Ralph Winter död

Charisma News se här rapporterar om att Ralph Winter har dött vilket är mycket tråkigt. Winter blev ju känd under sitt liv som Missiologen som bröt ny mark i missionstänkandet. Han var ju med och påverkade mycket under Lausanne mötena när det gäller den globala missionsrörelsen och formulerade tankarna bl a om att nå “de onådda” på ett nytt och fräscht sätt. Time utsåg honom till en av de 25 mest inflytelserika evangelikaler bl a. Har själv läst mycket av Winters publikationer och uppskattade hans skrivande väldigt mycket. Han var med och startade en uppskattad tidning “International Society for Frontier Missiology” som behandlade missionsteologi och många andra missionsrelaterade ämnen. Han startade också många missionsinstitut och utbildningar i USA, bl a William Carey International University och the U.S. Center for World Mission and Frontier Mission Fellowship.
Må han vila i frid och vi får tacka Gud för den livsgärning som Winter utfört!

William Carey och den ekumeniska rörelsen

Apropå Kristen ekumenik: 15 Maj 1806, skrev den Engelske Baptisten och missionspionjären till Indien, William Carey till Andrew Fuller, sekreteraren för det Baptistiska Missions sällskapet:

“The Cape of Good Hope is now in the hands of the English; Should it continue so, would it not be possible to have a general association of all denominations of Christians, from the four quarters of the world, kept there once in about ten years? I earnestly recommend this plan, let the first meeting be in the year 1810, or 1812 at furtherst. I have no doubt but it would be attended with very important effects; we could understand one another better, and more entirely enter into one another´s views by two hours conversation than by two or three years epistolary correspondence”

William Carey´s vision om att samlas i Cape Town, Sydafrika var enastående men samtidigt 100år före sin tid. T o m Careys missionskollegor i BMS kunde inte ta till sig det. Hur som helst, Careys brev sådde en säd som såsmåningom skulle leda till den första ekumeniska Världsmissions konferensen i Edinburgh, Skottland 1910. Detta blev startskottet för den ekumeniska rörelsen och det Internationella missionsrådet som sedermera ledde till Världskyrkorådet.

Citat: Scott Latourette, “Ecumenical Bearings of the Missionary Movement and the International Missionary council” in A History of the Ecumenical Movement 1517-1948. Ed. Ruth Rouse and Stephen Neill.

12 Misstag som Västerländska Missionsarbeten gör!

Läste nyligen en intressant artikel skriven av Ralph Winter som idag är en ledande missiolog (Amerikan). Han var bl a med och grundade American Society for missiology, och även utsedd av Times Magazine som en av 25 mest inflytelserika evangelikaler.Winter är intressant eftersom han står i en evangelikal tradition vilket är mer vanligt i Amerika än i Europa där det dock finns undantag som John Stott tex

När han talade inför Asiatiska missiologer i Bangkok, så pekade han på några vanliga misstag som Västerländska missionsarbeten gör vilket är värt att belysa och titta lite närmare på:

1. The mistake of Starting Bible Schools, Not Universities.
2. The mistake of Only “Salvation in Heaven”, not “Kingdom on Earth”
3. The mistake of Congregations Sending Missionaries, Not Using Mission Agencies.
4. The mistake of Whole Congregations in Direct involvement, Not Professional Missions.
5. The mistake of insisting that devout Followers of Jesus Call themselves “Christians” and identify with the Western church.
6. The mistake of sending only Money, not missionaries.
7. The mistake of sending short-termers, Not long-termers.
8. The mistake of Not understanding Business in Mission and mission in Business.
9. The mistake of healing the sick, not eradicating Disease germs.
10. The mistake of thinking “Peace” not “War”
11. The mistake of assuming science is a foe, not a friend.
12. The mistake of an evangelism that is not validated and empowered by social transformation.

