Evangelikaler och kyrkofäderna

Läste en intressant artikel om varför evangelikaler har börjat vända sig till kyrkofäderna och den
tidiga kyrkohistorien. Artikelförfattaren, Robert Louis Wilken, (katolik) se här professor emeritus at the University of Virginia, listar ett antal orsaker:
1. Evangelikal teologi och spiritualitet kretsar kring skriften vilket också kyrkofäderna hade fokus på. Bibeln
har en väldigt stor betydelse.
2. Evangelikal teologi och spiritualitet har alltid haft som betoning att gå djupare i skriften. Författaren menar att detta är vad kyrkofäderna lär oss. Att tränga in under ytan och att läsa skriften långsamt och eftertänksamt. Att se Bibeln som en helhet där enskilda svåra texter förstås genom att läsa andra texter.
3. Kyrkofäderna var bland de mest skarptänkta under deras tid. Genom deras sätt att behandla skriften, så skapades och utmejslades det språk och uttryckssätt som vi andvänder när vi uttrycker den Kristna tron. Att ignorera kyrkofäderna är att undergräva grunden varigenom de klassiska trosbekännelserna (tex Athanasius eller den Apostoliska trosbekännelsen) var byggda på.

Det är intressanta tankar som Professor Wilken kommer med. Visst är det så att arvet från Kyrkofäderna är något som tillhör oss alla oavsett kyrkotillhörighet. Augustinus, Tertullian och Origenes: För många människor är dessa namn abstrakta röster och legender från antiken som inte har någon relevans för moderna behov eller frågeställningar. Som Protestant upplever jag att vår tradition tidigare inte tagit kyrkofäderna på så stort allvar. Det har funnits en negligering. Hur som helst, en närmare titt på dessa kyrkofäder uppenbarar människor vars reflektion över den Apostoliska undervisningen uppbygger Kristna från alla generationer.

Ett uppvaknande har skett som innebär att även evangelikaler och andra Protestantiska grupperingar har upptäckt rikedomar i den bredare Kristna traditionen. Evangelikaler har börjat inse att att den tidiga kyrkohistorien är också vår historia och inte bara katolikers eller ortodoxa´s för den delen. Medans katoliker alltid hållit kyrkofäderna högt, så har Protestanterna tidigare knappast nämnt dem vid namn. Nu verkar detta ha förändrats vilket är roligt.
Det är inte heller bara tänkt att inspirera och uppmuntra akademiker som behärskar grekiska och latin utan är ju tänkt att berika alla även den sk “medelkristne” om det nu finns sådana! Därför är det roligt att se den flora av litteratur som behandlar ämnet. I USA finns det ju många exempel, tex ovan nämnde författare som skrivit boken Getting to Know the Church Fathers: An Evangelical Introduction . Här i Sverige har vi ju författare som Peter Halldorf, (21 kyrkofäder : historien om hur kristendomen formades) Per Beskow, (De apostoliska fäderna) eller t ex Esra Gebremedhin som skrivit “Arvet från Kyrkofäderna” som rekommenderas.

Det råder inga som helst tvivel om att traditionen som gavs till kyrkan av Apostlarna och har uppehållits och bibehållits av de tidiga kyrkofäderna är mycket relevant till evangelikaler såväl som till Ortodoxa, katoliker, Anglikaner, Lutheraner, Calvinister, Baptister, Pingstvänner och alla andra på den Kristna trädstammen.

Svenska kyrkan trossamfund eller förrättningsinstitut?

