Vikten av att vara ärlig med sina motiv

De flesta vid det här laget följer väl på ett eller annat sätt Breivik-rättegången i Oslos tingsrätt. Det är inte roligt att behöva höra alla de hemska saker han gjort IGEN eller att han agerar som en demagog och använder det offentliga rummet för att sprida sina obehagliga och mörka tankar. Hur som helst, rättegången har 2 viktiga syften: 1. Att bevisa om den tilltalade kan bevisas vara skyldig. 2. Vilken påföljd som den tilltalade ska ha om han kan bevisas vara skyldig.

Den första delen är det inte så mycket att säga om. Att han är skyldig råder det inget tvivel om. Han har ju t om själv erkänt sig skyldig till handlingarna. Här kommer tyvärr många beskrivningar av hur exakt han gick tillväga när han sköt alla människor på Utöya. Mycket smärtsamt och svårt att behöva höra, men dock nödvändigt. Här har journalister och media en viktig men ganska knepig och komplex uppgift att avgöra var gränsen går för vad man ska publicera och skildra.

Den andra delen är mer intressant för denna bloggpost. Den handlar om vilken påföljd som Breivik ska få. Påföljden avgörs av huruvida gärningsmannen, dvs Breivik, anses tillräknelig och därmed fullt ut ansvarig för handlingarna. Att hans gärningar är sjuka och galna råder inga tvivel om. Frågan är om Breivk kan anses vara sjuk? Denna fråga är oerhört viktig? För att kunna svara på denna fråga, så måste man utreda MOTIVBILDEN. Det innebär en noggrann förklaring av Breiviks orsaker till sina handlingar. Motivet är en oerhört viktig sak, ja det viktigaste i detta sammanhang.

Har tänkt mycket på det här med motiv. Motiv är en enormt viktig sak i våra liv. Tänk på den mest kyliga skurk som du sett i filmer, den som dyker upp när man minst anar det. Skurken som du aldrig skulle vilja stöta på i verkliga livet. En person som du aldrig skulle kunna lita på. Vet inte vad du tänker på, men för mig kommer många olika skurkar fram i minnet. Ta en sån obehaglig person som Hannibal Lector i filmen Lammen tystnat, som är ett geni när det gäller t ex att läsa människors tankar. Vad än han tänker att han ska göra och hur han ska göra det löser han. En dum skurk är ju bara ett skämt. Men i filmer så beskrivs oftast en kallsinnig och beräknande skurk som är smart. T ex Sherlock holmes ärkefiende, Dr Moriarty, är ju ett bra exempel (om du kikat på tv eller läst bok). Men det som gör dessa personer så obehagliga är inte att de är smarta. Det gör ju bara att man tar dem på större allvar och att de blir mer övertygande. Det som gör oss kalla eller nervösa, är deras ONDA INTENTIONER. Deras syften är alltid skadliga, elaka eller farliga. Det som de har tänkt att göra med sin smarthet är det som gör oss oroliga. Motiv/intentioner är det som är själva hjärtat/centrum av karaktär. De normer och värderingar, mål och prioriteringar, som styr deras val, prioriteringar och beslut.

Våra känslomässiga reaktioner på skurkar visar på en viktig poäng: Våra känslor angående en person, oavsett om vi litar på dem eller är rädda för dem, avgörs till stor del av deras intentioner. Genom att urskilja vad en person vill, så kan vi instinktivt avgöra den fråga som vi alla ställer regelbundet: Vän eller fiende. Lojalitet eller distans. Eller mer odramatiskt: Kan jag lyssna på personen och lita på honom eller ska jag hålla honom på avstånd. Intentioner är det som avgör om vi accepterar någons inflytande eller inte. Intentioner är det som antingen attraherar eller stöter bort, som ger förtroende eller skapar osäkerhet och misstänksamhet.