Visst känner vi igen en del saker i missionsarbetet som bedrivs av våra kyrkor. Även om Winther talar utifrån ett Amerikanskt perspektiv och kyrkoliv så finns det vissa saker som ändå kan appliceras på Europeisk och Svensk kontext.
Några egna tankar:
* Korttidsmission är ingen bra lösning. I vissa sammanhang så åker dom ut frivilligt visserligen, men det är mer en känslomässig kick än en långsiktig strategi. Det är bara långsiktighet som ger resultat.
* Även fast bibelskolor är bra, så har historien visat att det är Universiteten som har betytt mest och har haft störst inflytande. Tänker på baptisten Wiliam Carey som startade ett Universitet som betytt och betyder ännu mycket i Indien t ex.
* Klassisk misstag att bara fokusera på det andliga området. Detta har varit en brist inom vissa evangeliska riktningar. Där har ekumeniska grupper varit fördömliga.
* Jag anser dock att församlingen har fått uppdraget att utföra “Missio Dei” och inte små missionsorg. Detta är något som gäller alla, eftersom det är Guds mission och inte för sk professionella. Dock är det viktigt att församlingar är öppna för ny förskning som kommer och inte tror sig veta bäst hela tiden.
* Med tanke på Kolonialismens globala effekter och biverkningar på samhällen och kulturer i utvecklingsvärlden, så är det viktigt med kulturkänslighet och förmåga att utforma ett arbete i linje med lokal kultur och omgivning. Detta är en stor utmaning och tyvärr mycket misslyckande i historien.
* Tyvärr så finns det oerhört många exempel på korruption där utländska församlingar och organisationer skickar pengar till inhemska ledare utan någon kontroll eller översyn. Ledare som sen har byggt upp förmögenheter istället för att använda pengarna till kyrkobyggen och församlingsarbeten. Tydlig kontroll ger trygghet till både givare och mottagare!

Om du är missionsintresserad, missionsstuderande, missionsforskare eller missionsledare – Vad anser du om hans tankar!

Pingstforskning i Birmingham

Jag hade nyligen en träff med Allan Anderson, som är professor i Pentecostala studier på University of Birmingham (tidigare Selly Oakes collages). En synnerligen trevlig och sympatisk man, som är en gammal pingstpredikant. Han har tillsammans med Walter Hollenweger (Schweitzisk teolog numera pensionerad) varit ledande i utvecklingen av Pentecostala studier på fakulteten. Hollenweger var själv uppvuxen i Pingstsammanhang men gick sedermera över till den Reformerta traditionen. Han skrev ett mastodont verk i sin doktorsavhandling, 10vol. om Pingstväckelsen som har blivit ett standardverk i Akademiska studier. Han var den ledande Pingstforskaren under lång tid. Han innehade Professorsstolen i Birmingham och var bla en av de främsta förespråkarna för ekumenism inom Pingstkretsar vilket tog sig uttryck i hans engagemang i WCC.

Sedermera kom Allan Anderson och tog över. Han skrivit många böcker som är läsvärda bl a, Introduction to Pentecostalism. Han skrev även en bok om pingstväckelsen i Asien tillsammans med en annan av mina lärare, Edmond Tang, som är en (enligt sig själv) Liberal Katolsk forskare speciellt i Asiatisk religion och teologi. Han utmanade mig mycket i mitt tänkande i studierna.
Jag läser en kurs för Anderson vilket är extra roligt när man har sina rötter i Pingst. Han hade varit i Sverige bl a på en konferens för pingstforskning i Uppsala!

Katolska kyrkan evangelikal?

Att beskriva Katolska kyrkan som evangelikal låter som en paradox. Ordet evangelikal har ju blivit synonymt med protestanter eller med en viss gren inom Protestantiska kyrkan. I Tyskland så är termen evangelisch att föredra framför Protestantisch.  I den engelsk språkiga världen förknippas ordet evangelikal med de stora väckelserna som drog fram under 1700 och 1800-talet.

Evangelikalt troende har beskrivits som en person med intensiv tro på Jesus Kristus som frälsare och en speciell tillförsikt om att blivit frälst av nåd genom tro. Det har ju ofta stått för en individualistisk och bibelcentrerad tro som ofta är funnen i sammanhang som bland Metodister, Baptister och Pingstvänner. Ett gemensamt drag som man kan finna hos alla är att det har funnits en stark missionerande ådra.

Katolska kyrkan har ju rent historiskt, placerat sin betoning annorlunda. Kk har ju betonat organisation, dogm och sakrament som de viktiga beståndsdelarna. Man har historiskt sponsrat missionsarbeten, men kyrkan har primärt förtröstat på religiösa ordnar som utfört det (tex Jesuiterna, Fransiscaner och Dominicaner). Dessutom var det nog mer betoning på att plantera kyrkan på nya platser än att predika evangelium för de förlorade fast detta också ägde rum.

Med 2 Vaticanconciliet så har ju saker ändrats inom den Katolska kyrkan. En del hävdar att Katolska kyrkan blev evangelical. Conciliet talade om evangelium/evangelisation väldigt frekvent. Man deklarerade att varje Kristen hade ett ansvar att evangelisera. Påven hade tagit namnet Paul VI för att ära den store aposteln till hedningarna som man kan läsa om i apostlagärningarna. Dessutom vet vi att denne påve gjorde många sk apostoliska resor till länder långt bort. Det som blev ett slags  klimax för denne påves styre var när han kallade samman biskoparna i en Synod för att ta  i tu med frågan om  världens evangelisation.  Utifrån det mötet med material som  producerades, så  kom  påven ut med  sin stora  deklaration, Evangelii nuntiandi (Evangelisation in the modern world)

I detta apostoliska brev, så menar påven att kyrkans djupaste identitet är evangelisation. Kyrkan existerar för att evangelisera.

