Läser med förundran på Dagen se här att den sk poeten, Muhammed Omar, vill bilda ett antisionistiskt parti. Han vill bjuda in alla extrema grupperingar på den politiska skalan som hyser antisemitism. Denne sk poet fick ju en sån enorm uppmärksamhet och plattform i Svensk media och kulturliv. Den Svenska kultureliten var riktigt stolta över att kunna se en ung invandrar-svensk med lite talanger i att uttrycka sig i tal och skrift komma fram på scenen. Han verkade ha njutit av all uppmärksamhet och tog för sig.
Sen gick något snett för den unge poeten. Eller så bestämde han sig helt enkelt för att uttrycka var han egentligen alltid stått, vilket känns nästan mer rimligt. Helt plötsligt så kom den unge poeten ut som radikal muslim. Han började uttrycka grova antisemitiska uttalanden, anordnade abf-kurser i Gottsunda (invandrartätt område i Uppsala) finansierat av svenska skattemedel där han bjöd in antisemiter (Radio Islams dömde ledare, Ahmed Rami) att tala. Han har spridit traktat i området för att samla alla muslimer, Han sprider grov antisemtisk smörja via sin hemsida bl a.
Det är ett intressant fenomen att han samlar högerextremister, radikala muslimer och extrema vänsterextremister i det förenade hatet mot judar och staten Israel. Propagandan ser lika dan ut från Omar som från Nazisterna under 2:a världskriget eller Palestinsk tv eller från Irans President. Det som är det märkligaste är att det är bara tidningen Dagen som skriver om det. Alla andra tidningar verkar vara tysta! Kan det vara så att man skäms med tanke på hur man favoriserade den unge poeten och skröt lovord tidigare.
Här är det viktigt att den Svenska demokratin inte accepterar antisemitism som sprids genom olika propagandakanaler. Jag kommer att tänka på den mycket kontroversiella och synnerligen obehagliga atmosfär som rådde runt omkring rättegången mot Radio Islam och dess ansvarige utgivare, Ahmed Rami, känd som Antisemit och judehatare. Han fick hålla på ganska länge med sin pytonpropaganda innan rättssamhället reagerade. Han var ansvarig för den grövsta antisemitiska radiopropagandan i Europa sedan kriget. När väl rättegången ägde rum så fick Antisemiten tyvärr mycket stöd av den intellektuella eliten. Jan Hjärpe (Professor i Lund, Islamolog och Svt:s ständige bisittare i islamiska frågor) och Jan Bergman (avliden sen några år, mycket framstående Religionshistoriker och Egyptolog) gjorde minst sagt häpnadsväckande uttalanden till stöd för Antisemiten. Vittnesmålet väckte stor uppståndelse inte bara i Sverige utan utomlands vilket skakade Uppsala Universitet och i synnerhet Teologen. Överhuvudtaget var Teologen i Uppsala inblandad vilket protokoll och skriverier visade. Det som var än mer märkligt var att Bergmans kollegor inom kyrkan (!) och den akademiska världen lyckades avleda diskussionen från själva sakfrågan till att gälla frågan om Bergmans akademiska fri och rättigheter. Kritiken mot Bergman vändes i en kritik mot hans “Judiska” kritiker. Hela den här affären, som kom att kallas “affären Rami-Bergman” finns i bokform vilket jag skaffade mig. Den är skriven av Håkan Arvidsson, Universitetslektor i historia vid Roskilde Universitet och heter: Affären Rami-Bergman – Dokument om judefientlighet och akademisk röta i Sverige Boken rekommenderas verkligen för den intresserade! Den rättegången visade för mig att Antisemitismen och djupt grova fördomar om Judar, Judendomen och staten Israel finns mitt i det Svenska samhället. Inte bara bland extrema politiska avarter utan även inom den sk kultur och intellektuella eliten pyr ett hat och förakt.

Därför rekommenderar jag alla läsare att närhelst ni läser eller ser att denne Omar uttrycker hets mot folkgrupp vilket antisemitism innebär, så ska ni anmäla det till Polis och rättsväsende!

