Slutord om bokbål

Med tanke på senaste veckans diskussioner i bloggvärlden om Holger Nilssons sk uppmaning till bokbål av Jonas Gardells
literatur ( som han nu på ett föredömligt sätt tagit avstånd ifrån) så föranleder det några funderingar och reflektioner.
Det finne en enorm inneboende kraft i literatur. Det väcker känslor, positiva som negativa. Man blir utmanad, provoverad, irriterad, störd i sitt sett att tänka, romantik och känslosvall och mycket mycket mer. Böcker har aldrig betraktats som riktigt så oskyldiga, som i vår samtid. Vi ägnar oss inte längre åt bokbål eller åt att förbjuda viss litteratur ifrån att publiceras. Trots att censuren sticker upp sin fula nuna i många avseenden är just litteraturen i detta förskonad. Det kan ju härledas till upplysningstidens värderingar som spreds av vissa typer, tex pseudonymen Voltaire, som vågade utmana både stat och kyrka. Tiden innan fanns verkligen ingen tryckfrihet. Det var inte så många som t ex vågade utmana despoter och tyranner genom att sprida satir i pamfletter och andra tryckformer. Även kyrkan hade en väldigt stor och stark ställning, och personer som utmanade, kritiserade eller ifrågasatte fick möta på maktens muskler.

År 1938, när 2:a världskriget har startat och Nazisterna styr och ställer, så skriver Sigmund Freud: “Tänk vad utvecklingen går framåt; på medeltiden skulle de bränt upp mig också; nu nöjer de sig med att tända eld på mina böcker”. Detta skriver Freud om Nazistledningen som redan 1933, utanför operan i Berlin håller ett stort bokbål, där man eldar upp böcker av Karl Marx, Freud och andra kommunister och Marxister. Det tragiska med Freud om man läser i historien är, att lite längre fram så skulle en stor del av hans familj möta döden i gasugnarna, därmed bekräfta tesen.

Att bränna böcker må hindra människor ifrån att läsa dem, och att bränna människor må hindra dem ifrån att skriva. Idéer kan dock aldrig brännas, och så länge det finns människor kommer det finnas idéer. Det ligger i människans natur att resonera logiskt och dryfta saker runt omkring henne genom att komma fram till olika tankar och idéer. Att det sedan är en hel del idéer och tankar som inte håller efter prövning och kritisk granskning är givet. Det kan lätt sorteras ut. Det som håller för prövning och test leder förmodligen den mänskliga utveckllingen framåt. Alltså något positivt.

Är bokbålen passé? Det är inte säkert även om jag hade hoppats det. En del diktaturer och kommunistiska stater tillämpar idag en sträng censur och t om historieförfalskning. Vidare, för några år sedan, så uppmanade en del konservativa kristna i Amerika till bokbål av J.K Rawlings kända serie “Harry Potter”. Man menade att serien förespråkar häxkonster och underminerar Kristna värderingar och normer. Det fanns andra grupper som hyllade boken för att den beskrev på ett bra sätt kampen mellan gott och ont. Hur som helst, att uppmana till bokbål känns väldigt primitivt och hör inte hemma i det postmoderna 2000-talet. Låt oss istället möta de frisinnade och fritänkarna (t ex en sån som Jonas Gardell) som går utanför boxen med vässade argument. Den bibel och den tro som har blivit oss givna har klarat av ett antal hundra år av kritisk granskning och ifrågasättanden från alla håll och kanter. Den håller måtttet. Det finns ingen sanning som är farlig!

Västs bild av Aleksandr Solzhenitsyn!

Om du har läst One day in Ivan Denisovitch, The Gulag Archipelago eller The First circle så är du bekant med en viss författare. Visst pratar jag om Alexander Solzhenitsyn, den ryske författaren som gjorde Gulag, det väl utbyggda och fasansfulla arbetslägersystemet i Sibirien, känt för västvärlden. Det var författaren som var oerhört jagad, påhoppad, misskrediterad och cyniskt behandlad av KGB. Karln hade en oerhört vass penna och hjärna och kan med självklarhet kallas för Literär hjälte och legend.