Det var ju som sagt väntat att kyrkomötet skulle rösta genom beslutet att homosexuella ska få vigas
i kyrkan. Därmed är Svenska Kyrkan först ut med detta vad jag vet i den världsvida kyrkan. Det är tragiskt att en del av Kristi Kyrka så allvarligt avviker från Bibeln och bekännelseskrifter. Jag uppfattar det såsom attt den sekulariseringsprocess som började i SvK på tidigt 1900-tal skördar mer och mer offer. Det har funnits ett politiskt intresse att styra kyrkan åt ett annat håll än i linje med den Kristna traditionen och den heliga skriften.
Socialdemokratin har varit det statsbärande partiet i Sverige under 1900-talet och har även varit det parti som har haft överlägset störst inflytandet på Svenska kyrkan. Under 1900-talet så har en tydlig och medveten förändringsprocess drivits där man har buntat ihop alla konservativa och givit dom etiketten “reaktionär” eller “intolerant”. Människor med en annan syn på ämbete har trummats ut på ett politiskt laddat sett som kvinnoprästmotståndare. Istället för att velat ta den seriösa teologiska diskussionen, så har man drivit en slags socialpolitisk linje i kyrkans hägn där alla grupper ska få sin rätt genom, där alla grupper minsann har rätt till samma saker. Människor i kyrkan med en historisk syn på äktenskapet såsom varande en sakral förening mellan man och kvinna enligt skapelseordning har betecknats såsom homofoba och intoleranta. Kristna som har uttryckt sin tro på Jesus som världens frälsare och herre, född av jungfru Maria och avlad av Helig Ande har dumförklarats. Tro på under och mirakler har förnekats av kyrkans ledande män. Man har uteslutit allt som har ansetts vara “kontroversiellt” och politiskt opassande för att skapa snarare ett förrättningsinstitut än en Kyrka, vars viktigaste uppgift har varit att förätta vigsel, dop ocb begravning. Man har blivit mer av en social samhällsinstitution snarare än en Kristen kyrka med uppgift som Svk kyrkans kyrkoordning själv beskriver ”Att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.”
Den Svenska kyrkan har blivit en avfällig kyrka. Saltet har mist sin sälta. En viktig fråga infinner sig: När upphör en kyrka att vara kyrka?

Intressant utveckling i relationen mellan Anglikanska kyrkan och Katolska kyrkan!

Följt med intresse den utveckling som har skett och nu på ett påtagligt sett har skett i relationen mellan Anglikanska och Katolska kyrkan. Det gäller den nya “kanoniska struktur” som Vatikanen och Påven Benedictus har skapat för att hjälpa Anglokatolikerna att ingå i full gemenskap med Rom men samtidigt behålla sin Anglikanska identitet och liturgiska tradition.
Det är ju ingen nyhet att många troende inom den Anglikanska gemenskapen har blivit uppgivna över den teologiska utveckling som skett på senare år. Värderingar och teologiska ståndpunkter som Kyrkan har haft genom historien har övergivits till förmån för mer moderna och mer politiskt accepterade och korrekta ståndpunkter. Det är ju samma utveckling inom den Svenska kyrkan. Skillnaden är väl att gemenskapen mellan Katolska och Anglikanska är närmare av historiska skäl. Steget har inte varit lika stort mellan de båda kyrkorna som mellan SvK och Katolska K. Det vore intressant om ett liknande steg kommer att tas av Påven när det gäller de Lutherska kyrkorna i Europa och dom grupperingar som inte ser någon annan utväg än att ställa sig under Påven och den Katolska kyrkans översyn. Nu är inte jag så naiv att jag inte ser hinder och problem. Det finns fortfarande stötestenar, men jag vill ändå se en möjlig väg framåt för kyrkorna.
För mig är detta (som är nämnt ovan) ett synligt tecken på ytterligare ett steg i förverkligandet av strävandet mot full, synlig enhet i Jesu Kristi Kyrka.

Kan man ha Akademisk frihet som “Kristi slav”?

Evangelical Theological Society fattade ett radikalt beslut för några år sedan när man försökte att säga upp en person från medlemskap. Orsaken var att person/personerna höll fast vid en okonventionell uppfattning (Open Theism).Vidare, Pete Enns blev tvingad att sluta sin tjänst som professor vid Westminister Theological Seminary pga att han ville omvärdera vedertagna uppfattningar om Bibeln och istället låta bibeln definiera sig själv på dess egna villkor. (Omdefiniering av Inerrancy). Vid Calvin College, så har styrelsen ganska nyligen givit ett påbud om att ingen har tillstånd att undervisa, skriva eller försvara homosexualitet. Nyligen så har professorerna kallat till något slags möte för att disskutera “Akademisk frihet”. Detta är exempel hämtat från den Kristna Akademiska världen i USA. Det finns väl exempel även på närmare håll i Europa och Sverige. Allt detta är exempel på när Akademisk frihet på Bekännelsetrogna Universitet och Seminarier blir åsidosatta.