Vad är det undrar du? Det är ett sammansatt ord på Engelska (China och India) och syftar på
kombinationen av Kina och Indien i allmänhet och deras ekonomier i synnerhet.
Kina och Indien är geografiskt nära, det har världens två största befolkningar (2,5miljarder vilket motsvarar ca 36% av världens population). Båda länderna hör idag till de snabbast växande ekonomierna.
Enligt Goldman & Sachs (som antagligen är världens ledande investmentbank) så gick Kina om Tyskland (som är Sveriges största handelspartner idag) i total BNP. Experterna på Goldman beräknar att Kina kommer år 2040 att gå om USA som världens största ekonomi.
Indien ligger idag på 12plats i världens BNP-lista,(enligt Goldman) men beräknas klättra snabbt dom närmaste 5 åren och till 8 plats enligt befintliga prognoser och därmed passera länder som Ryssland, Brasilien, Spanien och Kanada.
Det finns intressant literatur i ämnet, bl a The Strange Rise of Modern India av Edward Luce, som är en grundlig analys av Indiens framtida storhet. En annan bra bok i ämnet är The Post American World skriven av Fareed Zakira (programledare på CNN) som beskriver vilka som kommer att dominera den Ekonomiska såväl som den politiska scenen framöver.

Ju mer man läser och lyssnar på intervjuer, desto mer korkat är hela scenariot när det gäller den kontroversiella
artikeln i Aftonbladet skriven Donald Boström. Det verkar som att Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg och Chefredaktören Jan Helin mer och mer fått gå på reträtt. Det är fullständigt självklart att den här typen av nidbilder och elaka rykten som florerat länge om Judar får ny tändvätska genom Aftonbladets märkliga sätt att handskas med information, fakta och bevis. Också vad som är intressant är det faktum att Aftonbladet verkar om och om igen landa i den här typen av Jude-fientliga karikatyrer och bilder. Det är inte första gången. Åsa Linderborg, som ska vara Fil.Dr i Historia, verkar i Expressen till synes helt okunnig och oinformerad om den typ av sterotyper som funnits i historien om Judar som mördar Kristna barn för att stjäla deras blod. Det är så att man undrar om hon verkligen är historiker.

När det gäller det faktum att politiker inte kan säga vad dom tycker om en sån här typ av artikel, så är det nonsens. Reinfelt hade visst kunnat markera mot artikeln. Tydligen så är det helt grundlagsenligt att kritisera Aftonbladet om man vill det enligt Mårtin Schultz som är docent i Juridik, se här . Schultz menar att det inte alls skulle vara ett brott mot tryckfrihets och yttrandefrihetens censurförbud. Tack för det klargörandet! Aftonbladet och dess gelikar har försökt använda sig av detta för att driva hem politiska poänger. Man har taktiskt gått in i rollen som offer och försökt gömma sig under lagparagrafer.

Sanningen är att Aftonblaskans redaktion har gjort ett grovt övertramp, och nu försöker man på alla sätt och vis att rädda byken. Dom hade nog inte förväntat sig den här upptrappningen av artikeln med utrikespolitiska utspel och markeringar. Nog är det etiskt och moraliskt rätt att ge en ursäkt, men så långt kan man väl inte förvänta sig av en skandaltidning som Aftonbladet.
Den sedvanliga karusellen har börjat med stämningar. Läste att en Judisk jurist i New York har stämt Aftonbladet för artikeln……Det blir nog dock svårt att vinna ett sådant fall…Aftonbladet har väldigt sällan blivit dömda i tryckfrihets och yttrandefrihetsfrågor.

Då och då publicerar Aftonbladet artiklar som är allt annat än hederliga och pressetiska. Nu har det hänt igen!
I måndagens aftonbladet – kultur, så har kulturredaktionen på Aftonbladet upplåtit plats åt en person vid namn Donald Boström, känd för sitt Israelhat och dessutom försvarare och förespråkare för den dikatoriska regimen i Eritrea. se här!
Artikeln handlar om helt obekräftade uppgifter från palestinier om att Israeliska soldater skulle avlägsna och stjäla organ från dödade Palestinska terrorister för försäljning. Att artikelförfattaren efter publicering av artikeln medgivit att han inte har vetat om påståendena är sanna eller inte gör ingen skillnad för Aftonbladet.
Aftonbladet har en lång historia av att driva diverse hatkampanjer mot staten Israel genom diverse Antisemitiska förtecken. Man har aldrig liksom dragit sig för att publicera rykten, hörsägnen, myter eller rena rama lögner om Israel för att stödja den Palestinska saken. Man har aldrig dragit sig för att ge utrymme åt personer med väldigt tydlig illvilja mot Staten Israel. Listan kan göras lång. T ex kan nämnas Muhammed Omar, som pga av sin poetiska skicklighet har fått spy ut sin Islamistiska antisemitism.