I samband med att man vill markera publiceringen av den första fullständiga Engelska versionen av Solzhenitsyns verk In the First Circle, så har tidningen Times i New York gjort en intressant intervju se här med den store författarens son, Ignat. I intervjun så kommer det fram att Ignat inte alls är nöjd med bilden av sin pappa.

His strident political tone was not compatible with typical western discourse,’ … ‘Then people saw the beard’

Ignat menar att hans pappa var en human och tolerant familjefar långt från den arge och bittre regimkritiker som han många gånger är mest ihågkommen för.

“There is this notion that Solzhenitsyn was so intolerant, that everything was black and white for him and, well — bollocks,” … vidare säger han “…He rejected flatly those who sought to reduce his art or everything that he was to a political equation.”
I det berömda verket, The Gulag Archipelago, så skriver författaren:

‘The line between good and evil does not go between parties, it does not go between countries. It goes across the heart of each person.’

Solzhenitsyn insåg att alla är kapabla att bli redskap för ondskan. Alla! Vidare, så tonar en bild av en väldigt familjekär och ödmjuk författare, långt från många av dagens svenska egotrippade författare som gör vad som helst för lite uppmärksamhet. Ignat berättar om hur pappan uppmuntrade dom till att studera engelska språket när dom bodde i Amerika, hur han uppmuntrade sönerna att satsa på sina intressen oavsett vad han tyckte eller tänkte.

Vidare så

“If this seems at odds with the image in the west then I’m here to testify that that image is largely inaccurate. There is a confusion between my father taking his work seriously and taking himself seriously. He was a man of great humility,” he said.

Ignat menar att hans pappa kan kännetecknas av stor empati. Empati för fångarna, empati för fruarna som blev lämnade kvar ensamma pga tillfångatagna män, empati för ledarna i systemet, ja t om empati för tyrannen och diktatorn Stalin själv som åsamkade honom själv så mycket förföljelse, smärta och lidanden.

Ignat tror att det var hans pappas eget fel att han sågs som en “embittered, angry prophet” i väst. 1978 så attackerade han Väst i ett tal vid Harvard för sin dekadens. “His strident political tone was not compatible with typical western discourse”. Med andra ord, hans stil passade inte riktigt med den vanliga västerländska modellen. Ignat menar att som ett resultat av det, så blev det att “people saw the beard and, well, two plus two equals Old Testament prophet. But that was a result of the urgency of the times he was living in. People did not understand the world he had come from,” he said.

Vidare så menar Ignat att orsaken till att pappan isolerade sig från världen var av literära orsaker. Det var under tiden som han kom att börja med det episka verket “The Red Wheel”. Han behövde gå någonstans för att inte bli distraherad. Han förklara att hans pappa hade gjort det beslutet för att han visste vad det skulle kräva av honom. “The seclusion wasn’t a question of ‘I don’t want to be seen’. I say this with certainty.”

Solzhenitsyn dog väldigt nyligen, nämligen 2008. En intressant notis är att när han skrev på The First circle, så blev författaren tvungen att göra en “light” version för att gå genom den Sovjetiska censuren. Denna blev utsmugglad i Väst. Orginaltexten skapades ett antal år senare medans han var i exil och var översatt till ryska. Det är först nu som den engelska översättningen i sin helhet kommit. Novellen handlar om en matematiker (författaren själv?) i ett Moskvafängelse som blir tvingad att välja mellan att hjälpa den Sovjetiska staten eller att bli överförd till Gulagarkepelagen.

G.K. Chesterton och Julfirandet

Få män kan säga så mycket med så få ord som G.K.Chesterton. Läs det här underbara citatet med tanke på tacksamhet och julen från hans brilljanta mästerverk, Orthodoxy:

If my children wake up on Christmas morning and have someone to thank for putting candy in their stocking, have I no one to thank for putting two feet in mine?