Därför är det så viktigt för ledare i alla nivåer av samhället, såväl politiker, företagsledare, kyrkoledare, men även i allmän mänskliga relationer – att vara ärlig med att visa/uppenbara sina intentioner. Folk kommer inte att tro att ledaren gör rätt om de inte är övertygade om att ledaren genuint vill göra det. Detta är väldigt tydligt med politiker när dem ger vallöften!

Tror också att detta kräver mer ansträngning från ledaren än vad som vanligen uppfattas. Tror det är lätt att ta för givet att människor ska se mina positiva motiv, men så är inte fallet. Man brukar säga att “man dömer andra efter deras handlingar, men sig själv efter intention”. Det visar att folk tittar på vad man gör och dömer efter det. Först efter att man verkligen har visat på syftet, så vill folk följa med/ansluta sig. Många gånger får man som ledare göra kohandel bland massa människor i stora såväl som små organisationer bland konkurrerande intressen som kräver ledarens uppmärksamhet. Det ger många tillfällen för människor att misstolka/missförstå ens motiv/syften.

Bibeln säger i Jeremia 17:9-10 (LB) : ”

En människa är det mest bedrägliga och fördärvade som finns. Ingen kan riktigt fatta hur ond hon är. Det är bara Herren som vet det. Han genomskådar alla hjärtan och ser människans djupaste motiv, så att han kan ge var och en lön efter vad han förtjänar

Därför är det viktigt att ta medvetna steg att visa sina motiv/syften. Människor måste få se inuti dig. Det handlar om att vara transparant och tydlig. Det handlar om att vara ärlig med sina motiv.

Måste-köpa applikationen för möten!

Pratar du för mycket? Ibland undrar jag när jag träffar människor, om det viktigaste för dom är att ha någon att prata med. Det verkar vara en brist idag överlag på människor som vill lyssna tillräckligt intresserat i samtal De allra flesta vill pladdra och prata om sig själva och sina fantastiska sidor. Det räcker med att slå på tvn. Ibland undrar jag om jag också har pratat för mycket och inte lyssnat tillräckligt på människor. Nu finns det ett sätt att utvärdera hur mycket du snackar resp den du pratar med.

Den här appen kommer åtminstone att hjälpa dig utvärdera vem som “sköter snacket” eller vem som pratar mest. Ganska enkelt så visar den hur mycket som alla pratar. Du kan ställa in den på 1, 2 elle 5 minuter och spåra konversationen. Den verkar dock bara fungera för möten mellan 2 personer ännu.

Ords 18:13 – 13 Att svara innan man lyssnat
är en dårskap och en skam.

Ords 19:20 – Lyssna på råd och ta emot fostran,
då blir du vis till sist.

Läkare gör om flickor till pojkar

Hindustan Times rapporterar (se här om obehagliga läkaringrepp från staden Indore i Indien). Indiska läkare har bytt kön på närmare 1000 flickor i åldrarna 1-5år med efterföljande hormonbehandlingar på barnen efter föräldrarnas önskemål. Skälet är att föräldrarna vill ha pojkar och inte flickor. Denna operation sägs kosta 150 000rupees, (ca 20 000-25 000 svkr.) vilket anses vara billigt för rika medelklassföräldrar i Bombay och Delhi, som anses vara majoriteten av dem som gör det.
Läkare berättar (i artikeln) att det är flickor som har inre manliga könsorgan och yttre kvinnliga som opereras till pojkar för att inte få en förvirrad könsidentitet när dem är vuxna. En allvarlig bieffekt av operationen är att barnen blir infertila.

Folkräkningsstatistik för 2011 visar att Indien idag har en ganska allvarlig obalans när det gäller pojkar och flickor. Statistiken visar att av barn under 6 år finns bara 914 flickor på 1000 pojkar (för ref se här ) jämfört med 927 på 1000 för ett årtionde sedan. Detta är ett mörkt moln för Indien.