Problemet är alltså: Till vilken nivå kan det finnas sann Akademisk frihet på på en bekännelsetrogen institution vare sig det är Seminarie eller Kristet Universitet som underordnar sig Kristus? Hur kan man ha Akademisk frihet och samtidigt vara Kristi lärjunge/slav? Detta är ett litet dilemma. Frågan är alltså inte retoriskt ställd.

Å ena sidan, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är oersättliga rättigheter. Utan det skulle vi inte ha haft den Copernikanska revolutionen eller den Protestantiska reformationen för den delen heller. Kyrkan behöver vara Eccleisa reformata, semper reformanda – kyrkan reformerad, alltid reformerande. Utan den här akademiska friheten så skulle vi förlora förmågan att kritiskt utvärdera konventionellt hållna ståndpunkter.

Men å andra sidan, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är på sätt och vis uttryckligen förbjudet i Nya Testmentet. Vi har många verser i bibeln som anbefaller de kristna att hålla sig till sunda läror. Det finns många ställen som fördömer falska lärare, många versar som uppmnar till att hålla fast vid sanningen. När det då finns Kristna utbildningsinstitutioner som sätter upp förbud för vissa typer av idéer eller åsikter, så är det ju ofta i andan av att hålla fast vid sunda läror för Kristi Kropp.

Var är då lösningen? Hur bred är den “sunda läran”? Hur generös är Ortodoxin?
Nämnda exempel ovan på fall där Akademisk frihet har kringskurits är viktiga. Dock, man kan ju vara sympatisk med nämnda personer och ändå oövertygad om lämligheten med att stödja deras tankar. Å ena sidan har vi Akademisk frihet – och på andra sidan vågen har vi de sunda lärorna.

Visst är det så att det handlar om perspektiv. Det som är den ene personens heresi är den andres ortodoxi. Konservativa kan anse att jag är liberal för att jag läser Bibeln literärt snarare än bokstavligt. Å andra sidan anser de liberala att jag är konservativ för att jag tror på Bibelns auktoritet och inspiration och Jesu uppståndelse.
Så…..hur försonar vi akademisk frihet med att underordna sig en Konfessionell institution? Till vilken gräns ska den här akademiska friheten kunna tillämpas. Från ett annat perspektiv kan man fråga sig: Handlar vi utifrån missförståelse av termen “frihet” hämtad från politisk Liberalism snarare än en Kristen människas frihet i Kristus?

Bertil Gärtner död

Det är med sorg som jag läser på tidningen Dagens nätupplaga se här att Biskop Emiritus Bertil Gärtner är död. Gärtner har varit en betydelsefull kristen ledare och herde i Sverige och inom Svenska kyrkan som har stått upp på ett klart och tydligt sätt för den evangeliska tron. Förutom sitt exegetiska kunnande vilket kom till uttryck i många av hans bokproduktioner, så kom han att representera den konservativa falangen inom Svenska kyrkan bl a genom sitt motstånd mot kyrkomötet 1958 som drev genom beslutet om Kvinnors rätt att bli präster. Gärtner var dock inte bara känd för det, utan även för sitt engagemang. Gärtner var väldigt aktiv i Oas-rörelsen (som ju är en karistmatisk förnyelserörelse inom SvK) och talade flera gånger där. Jag har själv läst flera av hans böcker med mycket stor behållning som t ex Gå därför åstad, (som skrevs tillsammans med Bo Giertz), Missionens nya ansikte, ( med Björn Fjärstedt) och hans kommentar till Galaterbrevet.
In i det sista så var han aktiv och följde t ex kyrkovalet engagerat vilket man kan se på hans blogg som jag har i min lista. Jag uppskattade hans initerade kommentarer. Han uppmanade folk att rösta på Frimodig Kyrka! Svenska Kyrkan och Svensk Kristenhet har förlorat en god kyrkoledare och profetröst.