Barn kan bli tacksamma för så lite saker, tex som att finna godis eller julklappar i sockorna på julaftons morgon. Hur mycket mer borde vi då inte vara tacksamma över att ha två fötter i vårat sockpar. Att ha två fötter som vi kan placera i våra nyinköpta boots eller finskor för festen!

Tänkvärt!

Bra markering mot Omar

Dagen rapporterar om en lite sensationell brytning mellan prästen Mikael Mogren och poeten Mohammed Omar läs här . Orsaken är att Omar förnekar förintelsens omfattning, och därmed spottar på alla de människor som drabbats direkt och indirekt av kanske 1900-talets mest förfärliga och bestialiska bedrift, samt även 1900-talets förmodligen mest historiskt dokumenterade samt verifierade händelse. Det är bra att Mogren markerar. Karln (Omar alltså) har ju även tidigare sagt en hel del idiotiska saker som bara provocerar och som inte har någon historisk förankring som helst. Tex har han hävdat att det är USA själva som initierat terrordåden vid World Trade center, han har förnekat folkmordet i Kambodja såväl som det som ägt rum i Darfur. Personligen anser jag att personer som kläcker ut sig så korkade saker inte bör tas på speciellt stort allvar.

Nu har han börjat anta en mer radikal muslimsk uppfattning i frågor. Frågan är väl den om han inte egentligen haft dessa åsikter hela tiden, men att han på ett smart sett förklätt det, för att få en plattform för sin fina poesi. Nu stödjer han extrema grupper som Hamas och Hizbollah tex. Han ska ha skrivit en artikel i Expressen med titeln “Gaza gjorde mig radikal”. Han har skrivit böcker om religionsdialog som fått så fin kritik av svensk press och litteraturkritiker. Ja, t o m Kyrkans tidning har ju prisat honom. Nu har han sannerligen gjort bort sig och alla hans beundrare får stå i skamvrån!

En dikt till Jonathan – min kära son

Läste en dikt av Karin Boje som jag tyckte var fin och som
tillägnas min lille son, Jonathan!

Förklaring

I din skönhet sänkt
ser jag livet förklarat
och den mörka gåtans svar
uppenbarat.

I din skönhet sänkt
bedja jag vill.
Världen är helig,
ty du är till.

I väntans tider

Det känns fantastiskt spännande att få bli far för första gången! Just nu så går jag och min kära fru i väntans tider. I dags datum, så har frun gått över tiden med 3dagaroch man undrar ju hur länge det ska ta innan det sätter igång. Det känns som att allt annat har fått en lägre prioritet för tillfället.

Har följt med i OS en hel del eftersom jag tycker det är väldigt roligt! Att få se hur Usain Bolt fullständigt krossat allt motstånd på 100 och 200m och dessutom satt fantastiska världsrekord på distanserna gör ju att man aldrig slutar förvånas över människans kapacitet. OS är enormt roligt att följa och kan mycket lätt bli en drog inser jag.

Skönt att bryta av med att sätta sig ner och läsa intressanta böcker. För tillfället läser jag en biografi skriven av Simon Sebag Montefiore, Young Stalin, som är en väldigt detaljerad och välskriven bok. Ett enormt forskningsprojekt! Ett mångfacetterat och närmast psykologiskt porträtt av Josef Stalin där många olika sidor av denna kanske 1900-talets farligaste massmördare beskrivs. Den visar verkligen på hur många sidor som en människa kan besitta. Man får väldigt många “ojdå”, “a-ha”, “är det sant” upplevelser.

Rekommenderas starkt till personer som vill försöka förstå Joseph Stalin och hans tyranneri under Sovjet-eran på ett bättre sätt!

Tillbaka till bloggen

Efter ett långt uppehåll med ledighet så har man så återvänt till bloggen!