Den ökade obalansen har flera orsaker. Bl a anses det bero på ökade kostnader för bröllop, sk hemgift, som visserligen är förbjudet i lag sedan länge (1961) men som fortfarande sker här och där. Fortfarande händer det att flickors föräldrar krävs på pengar, dyra kapitalvaror av brudgummens föräldrar när bröllop är bestämt. Inte konstigt då att det anses som en ekonomisk börda att få en flicka. Vidare så är det betydligt enklare idag att göra selektiv abort pga fel kön (trots att det är förbjudet i lag). Det finns ett mörkertal här som förmodligen är skrämmande.

Fenomenet att räkna bort en människa pga fel kön är en skrämmande och mörk tanke för oss i västerlandet. Vi anser ju att pojke och flicka är lika fint. I Indien har det gammel historia och tradition. Missionärer som William Carey, Moder Teresa och många fler t ex arbetade aktivt mot de här hedniska traditionerna. Efter 2:a världskrigets fasansfulla upptäckter, så dröjde det inte länge förrän FN:s generalförsamlingar antog viktiga dokument för att skydda mänskliga rättigheter.

Europakonventionen inleds: “Envars rätt till liv skall skyddas genom lag.” Att detta gäller såväl födda människor såväl som ofödda borde ju rimligen vara logiskt. Jag anser att hoten mot människovärdet handlar idag om att det finns människor som hävdar att det finns människor som inte bör få leva. Man förnekar dem deras människovärde, eller i helt nyttoetiska termer mena att dom är oönskade (flickor är dyrt anses det i Indien t ex)eller onyttiga i den allmänna nyttan för samhället. Ur detta resonemang kommer då slutsatsen att man får eller rent av bör göra sig av med detta. Man väljer att inte ens kalla det för människa.

Den kristna kyrkan har alltid försvarat människolivet och människovärdet. Allt från de gamla kyrkofäderna till dags datum. Katolska kyrkan har genom Andra Vatikankonciliet uttryckt detta synsätt väldigt bra och sammanfattande: “Gud, som är livets Herre, har åt människan anförtrott den höga uppgiften att tjäna livet, och människan skall på ett sätt som är henne värdigt fullgöra den. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen: abort och barnamord är avskyvärda brott.” (Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudem et Spec nr 51) Att manipulera med det mänskliga livet är att grundläggande ändra på Guds skapelseordning.

I en tid när man reducerar människan till cellklump och livmoderinnehåll när hon befinner sig i mammas mage, i en tid när man inte behöver ta ansvar för sina handlingar utan kan ta en enkel väg genom att göra abort, i en tid när sex ska vara fritt och tillgängligt för alla, i en tid när könsgränserna s a s ska utraderas, så är det viktigt att stå upp för den kristna synen på människan och människolivet. Evangeliet är ett glädjens budskap eftersom det ser varje människa som unik och oersättlig i Guds ögon. Aldrig som ett problem. Gud formar oss i moderlivet och ser oss innan vi föds (se Jer 1:5 och Ps 139). Vi har samma värde oavsett om vi är pojke eller flicka. Att det sker så många aborter pga fel kön visar på en allvarlig diskriminering av kvinnan i många länder. Eftersom det verkar finnas en flathet mot detta fenomen i många länder, så måste kyrkan vara desto mer tydlig och klar i sitt budskap.

Dagens ungdom!