Aftonbladet struntar i sund pressetik och verkar behandla Israel helt annorlunda än andra folk och stater. Även Sveriges Ambassadör i Israel har uppenbarligen reagerat på den avsmakliga artikeln se här för Helle Klein, Politisk chefredaktör på AB, har klagat till utrikesminister Carl Bildt över Ambassadörens naturliga reaktion på artikeln. (se här) Klein är sur på att att ambassadören har lagt sig i och hävdar att “Svensk pressfrihet står på spel”. Hon verkar även få stöd av sin kollega, Jan Helin. Det är så patetiskt att det inte räcker med att ta sig för pannan!
Man får hoppas att Carl Bildt har lite civilkurage och inte låter sig duperas eller manipuleras av den här typen av oetisk journalistik. Det är lågvatten!
Det är dags att fler i den journalistiska världen reagerar på Aftonbladets fula metoder!

Per Bauhn har i söndagens SvD se här skrivit en viktig artikel om Åsiktsfrihet. Bakgrunden är att Irland har nyligen infört en lag mot hädelse och blasfemiska eller kränkande uttalanden om en viss religion. M a o sk hädelseparagrafer som ska reglera detta område. Per Bauhn argumenterar att den här typen av lagstiftning hotar på ett allvarligt sätt demokratin genom att möjligheten att ifrågasätta och kritisera religiösa fenomen begränsas.
Det som är anmärkningsvärt är att det är den åtalade (vid brottstanke) som ska bevisa att hans handling är legitim. M a o, han eller hon ska bevisa att dennes uppsåt är gott. Det är inte de troende människor som upplevt sig kränkta som ska visa att deras reaktion är befogad. Är detta verkligen en positiv utveckling. Nej, det är ett ruckande på de demokratiska principerna. Det finns flera skäl till att vara kritisk:
1. Jag tycker det öppnar upp för en väldigt godtycklig praxis. Nivån av vad som upplevs kränkande är olika från person till person. Kanske det jag skriver här upplevs som kränkande, vem vet?
Det finns många religionsliknande områden som skulle kunna teoretiskt applicera detta tex inom politik, klimat osv.
2.Det skapar som författaren påpekar “_ _ _ett redskap för fanatiker att sätta munkavle på sina kritiker.” I stället för att bemöta, debattera och argumentera med motståndaren, så kan man hota med stämning för att man känt sig kränkt. Att hävda att det är viktigt med lagen för att undvika att kränkta människor tar till våld eller hämndaktioner som var fallet med Muhammedkarikatyrerna är inte övertygande. Skulle det vara av rädsla för vad muslimer tex kan ta sig till som tvingar fram en sådan lag är vi farligt ute. En demokrati kan ju inte regleras vare sig av religiösa fanatiker (av alla religioner) eller rädda politiker som vill vara alla människor till lags. Demokratin ska vara lika för alla. Muslimer ska kunna kritisera Islam-kritiker osv. Men dom ska inte kunna börja hota eller ta till våld. Då måste det civila samhället reagera. All religion måste kunna försvara sig mot kritik.
3. Statens makt och kontroll ökar medans den privata sfären minskar. Det blir inte en fri debatt eftersom möjligheten att kunna hävda kränkning och därmed stämning ökar. Statens kontrollerande öga finns överallt. Kontrollen över vanliga medborgare ökar med motiveringen att man ska skydda medborgare. Vi behöver inte statlig kontroll av vad människor får säga och inte säga om någon tro. Speciallagar för religiösa människor oavsett tro och övertygelse skapar väl snarare motsatt effekt i ett sekulärt samhälle.