Det finns vissa människor som äger ett sällsynt civilkurage. En man som ägde det, Alexander Solzhenitsyn, har gått ur tiden! Den mannen var en hjälte i f.d. Sovjet-eran som vågade kritisera kommunisterna och Stalin. Det var ett stort nöja att läsa hans produktion. Jag tänker framförallt på One Day in the Life of Ivan Denisovich som jag tyckte var väldigt bra. Han fick ju lida ganska mycket för sin vågvalsighet och respektlöshet inför den bestialiska regimen. Hans erfarenhet av Gulagarkipelagen är också en märklig bok som kom ut senare. Han blev en vass regimkritiker som kommunisterna försökte tysta på olika sätt men inte lyckades. Han blev en symbol för det fria samhället. Man blir riktigt sugen att läsa några av hans märkliga verk.

Bra bok!

Idag så besökte jag en bokaffär i det stora köpcentret Bullring i centrala Birmingham. När man går in i ett bokaffär så kan man fastna i timmar vilket jag gjorde också…Enormt mycket böcker och många nya spännande titlar som kommit ut.

Jag blir imponerad av människor som har en slags inre styrka att våga konfrontera makt, korruption och ondska i samhället och som är orädda för vad konsekvenserna kan bli. Jag tänker på personer som t ex Peter Bratt, (Avslöjade IB-affären och Geijer affären), Peter Buitenen (Revisorn som avslöjade korruptionen inom EU).

En annan person är Anna Politskaja. Jag fastnade för en bok av henne. Genom hennes orädda och radikala journalistik och människorätts-försvar, så utmanade hon utmanade Putin och hela Ryska administrationen genom sina kritiska och avslöjande reportage om makten och korruptionen. Hon var inte rädd för sitt liv när hon konfronterade maktens lakejer med sanningen. Hon var ju t ex en av de få som smugglades in i Tjejenien bl a för att kunna följa de hemskheter som ryska armén gjorde där. Det tragiska är att hon aldrig hann redigera färdigt sin dagbok förrän hon blev mördad. Det blev någon annan som fick redigera klart materialet.

Det var ju ett antal gånger som hon blev utsatt för mordförsök och hot men klarade livhanken. Bl a kommer jag ihåg hur man skrev i de svenska tidningarna hur hon hade blivit utsatt för förgiftning på ett plan när hon var på väg till Beslan för att hjälpa till att medla i samband med Kidnappningen på skolan i Beslan som fick ett mycket tragiskt slut. Hon var ju väldigt kritisk till hur det sköttes. Pga av alla hennes kritiska reportage, så fick hon många fiender. Till slut så gick det inte längre att komma undan alla hot och fiender. Plötsligt så blev demokratin en modig person mindre och yttrandefriheten fick sig en ordentlig smäll i Ryssland. Det är ett tag sen nu men vissa saker kommer man ihåg.

Boken heter ”Rysk dagbok” och utkom efter hennes död. Rekommenderas!

J.K.Rowling till Attack!

J.K.Rowling, mångmiljonär pga succéen med Harry Potter, och en av de mest kända och populära författarna idag, har vittnat i rätten nyligen ( läs här)
Orsaken är att hon har stämt ett förlag, RDR Books (tydligen ganska litet) i Michigan, för att stoppa ägaren – Steve Vander Ark från att publisera sin Harry Potter Lexicon, alltså ett lexicon över Harry Potter serien.
Rowling hävdar givetvis att Ark stjäl hennes egendom. Vad som gäller med alla lagar och förordningar finns det säkert någon som vet, för jag vet icke. För länge sedan så var någon person som gav ut The Tolkien Companion som är en slags guide till alla namn och märkliga ting i Tolkien trilogin.
Rowling hävdar att hon har planerat att ge ut en sk Companion bok till Harry Potter serien, men att det skulle ta några år. Dessutom hävdar hon att Ark’s bok inte är någon “qualitative book”. Huruvida det stämmer eller om hon är bara sur förtäljer ej storyn. Tvivlar på att rätten tar hänsyn till det.

Det blir intressant att se vad domslutet blir!