Som de flesta vid det här laget känner till, så fick inte de sk Etiopien-Svenskarna, dvs Johan Persson och Martin Schibbye friande domar i Etiopien, utan blev dömda till 11års fängelse. De ansågs skyldiga till att: 1. dels tagit sig in i landet olagligt och 2. terrorbrott mot staten Etiopien då man lierat sig med ONLF:gerilla. Den första anklagelsen erkände dom själva medans den andra har de nekat till. Efter domen så uppstod en viktig fråga: skulle man överklaga domen eller helt enkelt be om benådning. Man väntade (antagligen taktiskt) in i det sista med att ge besked för att inte ge åklagaren något spelrum. Man bestämde sig för att inte överklaga och istället förlita sig på benådning, dvs att ansöka om nåd hos premiärministern Meles Zenawi. Av många skäl är det beslutet klokast enligt bedömare. En bedömare som anser det är Kjetil Tronvoll, professor och Etiopienexpert. Han säger följande: se här
Svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye gör rätt i att välja benådningsspåret – som svenska UD nu bör hålla sig borta från
Vidare så säger Tronvoll…
Hade jag varit deras rådgivare hade jag rått dom till just detta. Risken får anses stor att en överklagan till en högre instans bara hade lett till ett skärpt straff, säger han till SvD.se.
Ett överklagande kan innebära en långdragen process och att journalisterna får vänta upp till 2år i den juridiska processen innan de kan bli fri. Dessutom så menar en del Etiopienkännare att sannolikheten för benådning ökar i takt med att det mediala ljuset på fallet minskar. Det innebär att journalisterna kan bli kvar längre i fängelset. Dessutom kan man ana att man ser det som en politisk dom, och då kan man anta att det är politiserat i alla rättsinstitutioner. Det innebär att det antagligen inte finns avvikande uppfattningar i fallet i högre instanser. Domen i rätten var nämligen enhällig.
Om de väljer nådesansökan, så är visserligen utgången osäker.Dessutom så är det antagligen moraliskt nedbrytande och jobbigt att ta på sig en dom som man inte är skyldig till (dvs terroranklagelsen). Men å andra sidan så är det mer sannolikt att bli fri om man går en icke-juridisk väg. Att överklaga är omöjligt eftersom det förmodligen kommer ske på samma sätt i en högre instans. Dessutom så har Etiopien en tradition av att frige fångar sk politisk benådning.
Här är det mycket sannolikt enligt experter och bedömare att svenskarna skulle bli frigivna. Då har Etiopiens premiärminister inte förlorat ansiktet heller.
Komplicerade omständigheter
1.I hela det här rättsfallet så har Bildts trovärdighet ställts på prov. Den svenske utrikesministerns inblandning och deltagande i oljeföretaget Lundins Oils verksamhet i Sudan och Etiopien är ju vida känt. Dels så har Bildts uppenbara lögner gällande hans aktiva tid i företaget varit mycket besvärande. Bara under galgen så har Bildt erkänt hur det verkligen låg till. Detta har legat honom i fatet hela tiden. Att de båda journalisterna skulle in i Ogaden-området för att undersöka just Lundin Oils verksamhet och även Carl Bildts verksamhet gör att situationen är lite komplex. Hur mycket överenskommelser och hemliga avtal finns mellan Lundins Oil och Etiopiska ledningen?
Dessutom, det är ju känt att under tiden då Bildt satt i styrelsen för Lundin Oil utvann företaget stora oljetillgångar i det krigsdrabbade Sudan. Överenskommelsen med den ökända sudanesiska regimen om oljeprospekter i specifikt område sammanfaller med en plötslig och intensiv upptrappning av våldet i den dittills lugna provinsen i Sydsudan. Lundin Petroleum har bedyrat att man har haft fredliga avsikter med sitt samarbete med den sudanesiska regimen.
Under denna tid så fördrevs enormt mycket folk (ca 200 000) från området för att oljeföretagen skulle få tillgång till marken. Flera utomstående kännare inom FN och från Kanada har bekräftat att orsaken till konflikten i området är oljeutvinningen. Bildt hade en position som etisk rådgivare och utvecklare i företagets styrelse. Även om Bildt inte varit med och fattat beslut i nämnda område, så borde han ändå varit inblandad och påverkat i ärendet. Eller har pengarflödet varit viktigare undrar man stilla. Jag undrar verkligen hur mycket som Lundins verkligen kände till om situationen i Sudan och hur mycket döljer dom?
Utan att gå in på detaljer så är det oroande när man läser om Lundins Oil i Afrika, i Etiopien och i ännu en orolig provins (Ogaden). Rapporter pekar på övergrepp och hemska saker mot befolkning. Journalisterna skulle undersöka just detta. Är det därför Bildt uppträtt så nonchalant mot journalisterna i Sverige och likställt dem med kriminella? Jag försvarar inte journalisterna som tog sig in i landet illegalt. Men när oegentligheter pågår så måste någon undersöka detta. Nu väntar vi på att Bildt ska öppet redovisa vad han känner/känt till under sina år i Lundins Oil.
2.Meles Zenawi
Etiopiens premiärminister, Meles Zenawi, är en ifrågasatt ledare. Från början så såg man honom som en demokrati-kämpe. Efter valet 2005, som slutade dock i kaos när säkerhetsstyrkor öppnade eld mot demonstranter som protesterade mot valfusk – en anklagelse EU:s valobservatörer stämde in i och även USA anklagade honom för valfusk, så ändrades bilden av honom. Det är mer av en diktator idag.
Det styrande partiet EPRDF är en koalition av etniska partier, med bas i den gerilla från Tigray i norr som intog Addis Abeba 1991 och jagade tidigare diktatorn Mengistu Haile Mariam på flykt till Zimbabwe.
EPRDF anklagas ofta för att mest representera folken i norr, men ministerposterna har över tid fått större etnisk spridning.
Under Zenawis tid vid makten så har privatägda tidningar stängts, journalister och oppositionella politiker satts i fängelse. Mediacensur och trakasserier är vanligt. Han upplevs som väldigt nyckfull och överraskar vad han gör. Han verkade vara livrädd för vad som hänt i Nordafrika. För att undvika samma scenario, så har han initierat massaresteringar av lokala ledare i norr. Sen arresteringar av journalister och så har han trumfat med terrorism-kortet.
Därför är det ovisst vad som kommer att hända i fallet med de svenska journalisterna.
Den som lever får se!
0 Responses to “Några kommentarer om Etiopien-fallet.”