Jag menar att religionsfriheten som vi har är viktig. Det är även åsikts/yttrandefriheten. Det är viktiga komponenter i det demokratiska samhället. I det här fallet går tankarna tillbaka till Europa under medeltiden eller för all del stora delar av Mellanöstern idag. Bauhn skriver:
“Varje begränsning av åsiktsfriheten med hänvisning till att de troende inte får förolämpas är ett steg tillbaka mot det teokratiska tänkande som tidigare var förhärskande i Europa och som än idag sätter dagordningen i islamistiskt styrda samhällen.”
Europa var ju under medeltiden i mångt och mycket teokratiskt styrt. Det var inte lätt att vara fritänkare då. Det räcker med att nämna namn som Gallileo Galilei. Det fanns inte utrymme för religionskritik. Likaså finner vi idag i Mellanöstern avsaknad av öppen och tydlig religionskritik. Varje form av religionskritik belönas med hot/fatwa om dödsstraff. Listan är lång när det gäller kända personligheter som pga samhälls och religionskritik blivit tvunga att gå i landsflykt eller gömma sig. Jag tänker tex på Salman Rushdie och hans “Satansverser”. Khomeini menade att Rushdie var hädisk mot Islam och utdelade en fatwa=uppmaning att till avrättning. Klokt nog så accepterade inte Storbritannien detta och bröt förbindelserna med Iran vid den tiden. Otroligt mycket våld, bränning av boken, hot, trakasserier och t o m mord ägde rum mot folk som var inblandade i såväl översättning som publicering av boken. Vad jag vet, så har denna fatwa fortfarande inte upphört.
Det är väldigt olyckligt om Europa med sin Kristna historia ska implementera liknande åsiktscensur även om det inte ger samma straff som i de islamiska staterna. Kristendomen överlever kritik, förlöjligande eller hädelse. Låt åsikterna och det skrivna ordet förbli fritt!

Har nyligen ögnat genom den nya encyclican Caritas et Veritate av påven som nyligen färdigställts. Encyclican är Benedikt XVI:s tredje under sin tid som påve. Denna encyklica fokuserar på sociala frågor vilket är naturligt i kölvattnet av den ekonomiska kris som världen har upplevt och upplever. Det är väl heller ingen slump att den färdigställs i samband med att det inflytelserika G:8 mötet pågår.

Påven betonar människans ansvar för en hållbar global utveckling som är gynnsam för alla människor och ytterst för hela skapelsen. Helt uppenbart går påven till attack mot en helt fri ekonomisk marknad och betonar vikten av att moraliska värden såsom barmhärtighet, solidaritet och rättvisa måste vara ledord som balanserar det ekonomiska systemet. Han skriver bl a ”Kyrkans sociallära har alltid vidhållit att rättvisa måste prägla alla aspekter av ekonomisk aktivitet, eftersom den alltid rör människan och hennes behov”.

Påven varnar för en ekonomi som endast är styrd av själviska motiv och vinstintressen från riskkapitalister tex. Han menar att om vinstintresset är målet och att man bortser från det gemensammas bästa, så riskerar det att förstöra rikedom och skapa fattigdom.
En del kritiker menar att påven blir politisk, men den kritiken tycker jag inte är legitim. Påven säger bl a att “Kyrkan …har inga anspråk på att lägga sig i staternas politik…”. Däremot vill man “i alla tider och alla kulturer föra fram sanningen för att bidra till ett samhälle som är anpassat till människan, hennes värdighet och hennes kallelse.” En del vill inte att kyrkan ska lägga sig i det, men det är just precis det som jag tror kyrkan ska göra. Man måste se kyrkans roll i ett större och bredare perspektiv. I en tid när människans värde devalveras och förpassas till en resurs är det viktigt att kyrkan betonar etik och moral.

Det är viktigt att betona alla människors lika värde och rättigheter, oavsett om man är en direktörspamp eller en flykting, en företagare eller en arbetssökande från Östeuropa som är villig att nästan göra vad som helst för att tjäna pengar till brödföda för sina närmast och kära. Man kan inte se på en människa som en handelsvara eller enbart som arbetskraft. Varje människa som dokumentet säger “besitter fundamentala, och icke förhandlingsbara rättigheter som måste respekteras av alla och under alla omständigheter”.