Utifrån ett historiskt perspektiv, så är denna utveckling anmärkningsvärd och väl värd att begrunda. Den efterföljande påven, Johannes Paulus II fortsatte mycket i samma riktning. När han skulle summera sin tid som påve så sa han i Mexico City on May 6, 1990 såhär:
“The Lord and master of history and of our destinies has wished my pontificate to be that of a pilgrim pope of evangelization, walking down the roads of the world, bringing to all peoples the message of salvation.”

Han framhöll hela tiden vikten av kyrkan satsade all energi på evangelisation till alla länder och alla folk.  Jag menar att detta är väldigt intressant. Precis som den evangelikala världen upplevde ett enormt uppsving av mission genom pietiesm under 1700-talet som spred sig till Lutheraner, anglikaner, baptister, presbyterianer och kom att påverka stora delar av världen, så upplever Katolska kyrkan en ny våg av evangelisation lite senare genom den officiella uppmuntran från påvestolen och biskoparna. Är det rent ut sagt så att när evangelikalerna har börjat sätta sig i sina bekväma fåtöljer, så ljuder missionstrumpeten  bland våra katolska syskon istället?
Katolska kyrkan evangelikal? Ja, varför inte!

Mycket mer finns att säga, men detta var några tankar en sen kväll!

Det multikulturella samhället

Att det multikulturella samhället får multireligiösa aspekter skriver docent Per Beskow om på signums sida. Det är viktiga frågor att ta tag i och inte bara snabbt rusa förbi, utan att ge det lite eftertanke.

När det gäller Islam, så säger Beskow att de tidiga kristna och judar talade om “samme Gud, olika tro”. Han skriver vidare att under medeltiden så argumenterade man utifrån samma tanke och menade att Islam är en Villolära. Inte en “ny religion”. Vi tenderar ju mer att säga att det är en annan religion.

Förr ansåg man att människor tillber avgudar, livlösa döda ting osv. Hur ser vi på det idag? Tycker nog att Katolska kyrkan har en frisk syn till skillnad från Protestantiska kyrkan när det gäller synen på andra religioner. Enligt Andra Vaticankonciliets dokument så styrktes att även andra religioner återger “en stråle av den sanning som upplyser alla människor”. Man menade att människan är inte helt fallen i okunnighet om Gud, att människan har en svag bild av Gud. Alla människor bär ju på en längtan efter Gud.

Sen ska ju tilläggas att människor från olika religioner har skapat en massa olika bilder, föreställningar och tankar om Gud. Detta gör det svårt att be med människor från olika religioner. Dock måste vi kunna se det som döljer sig bakom ridån i de olika religionerna. Att även hos dom finns en svag aning om det Gudomliga.

Därför är det viktigt med religionsdialog.

Vad är Mission

Efter som jag studerar mission här i Birmingham, så passar det bra med ett citat:

“Mission is, quite simply, the participation of Christians in the liberating mission of Jesus, wagering on a future that verifiable experience seems to belie. It is good news of God’s love, incarnated in the witness of a community, for the sake of the world”

Citatet kommer från David Bosch, 1900-talets ledande missions-forskare från Sydafrika som tyvärr avled i bilolycka. Han har skrivit boken “Transforming Mission: Paradigm Shifts in Theology of Mission” som är en mastodont bok inom missions-forskningen.

Det är ett verk som skulle kunna klassas som “Summa Missiologica” med referens till Thomas Aquinas berömda verk, “Summa Theologica”.

David Bosch är en väldigt intressant person så till vida att han växte upp i Sydafrika under Apartheids uppkomst och var i början positiv men efter närmare gemenskap med svarta blev starkt kritisk.
Han började arbeta med mission och började bygga broar i Sydafrika. Han var medlem i Reformerta kyrkan som tyvärr var
positiva till Apartheid. Han slutade på Samfundets Teologiska seminarium efter att ha blivit isolerad och började jobba på det enda blandade universitetet i Sydafrika, i Pretoria.

Han bidrog med försoningsarbetet i Sydafrika, samtidigt som han var en internationell ekumenist. Han byggde broar mellan evangelikaler och Ekumener utöver världen, Var närvarande vid Lausanne-kommittens samlingar, och Världskyrkorådet.

En av de få Kristna som har tagit steg för att bygga broar mellan Kristna från olika sammanhang för att arbeta för Missio Dei, Guds mission.