I wasn´t predestined to be a Calvinist

Har följt lite grann diskussionen på Mikael Karlendals intressanta blogg, se här senaste tiden som har behandlat Predestinationsläran, dvs läran om Guds utväljande. Detta gränsar givetvis ockå till frågor om förutbestämmelse, Guds vetande bl a. Man kan väl hävda att Augustinus lade den stora grunden till predestinationsläran. Han menade att det är Guds nåd som leder människor till frälsning och tro och inte människans egna förmåga. Han blev samtidigt starkt ifrågasatt av Pelagius, (som senare blev fördömd av kyrkomötena) som hävdade den fria viljans betydelse i sammanhanget.
Det är ju egentligen Reformatorerna på 1500-talet som väcker liv i predestinationstanken på allvar. Luther hävdade ju väldigt klart att det är Gud som utväljer människan till frälsning och inte människan. Calvin gick ett steg längre genom att hävda att Gud utväljer vissa människor till frälsning och andra till fördömelse. Det brukar också benämnas double predestination, den dubbla predestinationen. Det är viktigt i sammanhanget att också påpeka att det råder delade meningar i den teologiska världen om vad Calvin menade och vad han inte menade och det finns väl ingen fullständing konsensus på området.

Kommer ihåg en lärare jag haft (som inte var Calvinist)som skrev en väldigt tänkvärd dikt om predestination som jag tycker passar i sammanhanget:

“Don´t blame if I´m not a Calvinist! It´s not my fault.
I wasn´t predestined to be a Calvinist!

If God, in his soverignty, gave me a free will, I couldn´t turn it down, could I?
Could anyone freely choose to believe in pre-destination?
Could anyone, by free choice, deny the existence of free choice?

Becoming, by another´s will, I will
Becoming that which another willed,
I willed and, by willing, became it more.
The will of him who willed was that I will,
and no willing of mine could unwill his will that I will,
no matter how unwilling.

The will of him who willed my will
I could not unwill by my will.
No matter how unwilling, I willed,
and his will was done.

Thus my will his will must will,
or else
in ceaseless hatred of his will and my willing
my will dies without ending,
undable to end its hated, chosen end,
willing but unable to end willing
able but unwilling to end hating.

Thus life lies in willing yielding to willing love,
or deathless death comes in endless flight
from him who wills my life.”

Arden C.Autry

Dagens Chesterton

“A room without books is like a body without a soul.”
Gilbert K. Chesterton

Påvens tredje encyclica – Caritas in Veritate

Har nyligen ögnat genom den nya encyclican Caritas et Veritate av påven som nyligen färdigställts. Encyclican är Benedikt XVI:s tredje under sin tid som påve. Denna encyklica fokuserar på sociala frågor vilket är naturligt i kölvattnet av den ekonomiska kris som världen har upplevt och upplever. Det är väl heller ingen slump att den färdigställs i samband med att det inflytelserika G:8 mötet pågår.

Påven betonar människans ansvar för en hållbar global utveckling som är gynnsam för alla människor och ytterst för hela skapelsen. Helt uppenbart går påven till attack mot en helt fri ekonomisk marknad och betonar vikten av att moraliska värden såsom barmhärtighet, solidaritet och rättvisa måste vara ledord som balanserar det ekonomiska systemet. Han skriver bl a ”Kyrkans sociallära har alltid vidhållit att rättvisa måste prägla alla aspekter av ekonomisk aktivitet, eftersom den alltid rör människan och hennes behov”.

Påven varnar för en ekonomi som endast är styrd av själviska motiv och vinstintressen från riskkapitalister tex. Han menar att om vinstintresset är målet och att man bortser från det gemensammas bästa, så riskerar det att förstöra rikedom och skapa fattigdom.
En del kritiker menar att påven blir politisk, men den kritiken tycker jag inte är legitim. Påven säger bl a att “Kyrkan …har inga anspråk på att lägga sig i staternas politik…”. Däremot vill man “i alla tider och alla kulturer föra fram sanningen för att bidra till ett samhälle som är anpassat till människan, hennes värdighet och hennes kallelse.” En del vill inte att kyrkan ska lägga sig i det, men det är just precis det som jag tror kyrkan ska göra. Man måste se kyrkans roll i ett större och bredare perspektiv. I en tid när människans värde devalveras och förpassas till en resurs är det viktigt att kyrkan betonar etik och moral.

Det är viktigt att betona alla människors lika värde och rättigheter, oavsett om man är en direktörspamp eller en flykting, en företagare eller en arbetssökande från Östeuropa som är villig att nästan göra vad som helst för att tjäna pengar till brödföda för sina närmast och kära. Man kan inte se på en människa som en handelsvara eller enbart som arbetskraft. Varje människa som dokumentet säger “besitter fundamentala, och icke förhandlingsbara rättigheter som måste respekteras av alla och under alla omständigheter”.