Dagens ungdom

Sommar-reflektioner

Nu är det semestertider och många passar på att koppla av från arbete och andra stressmoment. Det blir helt plötsligt mycket
tid över för familjen, för att läsa böcker, att njuta av naturen (här får väl ändå beachen räknas också) och mycket mer. Det som jag tycker är skönt är att det ger tid och möjlighet till reflektion och eftertanke. Man har tid för att reflektera över sitt liv, sitt arbete, sin familj, sin kyrka och allt allt annat som det går att fundera omkring. Har funderat en del kring det här med ekumeniken inom Svensk kristenhet.
Ekumenik kommer från grekiskan och betyder “hela den bebodda världen”, men kan också ha betydelsen “hus” och “hushåll”. Ekumenik står alltså för att leva tillsammans. Ordet används för samverkan i mission och innebär att kyrkor och kristna organisationer med olika trosinriktningar samverkar och samarbetar för att uttrycka enhet och samhörighet i den världsvida kristna familjen. Vidare så hör Ekumenik samman med mission, sändning i världen. Enhetens grund finns i Guds enhet som Fader, Son och Ande. Ekumenik innebär en riktning mot enhet mellan olika kyrkosamfund och lokala församlingar. Genom de kristnas enhet skall världen tro på och förstå att Gud har sänt Jesus Kristus i kärlek till alla människor. Jesu bön för sina lärjungar om enhet innebär, att alla kristna på samma ort förenas i en enda gemenskap. I splittringens värld lever församlingen i förväntan på den synliga enheten och är inriktad mot detta mål
Nu är det ju så att inte alla gillar det här med ekumenik. Det har utkristalliserat sig olika positioner när det gäller hur man ser på det/de ekumeniska samtalet/en. Här rekommenderar jag att läsa Bengt Malmgrens fina artikel, se här där han spaltar upp de olika grupperingarna ganska träffande.

En annan intressant artikelserie som belyser vad som håller på att hända i Svensk Kristenhet är den som fd biskopen Björn Fjärrstedt initierade se här . Han belyste situationen i svensk kristenhet som en pågående “…polarisering inom svensk kristenhet, svenskkyrklig såväl som frikyrklig.” Å ena sidan så finns den gruppering som arbetar med ett slags “liberalt projekt” där det handlar om att vara “öppen mot samtiden, bekräftande och folktillvänd” på bekostnad av det Kristna radikala budskapet och där man tonar ner viktiga teologiska termer såsom “synd, omvändelse, försoning, nåd och helgelse.” Å andra sidan finns den gruppering som värnar om det “traditionellt allmänkyrkliga” och där man vänder blicken mot kyrkans tidiga historia när det gäller liturgi, lära och liv.

Genast så fick fd biskopen mothugg på sin artikel från en viss Nils Andreasson, som är redaktör för Kristna nätverket för Palestina. se här . Andreasson menar att Fjärrstedt ingår i en “ohelig allians” som försöker “spränga Svenska Kyrkan inifrån”. Han börjar med att misstänkliggöra fd biskopen för att stå nära påven i Rom. Sen så svartmålar han påven Benedict Ratzinger genom att anklaga honom för att mörklägga pedofilanklagelserna. Det är ett ganska elakt sätt att angripa någon på. Det brukar kallas för guilt by association. Sen lyfter han upp sin egen ärkebiskop som är så bra eftersom han stödjer samkönade äktenskap. Här försöker han verkligen! Den typen av argumentation kallar jag för sandlådeargumentation.
Andreasson försöker placera den förre biskopen i en “militant” höger fåra som representerar en udda kristendom som bara är styrda av marknadskrafterna. Håller man på på det sättet, så kan man ju verkligen tala om att politisera den kristna tron. Nu är det inte sant heller.
De närmanden som har börjat äga rum mellan troende i olika samfund är ju faktiskt något unikt. Det har inte i första hand handlat om de gamla teologiska lärostriderna, utan att man träffas runt tron på Jesus Kristus som herre och frälsare. Där har ju Jesus-manifestationen som ägt rum i Stockholm år efter år bidragit till mycket. Det handlar om ett närmanden baserat på den gemensamma tron på Jesus och förtroendefulla relationer som byggts upp mellan människor.

Sen är det ju så att en viss polarisering ändå har skett. Den stora skiljelinjen är ju Bibelsyn och bibelbruk i de Kristna sammanhangen. Hur ska man se på Bibeln och på dess budskap. Hur ska man tolka bibelordet? Även jag menar att man behöver inte se detta som något konspiratoriskt att troende med liknande bibelsyn hittar varandra från olika delar av Kyrkofamiljen. Det är fruktbärande och förtroendegivande för framtiden snarare.