En intressant markering som påven gör i dokumentet gäller FN. Påven vill se en förändring eller reformering av hur FN (och egentligen andra övernationella organ) styrs och fungerar så att organen verkligen kan agera när det behövs. Att ekonomin tex utvecklas i sund riktning för hela världen och inte styrs av egenintresse tex. Att FN har varit och är tandlöst har visat sig många gånger och ofta på ett tragiskt sett. Här behövs verkligen en omdaning om FN ska fungera som det var tänkt. FN behöver tänder som är vassa och inte trubbiga.
Slutligen, några tänkvärda slutord från Benedikt: ”Förnuftet behöver alltid renas av tron… Å sin sida måste religionen alltid renas av förnuftet för att kunna visa sitt genuint mänskliga ansikte. Varje avbrott i denna dialog kommer till priset av mänsklig utveckling.” Man kan inte annat än skriva under på en sådan formulering!

Har precis läst ett korkat påhopp på Alf Svensson av den alltid så skrikige och aggressive Pehr Gahrton på Dagen se här . Tycker att det är väldigt fult påhopp som den gamle avdankade miljöpartisten gör. Man undrar stilla i sitt sinne vad orsaken må vara till detta till synes elaka misstänkliggörande och insinuering. “välorganiserat mygel” hävdar Gahrton. Det är ju skitsnack, Alf Svensson har vunnit på att folk har röstat på honom. “Hans agerande har skadat förtroendet för politik”. Om det är någon i Svensk politik som har hållit fanan högt så är det Alf Svensson. Det tror jag många skriver under på utan att behöva rösta på KD. Sen kan man ju tycka att det är lite märkligt att KD lanserar en ganska okänd ung person till en sån inflytelserik post. Nog anser jag att man först ska möta stormvindar, kritik och heta debatter osv i den svenska politiken innan man lanseras till något uppdrag utomlands. Kanske en del tycker att Bohlin gjort det, men det tycker inte jag.

Det luktar avund och missunsamhet från den Gahrtonska pennan. Kanske Gahrton hade viljat fortsätta stå i rampljuset för sitt parti, inte vet jag. Gahrton har väl aldrig haft något direkt till övers för KD och den konservativa politik (nåja, åtminstone tidigare) som Alf Svensson stod för. Helt plötsligt blir Gahrton ovanligt intresserad. Det lustiga är att jag tror många unga har röstat på Alf Svensson och inte bara på Ella Bohlin för att hon är ung och kvinna. Att utgå ifrån att KD inte skulle fått så många röster om inte Ella Bohlin stått överst på KD:s lista är taget från luften utan några som helst bevis. Jag tycker att det visar hur korkat man kan argumentera ibland för att skapa lite rubriker.
Gahrton – istället för att sura över Alf Svenssons framgångar, gläds åtminstone över ditt eget partis framgångar!

Det var väl inte så många som blev förvånade över att Alf Svensson, den pålitlige f.d. partiledaren för KD vann ganska överlägset personvalet till EU inom KD över både Ella Bohlin och övriga. Vad jag förstått är det helt klart nu. Ålder och erfarenhet spelar stor roll i sådana här sammanhang. Ja, även det faktum att Alf inte ens från början var intresserad av initiativet, utan att det var vänner som fick honom att säga ja säger en hel del. Man vill ju inte ha folk som egentligen är karriärister, lyckosökare eller som bara gillar att stå i uppmärksamhetens starka sken på sådana här viktiga poster. Det är viktigt att det kommer människor som för det första är väl förankrade i den judisk-Kristna värdegrunden, som förstår sig på det politiskta spelet och vet vad som krävs för att nå resultat och inflytande. Med så många år i politiken som Alf Svensson haft, så känns han som ett väldigt bra val. Att dessutom kända profiler som Gert Fylking, Leif G W Persson bl a stödde hans kandidatur försvårade ju inte direkt hans möjlighet. Många politiska bedömare menar att Alf fick även många röster från Moderater som ansett honom vara det bästa Sverige kunde sända ner. Alf är en mycket förtroendegivande person som har varit en viktig röst i den svenska politiken med en tydlig profilering i viktiga frågor. Att han dessutom inte har någon sk skandal hängande i en ryggsäck stärker hans förtroendekapital!
Man får önska Alf lycka till i Bryssel!