En intressant markering som påven gör i dokumentet gäller FN. Påven vill se en förändring eller reformering av hur FN (och egentligen andra övernationella organ) styrs och fungerar så att organen verkligen kan agera när det behövs. Att ekonomin tex utvecklas i sund riktning för hela världen och inte styrs av egenintresse tex. Att FN har varit och är tandlöst har visat sig många gånger och ofta på ett tragiskt sett. Här behövs verkligen en omdaning om FN ska fungera som det var tänkt. FN behöver tänder som är vassa och inte trubbiga.
Slutligen, några tänkvärda slutord från Benedikt: ”Förnuftet behöver alltid renas av tron… Å sin sida måste religionen alltid renas av förnuftet för att kunna visa sitt genuint mänskliga ansikte. Varje avbrott i denna dialog kommer till priset av mänsklig utveckling.” Man kan inte annat än skriva under på en sådan formulering!

Disputation på Uppsala Universitet

Var igår på en trevlig tillställning på Uppsala Universitet. En vän, Johannes Pulkkanen, lade fram sin avhandling “The Dark Night – St John of the Cross and Eastern Ortodox Theology”. Avhandlingen är en slags jämförelse mellan Johannes av Korsets teologi och Simeon den nye teologen och St Maximus Confessor med utgångspunkt från den ryske teologen Vladimir Losskys diskussion och anspråk. Lossky hävdade bl a att Västerländsk teologi tenderar att hamna i opersonlig filosofi, exemplifierat i Nyplatonism, vilket hindrar västerländska kristna från att uppleva liknande andliga välsignelser som Österländska kristna. Mycket intressant ämne. Ämnet är inom fackområdet Systematisk teologi. Hans opponent var professor Andrew Louth från Durham University, som gav mycket intressanta kommentarer. Examinationsrådet bestod bl a av Samuel Rubensson, professorn från Lund och Ezra Gebremedin, Docent i Uppsala (författare till “Arvet från Kyrkofäderna”). Givetvis fanns det ämnen där respondenten, Pulkkanen och opponenten, Louth, inte var överens, men det hör väl liksom till en offentlig disputation och även vetenskapen i stort.

Att Louth även är ortodox präst syntes genom hans svarta kåpa till klädnad och ett stort fint kors som prydde hans hals och mage. Närvarande på disputationen som jag såg kom in (förutom alla professor,docenter och andra knytna till Uppsala Universitet) var även Peter Halldorf som matchade Louth i samma typ av klädnad.

Efter den offentliga diskussionen, så var det en trevlig tillställning nere på Newman-Institutet, där alla var samlade och till en smaklig smörgåstårta med efterföljande kaffe och kaka, så fick vi höra både fin klassisk musik och lite varvade tal från människor som varit med Johannes från forskningens början till slutet.
Under middagen så kom såsmåningom examinationsrådet, såsom sed är i Uppsala tydligen, ut med det efterlängtade beskedet att avhandlingen hade blivit godkänd! Det blev folkets jubel förstås.

Grattis Johannes till doktorshatten!

Lär av Augustinus!

Alistair McGrath, tidigare professorn i Historisk teologi vid Wycliffe Hall, (Oxford Universitet) och som numera arbetar vid Kings College i London, är ju en gammal bekantskap för de flesta som är intresserade av teologi.
Hans bok, Christian Theology – Introduction har ju tex blivit en klassiker som många har läst.
I samband med att man (vissa i alla fall) firar 200års jubileum av Charles Darwin födelse och 150år sedan hans berömda verk “On the origin of species” publicerades, så har McGrath skrivit en intressant artikel med titeln “Augustine’s origin of species”. Läs här Den handlar om Kyrkofadern Augustinus och hans åsikter om samtida vetenskapsmäns försök att tolka och förstå skapelseberättelsen i 1Mos 1-2. McGrath försöker förstå hur Augustinus skulle ha ställt sig till den så heta och aktuella debatten om evolution contra skapelsetro.

McGrath menar att Augstinus som var verksam 1000år före den Vetenskapliga revolutionen och ännu längre före upplysningen eller Darwins forskningsrön, kompromissade aldrig med sin bibeltolkning för att passa in i samtida vetenskapsteorier. Han brottades också med 1Mos1-2 under sitt liv och arbetade på att utveckla en systematisk approach i ämnet. Den blev utvecklad i hans skrift “The Literal meaning of Genesis”.