Sen är det viktigt att se sin samtid och kunna möta dom behov som finns idag med känsla och öppenhet. Visst är det så att det inte är rimligt att Kristna i en viss del av världen vältrar sig i lyx medans syskon på andra sidan världen kämpar för att överleva dagen. Kristna människor med patos för rättvisa och solidaritet, (inte sossarna som ska ockupera det ordet), med människokärlek bryr sig om sin nästa och hjälper de fattiga, de hemlösa, de sjuka, de som råkat ut för en katastrof osv. Det är att förkroppsliga evangeliet. Detta är en viktig sida som befrielseteologin fått upp ögonen för. Däremot kan man inte lyfta bort behovet av frälsning, nåd, försoning, omvändelse osv. Det hör ihop.

Jesu budskap var verkligen radikalt. Hans budskap var omvändelse! Hans budskap var frälsning! Men hans budskap var också att inte leva för rikedom utan leva för Guds rike. Hans budskap var att predika evangeliet! Hans budskap var att hjälpa de fattiga! Hans budskap var att hjälpa de svaga, att hjälpa föräldralösa barn och änkor.

Låt oss följa i hans fotspår!

Lyckad Jesusmanifestation

Flera bloggare har redan skrivit positivt om Jesusmanifestationen och jag ansluter till det sällskapet. Jag håller med om att Jesusmanifestationen blev en lyckad manifestation och tillställning i Stockholm. Varmt och skönt väder, Ett vackert Stockholm, många glada kristna från när och fjärran, bra arrangemang – allt gjorde dagen tycker jag.
Själv var jag med från början med ekumenisk bön i Filadelfia där många (tydligen ca 1500) var med och bad. Flera av de kyrkliga ledarna och representanterna deltog där. Det är roligt att se bredden i Svensk Kristenhet med allt från vild och högljudd bön till tyst och stilla bön. Allt rymms i mångfalden.
Hade även där möjlighet att träffa Teol.dr Agne Nordlander, som jag lärde känna vid mitt första möte i Etiopien år 2000. Agne är en aktiv teolog, bibellärare, förkunnare och missionär som har arbetat många år i Etiopien med Mekane Yesus kyrkan (som är Evangelisk-Lutherska kyrkan i Etiopien som växer så det knakar). Han har bl a verkat som rektor och lärare på det teologiska seminariet som utbildar präster där. Numera åker han mycket i Sverige och predikar. När vi träffades i Etiopien så hade vi en fin tid tillsammans.

Hur som helst, dagen i Stockholm fortsatte med torgmöte på Mynttorget, där katolikerna hade ett fint arrangemang med många olika inslag såsom kyrkokör, predikan av afrikansk präst som var missionär i Sverige, personliga vittnesbörd mm. En sån här dag kändes det bra att stå hos våra katolska syskon som utstått mycket spott och spe i press och media pga de tragiska avslöjanden om sexövergrepp. En sån här dag tänker man attt vi som kristna hör ihop trots meningsskiljaktigheter.

Från mynttorget så gick vi i marsch till Jesusmanifestationens final i Kungsträdgården där musik och sång växlades med tal och personliga vittnesbörd. Uppskattade själv just Carl-Eric Sahlbergs fina tal. Dessutom så var det kul att se en Anglikansk biskop närvarande. Det betyder mycket att det finns ledande företrädare i de större kyrkorna som vill stå tillsammans. Det var ett crescendo när alla kristna gick ner på knä och bad för Sverige. Väldigt märklig stund. Undrar just vad alla stockholmare funderade på när dom såg det som hände.

Eftersom mat och annat gott som vi njöt av, så tog vi oss till Katarina Kyrka på söder. Där var det en ekumenisk Gudstjänst där Ulf Ekman undervisade om Andens nådegåvor vilket blev en fin avslutning på den långa dagen.

Grattis HV71 till SM-Guld

Idag känner jag mig stolt som smålänning. Jag lyfter på hatten åt HV71 och gratulerar!
HV71 lyckades efter väldigt många matcher i grundspel samt slutspel och alla förlängningar i slutspelsfinalen mot Djurgården att ta SM-Guld i Ishockey. Det är en bedrift. Ännu en gång har Jönköpingslaget bevisat att dom är bäst i Sverige. Önskar att jag hade varit i Jönköping denna helg och firat med alla smålänningar!

