignty, gave me a free will, I couldn´t turn it down, could I?
Could anyone freely choose to believe in pre-destination?
Could anyone, by free choice, deny the existence of free choice?

Becoming, by another´s will, I will
Becoming that which another willed,
I willed and, by willing, became it more.
The will of him who willed was that I will,
and no willing of mine could unwill his will that I will,
no matter how unwilling.

The will of him who willed my will
I could not unwill by my will.
No matter how unwilling, I willed,
and his will was done.

Thus my will his will must will,
or else
in ceaseless hatred of his will and my willing
my will dies without ending,
undable to end its hated, chosen end,
willing but unable to end willing
able but unwilling to end hating.

Thus life lies in willing yielding to willing love,
or deathless death comes in endless flight
from him who wills my life.”

Arden C.Autry

Dagens Chesterton

“A room without books is like a body without a soul.”
Gilbert K. Chesterton

Teologi som en “resurs”

Det finns vissa typer av teologi som jag inte gillar även om det finns en hel del saker
som uttrycks som jag kan hålla med om. Det kan vara vissa typer av politisk teologi, eko-teologi eller feminist-teologi. Varför? Pga att det försöker att använda (läs utnyttja) sig av teologi för icke teologiska syften. Dom talar en hel del om den Kristna traditionen som en “resurs” för att tackla vissa spörsmål.

Det finns problem med den här typen av approach. Det jag tänker på först, är att approachen verkar implicera att teologin själv inte är involverad i de verkliga spörsmål, vare sig det är politiska frågor, vardagsfrågor, miljö,djurfrågor eller dylikt. Teologin ses snarare som en resursbank av ideér som kan tas ut ur sitt sammanhang (kontext) och tillämpas. Självklart skulle ingen av dessa teologer hålla med om detta eftersom paradoxalt nog skulle detta anses vara “extremt konservativ” syn på teologi. Dessa teologer vill oftast vara progressiva och radikala.

Det ser ju oftast ut som att motivet till den här approachen är att man vill vara relevant även utanför Akademin eller kyrkans värld. Det i sig är ju visserligen beundransvärt, men det verkar finnas en del missuppfattningar som är problematiska i sig. Vilka då?

1. Det verkar finnas en uppfattning att kyrkan är antingen isolerad eller obetydlig, eller både och. För att vara relevant så måste man konfronteras med det sekulära och föra in sekulära ideér som ska styra det religiösa. Ett exempel: Man kan se naturen och skapelsen och med alla möjligheter som det öppnar upp för utan att överhuvudtaget tänka på Gud.

2. Det blir liksom en marknadsbaserad syn på världen. Teologin är produktionen av marknadens ideér, som konkurrerar på en sk marknadsplats där många ideér och tankesystem florerar.

Jag menar att den här synen på teologi leder till att man tycker den är irrelevant och att den behöver förändras för att bli relevant. Ingen kan säga något av vikt eller sant om grundsynen är att det inte finns något som är viktigt eller sant. Dock verkar detta ibland vara logiken bakom deras resonemang.

Det här för mig till vilken teologi som jag uppskattar. För mig är det när man istället för att exportera idéer från teologin till den sekulära världen inkorporerar världen in i teologins värld. Världen och Teologin/uppenbarelsen möts och konfronteras och det blir som Paul Tillich säger en korrellation, som leder till meningsfullt utbyte. Människors erfarenheter i livet som uttrycks som frågor får sitt svar i teologins och uppenbarelsens värld. Teologin försöker att besvara människans livsfrågor. Om inte det sker, så finns risken att det kristna budskapet passerar förbi den sekulära människan för det är inte relevant för honom/henne.

Debatt-teknik enligt Galenskaparna

Postmodernism

Postmodernism

Dagens fråga: Är det här roligare om du älskade eller hatade Gustav i det ursprungliga formatet?

Fortsättning på Aftonblaskans organartikel

Ju mer man läser och lyssnar på intervjuer, desto mer korkat är hela scenariot när det gäller den kontroversiella
artikeln i Aftonbladet skriven Donald Boström. Det verkar som att Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg och Chefredaktören Jan Helin mer och mer fått gå på reträtt. Det är fullständigt självklart att den här typen av nidbilder och elaka rykten som florerat länge om Judar får ny tändvätska genom Aftonbladets märkliga sätt att handskas med information, fakta och bevis. Också vad som är intressant är det faktum att Aftonbladet verkar om och om igen landa i den här typen av Jude-fientliga karikatyrer och bilder. Det är inte första gången. Åsa Linderborg, som ska vara Fil.Dr i Historia, verkar i Expressen till synes helt okunnig och oinformerad om den typ av sterotyper som funnits i historien om Judar som mördar Kristna barn för att stjäla deras blod. Det är så att man undrar om hon verkligen är historiker.

När det gäller det faktum att politiker inte kan säga vad dom tycker om en sån här typ av artikel, så är det nonsens. Reinfelt hade visst kunnat markera mot artikeln. Tydligen så är det helt grundlagsenligt att kritisera Aftonbladet om man vill det enligt Mårtin Schultz som är docent i Juridik, se här . Schultz menar att det inte alls skulle vara ett brott mot tryckfrihets och yttrandefrihetens censurförbud. Tack för det klargörandet! Aftonbladet och dess gelikar har försökt använda sig av detta för att driva hem politiska poänger. Man har taktiskt gått in i rollen som offer och försökt gömma sig under lagparagrafer.

Sanningen är att Aftonblaskans redaktion har gjort ett grovt övertramp, och nu försöker man på alla sätt och vis att rädda byken. Dom hade nog inte förväntat sig den här upptrappningen av artikeln med utrikespolitiska utspel och markeringar. Nog är det etiskt och moraliskt rätt att ge en ursäkt, men så långt kan man väl inte förvänta sig av en skandaltidning som Aftonbladet.
Den sedvanliga karusellen har börjat med stämningar. Läste att en Judisk jurist i New York har stämt Aftonbladet för artikeln……Det blir nog dock svårt att vinna ett sådant fall…Aftonbladet har väldigt sällan blivit dömda i tryckfrihets och yttrandefrihetsfrågor.