McGrath menar att i Augustinus tänkande existerar inte slump eller nyckfullhet. Utveckling i Guds skapelse är underställt Guds suveränitet. Den Gud som planterar säden är samma Gud som styr och övervakar dess växt. Vidare så menar Augustinus att bibeltexten kan inte tolkas i isolering, utan måste tolkas i samklang med andra skapelseberättelsen såväl som andra texter i Bibeln som dryftar skapelsen. Tex Ps 33 som talar om ett omedelbart skapelseögonblick såväl som John 5:17 som talar om en Gud som fortfarande är aktiv i skapelsen.

Augustinus ska ha menat att det är viktigt att bibeltolkare inte låser sig in i att läsa och tolka bibeln i enlighet med vetenskapliga antaganden som styr nuet. Här kan man ju säga att Kontroversen med Copernikus och Gallileo Gallilei visar på vad som kan annars hända. Kyrkan tolkade astronomin på ett visst sätt. Alternativa tolkningar kom att utmana bibelns auktoritet. Nu vet vi ju att det inte var så. Det var snarare en utmaning till en viss tolkning av bibeln. En tolkning som uppenbarligen behövde förnyas.

Augustinus var klok nog att inse att vissa bibeltexter är svåra att tolka och kan leda till olika tolkningsalternativ. Därför menade han att man inte ska rusa in i en viss “In matters that are so obscure and far beyond our vision, we find in Holy Scripture passages which can be interpreted in very different ways without prejudice to the faith we have received. In such cases, we should not rush in headlong and so firmly take our stand on one side that, if further progress in the search for truth justly undermines our position, we too fall with it.” Mycket klokt sagt!
När det gäller tid, så menar Augustinus att det går inte att tolka på annat sätt än att Gud skapade tiden. Han stod fast vid den synen trots att dåtidens filosofer o lärda män fnyste och förlöjligade det sättet att se på saken.
En intressant sak är att Augustinus menade att Gud skapade inte universum osv vid en bestämd tid eftersom tid existerade före skapelsen. För honom är evigheten en verklighet bortom tid och rum.
McGrath ser i Augustinus en möjlig väg att kombinera Darwin med ett bibliskt perspektiv på skapelseberättelsen. I det här perspektivet så är Gud fortfarande aktiv i skapelsen. Det var inte bara en sak som ägde rum vid ett bestämt tillfälle. McGrath ser det som en väg att erkänna en evolution, eller utveckling som fortfarande sker under Guds övervakande. Gud har placerat en enorm potential i skapelsens delar som sätts i rörelse vid rätt tid genom Guds försyn.

Augustinus argumenterar att 1 Mos 1:12 underförstått betyder att jorden har fått inneboende kraft att producera arter av sig själv. “Scripture has stated that the earth brought forth the crops and the trees causally, in the sense that it received the power of bringing them forth.” Intressant sätt att se det på.
Här kan man säga att Austinus motsäger dom som hävdar att skapelsen var fullbordad och att allt var färdigt vid skapelseögonblicket. Augustinus menar att det synsättet strider mot skriftens hela vittnesbörd. Snarare ska man se det som att Gud lade ner potentialen vid det ögonblicket.

Alltså, Augustinus löser problemet med två skapelseberättelser i 1 Moseboken genom att se första berättelsen där Gud omedelbart skapar förstadiet samt resurser för fortsatt utveckling. Andra berättelsen blir fortsättning där utvecklingen av förstadiet av olika levande ting tar fart gradvis efter Guds vilja. Detta skriver han närmare 1500år före Charles Darwin.

Augustinus avviker alltså från Darwin i det att han förnekar slumpvis variation i utvecklingen. Augustinus ser Guds hand i utvecklingen. Han verkar se en viss oförutsägbarhet, men dock inte slump.

Tycker att det är intressant att ta del av en av kyrkans stora kyrkofäder och se hur han brottades med detta komplicerade ämne. Han kritiserar inte bibelns auktoritet, men dock så ger han en alternativ tolkning av bibeltexten. Tolkar vi skriften genom världen och världens vetenskaper eller tolkar vi världen och världens vetenskaper genom skriften. Det handlar mycket om vilken approach vi väljer. Intressant att läsa om hur andra kyrkofäder försökte lösa denna stora fråga!