Tillbaka från oförglömlig resa

Det har varit tyst i den här bloggen en tid. Det är inte så konstigt eftersom jag har varit på resande fot. I den här bloggposten så vill jag vara lite personlig.
Har precis kommit tillbaka från en utmanande och mycket äventyrlig resa till Etiopien. Orsaken till att jag
har varit i Etiopien är att jag har sökt upp mina rötter, dvs mina biologiska föräldrar. Jag adopterades som väldigt liten bebis från Etiopien till Sverige. År 2000 så var jag tillbaka i Etiopien för första gången för att leta upp min biologiska mamma vilket blev en mycket märklig och dramatisk händelse. Dock så fanns det inte möjlighet att kunna söka upp min biologiska pappa, eftersom han bodde i väldigt svårtillgänglig miljö. Det dröjde närmare 10 år till en öppning ägde rum för mig att kunna göra denna expedition.

Förutom att vi åkte närmare 100mil på afrikanska vägar norrut i Etiopien så innebar det även vandring med packning 7-8h i bergsområden på hög höjd. Detta var oerhört krävande och jag, min syster och en god vän till mig var helt utmattade och slut, medans våra afrikanska vänner verkade bara ha gjort en dagsutflykt. Dom var inte ett dugg trötta eller slutkörda. När vi kom fram till hyddorna så mottogs vi på ett gästvänligt och varmt sätt. Dom började med att tvätta våra fötter och ge massage. Det var fantastiskt eftersom mina fötter hade svällt efter den mycket krävande vandringen i berg och dalar.

Vi satt i hyddor utan el, utan ljus, utan telefon…ganska enkelt med andra ord. Människor/släkt till familjen från alla möjliga byar runt omkring kom till vår by för att hälsa och gratulera till mitt besök. Det kändes verkligen speciellt. Väldigt många på min fars sida var ortodoxa präster och soldater i armén. Det blev många pussar och kramar på etiopisk sed som man genomförde. Det var alldeles speciellt att träffa min biologiska far som jag aldrig hade träffat förut. Man har ju undrat över vem han är, hur han lever, hur han ser ut osv. Det kändes fantastiskt att sitta ner och prata (visserligen via tolk men ändå). Detta var en oförglömlig del av resan. Det var verkligen värt all ansträngning och möda (för det var verkligen krävande att nå platsen..).

Min far hade tidigare varit präst i Etiopisk Ortodoxa kyrkan och därmed hade vi mycket att samtala om. Etiopien har en väldigt gammal kristen kyrka och tradition och en stor del av befolkningen är Ortodoxa. T o m i dessa stora bergsområden och djupa dalar, så fanns det kyrkor…helt makalöst! Förutom att träffa min far,så fick jag träffa många människor som var släktingar. Det blev svårt att hålla resa på alla människor som man var släkt med. Men det är ju ett positivt problem.

Förutom denna del av resan som var det viktiga med den här resan, så fick jag även möjlighet att besöka stora delar av Norra Etiopien som har en fantastiskt historia och som är väldigt gammal också. Ett av de stora höjdpunkterna var att besöka Lallibella. Lallibella är en Kristen pilgrimsplats i norra Etiopien (600-700km norr om Addis Abeba) Det är sk monolitbyggnader (Kyrkorna är uthuggna ur klippan och är otroligt vackra skapelser. Vi var där under påskhögtiden och det var massor med pilgrimer överrallt. Det var mässor överrallt och mycket turister från hela världen. Får skriva en bloggpost sedan om den Etiopisk Ortodoxa kyrkan, men lite kort kan sägas att den är en koptisk kyrka till sitt ursprung(var underställd den Egyptisk-Koptiska kyrkan länge), men blev oberoende under 1900-talet. Etiopisk Ortodoxa kyrkan var inte närvarande på kyrkomötet i Khalcedon och har bara accepterat de 3 första kyrkomötena i kyrkans historia. Etiopisk Ortodoxa kyrkan är sk "Monofysites" dvs man betonar "en-natursläran" om Kristus. Den Gudomliga-Mänskliga naturen är En menar man. Kyrkomötet i Khalcedon slog fast att Kristus utgör en person där de två naturerna , den gudomliga och mänskliga, är förenade “utan sammanblandning eller förvandling”.

