Vad är det undrar du? Det är ett sammansatt ord på Engelska (China och India) och syftar på
kombinationen av Kina och Indien i allmänhet och deras ekonomier i synnerhet.
Kina och Indien är geografiskt nära, det har världens två största befolkningar (2,5miljarder vilket motsvarar ca 36% av världens population). Båda länderna hör idag till de snabbast växande ekonomierna.
Enligt Goldman & Sachs (som antagligen är världens ledande investmentbank) så gick Kina om Tyskland (som är Sveriges största handelspartner idag) i total BNP. Experterna på Goldman beräknar att Kina kommer år 2040 att gå om USA som världens största ekonomi.
Indien ligger idag på 12plats i världens BNP-lista,(enligt Goldman) men beräknas klättra snabbt dom närmaste 5 åren och till 8 plats enligt befintliga prognoser och därmed passera länder som Ryssland, Brasilien, Spanien och Kanada.
Det finns intressant literatur i ämnet, bl a The Strange Rise of Modern India av Edward Luce, som är en grundlig analys av Indiens framtida storhet. En annan bra bok i ämnet är The Post American World skriven av Fareed Zakira (programledare på CNN) som beskriver vilka som kommer att dominera den Ekonomiska såväl som den politiska scenen framöver.
Archive for September, 2009
Det är med sorg som jag läser på tidningen Dagens nätupplaga se här att Biskop Emiritus Bertil Gärtner är död. Gärtner har varit en betydelsefull kristen ledare och herde i Sverige och inom Svenska kyrkan som har stått upp på ett klart och tydligt sätt för den evangeliska tron. Förutom sitt exegetiska kunnande vilket kom till uttryck i många av hans bokproduktioner, så kom han att representera den konservativa falangen inom Svenska kyrkan bl a genom sitt motstånd mot kyrkomötet 1958 som drev genom beslutet om Kvinnors rätt att bli präster. Gärtner var dock inte bara känd för det, utan även för sitt engagemang. Gärtner var väldigt aktiv i Oas-rörelsen (som ju är en karistmatisk förnyelserörelse inom SvK) och talade flera gånger där. Jag har själv läst flera av hans böcker med mycket stor behållning som t ex Gå därför åstad, (som skrevs tillsammans med Bo Giertz), Missionens nya ansikte, ( med Björn Fjärstedt) och hans kommentar till Galaterbrevet.
In i det sista så var han aktiv och följde t ex kyrkovalet engagerat vilket man kan se på hans blogg som jag har i min lista. Jag uppskattade hans initerade kommentarer. Han uppmanade folk att rösta på Frimodig Kyrka! Svenska Kyrkan och Svensk Kristenhet har förlorat en god kyrkoledare och profetröst.
Har följt lite grann diskussionen på Mikael Karlendals intressanta blogg, se här senaste tiden som har behandlat Predestinationsläran, dvs läran om Guds utväljande. Detta gränsar givetvis ockå till frågor om förutbestämmelse, Guds vetande bl a. Man kan väl hävda att Augustinus lade den stora grunden till predestinationsläran. Han menade att det är Guds nåd som leder människor till frälsning och tro och inte människans egna förmåga. Han blev samtidigt starkt ifrågasatt av Pelagius, (som senare blev fördömd av kyrkomötena) som hävdade den fria viljans betydelse i sammanhanget.
Det är ju egentligen Reformatorerna på 1500-talet som väcker liv i predestinationstanken på allvar. Luther hävdade ju väldigt klart att det är Gud som utväljer människan till frälsning och inte människan. Calvin gick ett steg längre genom att hävda att Gud utväljer vissa människor till frälsning och andra till fördömelse. Det brukar också benämnas double predestination, den dubbla predestinationen. Det är viktigt i sammanhanget att också påpeka att det råder delade meningar i den teologiska världen om vad Calvin menade och vad han inte menade och det finns väl ingen fullständing konsensus på området.