” Det finns en konsekvent och rak linje mellan Karl Marx’ krav “Familjens upphävande!”, i kapitel 2 av Det Kommunistiska partiets manifest 1848, till Gudrun Schymans krav “Död åt familjen!”, på Centralstationen i stockholm 1 Oktober 2001
(Tuve Skånbergs sammanfattning på Claphaminstitutets hemsida 16/9 i respons till Schymans häftiga utfall)

Eftersom jag har bott ett antal år i Asien, så brukar jag följa med hyfsat i vad som sker i den delen av världen. Senaste tiden har det skett många viktiga saker som kommer att påverka framtiden. Den ena saken är att den Indiska befolkningen har valt sin regering! Kongresspartiet har fått fortsatt förtroende att styra den tidigare juvelen i det Brittiska ostindiska kompaniets styre. Det är betydelsefullt och glädjande för alla minoriteter och de kristna i synnerhet, som får uppleva större frihet under Kongresspartiet än under det hindunationalistiska BJP.
Den andra saken är att de Tamilska Tigrarna i Sri Lanka, eller Liberation Tigers of Tamil Eelam (LTTE) som är deras officiella namn, har temporärt besegrats som det verkar! Times of India rapporterar att deras ledare ska ha dött vilket betyder ett enormt bakslag för Tigrarna. Denna konflikt har ju varit långlivad och är också komplicerad. Det går inte bara att säga att en part har rätt eller fel. Verkligheten är mer komplicerad än så. Mitt intryck är att Tamilerna har under lång tid behandlats som andra klassens medborgare i landet. Den här typen av indelning av folkgrupper är ju som sagt bekant i ett grannland till Sri Lanka. Det märkliga i det sammanhanget var att Indien stödde Tigrarna en lång tid ända tills Rajiv Gandhi blev mördad av en kvinnlig självmordsbombare med koppling till LTTE.
Konflikten är dock som sagt komplicerad och har ju pågått under väldigt lång tid. Singaleserna har hävdat att man blev diskriminerade när Britterna styrde i landet och att Tamilerna då favoriserades. Därför vill singaleserna vända på steken. Som en konsekvens av ombytta roller kan man säga, så uppstod redan i början av 70-talet Tamilska organisationer för att ena Tamilerna mot Singaleserna och för att få en egen stat. LTTE kom att framstå såsmåningom som den starka enande kraften. Man lyckades med det genom taktik och strategi såväl som genom mord och hot!

Om man ska säga något till Tigrarnas försvar så är det ju att det har pågått och pågår fortfarande ett tydligt förtryck mot Tamiler i Sri Lanka. Singaleserna som är i majoritet har dominerat och styrt politik och makten helt. Personliga kontakter intygar det. Givetvis har man bevarat sina egna intressen mot andra grupper i samhället, däribland tamilerna. Tigrarna började föra en väpnad kamp när det blev förbjudet att argumentera för en delning av staten. Man har inte räds att utföra de mest bestialiska och vansinniga självmordsdåd och andra grymheter som är emot all sans och balans. Dom har haft och antagligen har fortfarande många frivilliga självmordssoldater. Dessa får alltid en ärorik middag med ledaren för LTT innan de utför sina uppdrag.

Regeringen i Colombo har ju i olika perioder utfört våldsam krigföring mot Tigrarna utan att ha lyckats besegra dom. Under senaste slutoffensiven mot Tigrarna, så visade Regeringen och militären ingen hänsyn till civilbefolkningen. Fruktansvärt många umbäranden och hemskheter drabbade civila människor som inte haft något skydd i detta regelrätta krig där Regeringens krigsmakt haft stora resurser. Det tragiska är att regeringen också tittat bort från denna civilrättsliga sida i sitt hat mot Tigrarna.

Samtidigt som man skulle önska mer inblandning av FN, Eu osv så är det helt klart svårt. De flesta stater ser en inblandning utifrån med stor skepticism och misstänksamhet. Man vill inte ha någon utländsk inblandning utan ser det som interna angelägenheter. Det om något visar konflikten i Sri Lanka. Man undrar hur länge den här sk fredssituationen kommer att vara!