En härlig upplevelse var när vi åkte båt på blå Nilen (Nilen har två källflöden: Vita Nilen och Blå Nilen. Blå Nilen har sin källa i Lake-Tana i Etiopien). Runt denna relativt stora sjö så fanns det 35-40 öar och på varje ö så fanns det gamla kyrkor och kloster med aktiva munkar och präster som levde ett ganska stilla och heligt liv. Man blev verkligen förundrad och fascinerad av att se detta. Överrallt så fanns det vackra ikonbilder. Tiden var för knapp för en kyrkohistoriskt intresserad person som mig. Hade dock tid för att studera gamla skrifter, ikonbilder och samtala via tolk med olika munkar och präster.

Det finns mycket mer att berätta om från denna resa men kanske det kommer med tiden på den här bloggen.
Resan blev verkligen en oförglömlig upplevelse och har givit många underbara minnen att dela med mig av.

Människans dubbla natur

Man har läst i nyheterna senaste dagarna om det förskräckliga i att en fd mycket respekterad polischef i (högsta chef i Uppsala) har avslöjats (enligt vittnesmål) för att vara inblandad i allvarliga sexuella brott såsom våldtäkter och förberedande för våldtäkter av barn samt involverad i nätverk där man som gemensam nämnare har intresset sex och yngre flickor. I samband med detta ,så har jag tänkt en del på det här med människan och den dubbla naturen. Hur kan man som människa leva på detta dubbla och mycket falska sätt genom att visa en mycket respekterad fasad där man ingivit respekt och förtroende hos allmänhet och hos polikollegor?

Jag kommer spontant att tänka på den ovanliga novellen The strange case of Dr Jekyll and Mr Hydesom handlar om en respekterad doktor som börjar umgås med en skum och ond typ. Med tiden så visar det sig att de två männen som blivit vänner är samma person. Novellen behandlar människans dubbla natur, dvs människans inneboende av både godhet och ondska. Människor har en tendens att visa sina fina sidor såsom respekterade och korrekt uppträdande medborgare, medans man samtidigt döljer mörka hemligheter. Det intressanta med den novellen är ju det faktum att den onda sidan tenderar att vilja ta över den goda sidan och kräva mer och mer. Till slut så har Jekyll ingen kontroll över Mr Hyde. Författaren säger med andra ord: “Om du ger ondskan en tumme så tar han hela handen” för att sammanfatta med egna ord.

Hur kommer det sig då att människor som har avslöjats med lik i garderoben ofta har varit företrädare för åsikter som väldigt tydligt markerat mot dylika beteenden och handlingar (tex mot homosex eller för kvinnors rättigheter osv? Uppenbart delar vi människor inte allt med varandra och håller en hel saker för oss själva. Vissa saker blir förborgade. Andra saker som är politiskt och kulturellt korrekt i samhället är sådant som man delar med vänner, kollegor och kanske familj. Vissa saker läggs som en filt över en myrstack och sedan menar vi att myrstacken inte finns där vilket är helt fel. Livet under filten fortsätter om än i annorlunda former. Det verkar som att vi människor förändras. Istället för att vara transparanta och öppna, så blir vi tvåspråkiga. Vi talar med munnen på ett sätt och med mimiken och kroppen på ett annat sätt.