Kommer ihåg en lärare jag haft (som inte var Calvinist)som skrev en väldigt tänkvärd dikt om predestination som jag tycker passar i sammanhanget:
“Don´t blame if I´m not a Calvinist! It´s not my fault.
I wasn´t predestined to be a Calvinist!
If God, in his soverignty, gave me a free will, I couldn´t turn it down, could I?
Could anyone freely choose to believe in pre-destination?
Could anyone, by free choice, deny the existence of free choice?
Becoming, by another´s will, I will
Becoming that which another willed,
I willed and, by willing, became it more.
The will of him who willed was that I will,
and no willing of mine could unwill his will that I will,
no matter how unwilling.
The will of him who willed my will
I could not unwill by my will.
No matter how unwilling, I willed,
and his will was done.
Thus my will his will must will,
or else
in ceaseless hatred of his will and my willing
my will dies without ending,
undable to end its hated, chosen end,
willing but unable to end willing
able but unwilling to end hating.
Thus life lies in willing yielding to willing love,
or deathless death comes in endless flight
from him who wills my life.”
Arden C.Autry
“A room without books is like a body without a soul.”
Gilbert K. Chesterton
Det finns vissa typer av teologi som jag inte gillar även om det finns en hel del saker
som uttrycks som jag kan hålla med om. Det kan vara vissa typer av politisk teologi, eko-teologi eller feminist-teologi. Varför? Pga att det försöker att använda (läs utnyttja) sig av teologi för icke teologiska syften. Dom talar en hel del om den Kristna traditionen som en “resurs” för att tackla vissa spörsmål.
Det finns problem med den här typen av approach. Det jag tänker på först, är att approachen verkar implicera att teologin själv inte är involverad i de verkliga spörsmål, vare sig det är politiska frågor, vardagsfrågor, miljö,djurfrågor eller dylikt. Teologin ses snarare som en resursbank av ideér som kan tas ut ur sitt sammanhang (kontext) och tillämpas. Självklart skulle ingen av dessa teologer hålla med om detta eftersom paradoxalt nog skulle detta anses vara “extremt konservativ” syn på teologi. Dessa teologer vill oftast vara progressiva och radikala.
Det ser ju oftast ut som att motivet till den här approachen är att man vill vara relevant även utanför Akademin eller kyrkans värld. Det i sig är ju visserligen beundransvärt, men det verkar finnas en del missuppfattningar som är problematiska i sig. Vilka då?
1. Det verkar finnas en uppfattning att kyrkan är antingen isolerad eller obetydlig, eller både och. För att vara relevant så måste man konfronteras med det sekulära och föra in sekulära ideér som ska styra det religiösa. Ett exempel: Man kan se naturen och skapelsen och med alla möjligheter som det öppnar upp för utan att överhuvudtaget tänka på Gud.
2. Det blir liksom en marknadsbaserad syn på världen. Teologin är produktionen av marknadens ideér, som konkurrerar på en sk marknadsplats där många ideér och tankesystem florerar.
Jag menar att den här synen på teologi leder till att man tycker den är irrelevant och att den behöver förändras för att bli relevant. Ingen kan säga något av vikt eller sant om grundsynen är att det inte finns något som är viktigt eller sant. Dock verkar detta ibland vara logiken bakom deras resonemang.
Det här för mig till vilken teologi som jag uppskattar. För mig är det när man istället för att exportera idéer från teologin till den sekulära världen inkorporerar världen in i teologins värld. Världen och Teologin/uppenbarelsen möts och konfronteras och det blir som Paul Tillich säger en korrellation, som leder till meningsfullt utbyte. Människors erfarenheter i livet som uttrycks som frågor får sitt svar i teologins och uppenbarelsens värld. Teologin försöker att besvara människans livsfrågor. Om inte det sker, så finns risken att det kristna budskapet passerar förbi den sekulära människan för det är inte relevant för honom/henne.
Postmodernism
Dagens fråga: Är det här roligare om du älskade eller hatade Gustav i det ursprungliga formatet?