Bibeln är ju väldigt tydlig på denna punkt att människan har en dubbelnatur eller dubbla viljor. I Romarbrevet så talar Paulus om fenomenet på detta sätt:

Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. (Rom 7:15)

På ett annat ställe så uttrycker aposteln Paulus det på detta sätt:

“Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill…” (Gal 5:16-17)

Det är som två viljor som kämpar en intern kamp och som placerar människan många gånger i svårhanterade situationer. Många läkare menar ju dessutom att detta är även sjukdomsframkallande. Hur som helst, detta är ju något som man alltid kommer att få kämpa med i livet som Kristen. Faktum är att alla människor har ju denna dubbelnatur, men som icke-kristen så lyssnar man kanske mer på den vetenskapliga psykologin som också försöker svara på dessa frågor. Inom Judendomen så har man talat om den “goda resp onda böjelsen”. Man menade att människan styrs av en “ond drift” till självhävdelse och en “god drift” till osjälviskhet och gudshängivenhet.

Som människa har man alltid ett val att antingen välja godhet eller ondska. Så länge som man väljer det goda, så trycks det onda undan. Men det är ett aktivt val. Om man bara slappnar av, så tenderar ondskan att ta över hand och till slut göra att man tappar kontrollen precis som novellen så väl beskriver. Man måste helt enkelt kuva de onda sidor som finns och som vill komma fram. T ex om man har problem med vrede, så måste man aktivt handla för att vreden inte ska ta över hand och kontrollen. Släpper man på det så kan det i slutändan leda till mycket tragiska konsekvenser för en själv och för ens nästa. I nämnda fallet med polischefen så handlar det uppenbart om lusta och sex som inte har kontrollerats och därför gått snett.

Bibeln lär oss hur vi ska hålla olika utlopp/tendenser i schack. Det är genom att vandra i ande eller att välja en andlig väg. Den vägen innebär att aktivt välja kärlek istället för hat, glädje istället för vrede, frid istället för fiendeskap och strider, renhet istället för lusta och orenhet. osv………Det är ju inget som sker automatiskt utan ett aktivt val. Det handlar om att styra sina tankar, styra sina ord, styra sina handlingar.
Det är inte alltid lätt men det är alltid rätt. Martin Luther sa vid ett tillfälle: Du kan inte hindra fåglar från att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dom från att bygga ett bo på ditt huvud. M a o , tankar kommer och tankar går, men bara du bestämmer om du ska uppehålla dig vid en speciell tanke och sedan handla med utgångspunkt från den tanken.

Hur motverkar man just fenomenet med den dubbla naturen. Ja, vi kommer ju alltid att få dras med denna konfliktartade situation. Dock så tror jag att dels genom att tillämpa Bibelns princip om att “vandra i ande så skall du icke göra vad köttet har begärelse till” så lär vi oss att handskas med det onda. Genom att som Kristen undvika “ögonens begärelse, köttets begärelse och högfärd över detta livets goda” som det står i Bibeln och låta ögonen och tankarna fastna på det goda så styr vi skeendet. Dels så tror jag på transparans och öppenhet mot en själasörjande eller mentor som man har helt förtroende för. Förtroende kommer ju med tid och med trofasthet i en relation. Kan man berätta om alla sina problem helt i förtroende för någon med fullständig tystnadsplikt, så tror jag att man också kan hålla det onda i Schack och göra det goda.

Tragiken i Haiti

Det tar ett tag att hämta sig när man har läst och följt det som har hänt i Haiti. Vilken fruktansvärd tragedi! Vilken enorm jorbävningskatastrof! Bilderna från katastrofens Haiti sätter sig på näthinnan och är svåra att glömma. Helt blint så slår det onda till. Det är svårt att förklara. I denna hopplöshet, så känns det ändå hoppfullt när man ser det folkliga engagemang från alla håll och kanter och biståndsorganisationernas gedigna hjälparbete. Åtminstone i Sverige så har man från statligt såväl som frivilligt håll lärt sig från den mycket tragiska Tsunami-katastrofen i Thailand, hur viktigt det är med en fungerade organísation och logistik. Som det verkar så har det fungerat väldigt bra när det gäller att snabbt förmedla pengar, förnödenheter och expertishjälp till Haiti.

Idag så går mina tankar och mina böner till alla dom som har drabbats i Haiti.