Korkat påhopp på Alf Svensson

Har precis läst ett korkat påhopp på Alf Svensson av den alltid så skrikige och aggressive Pehr Gahrton på Dagen se här . Tycker att det är väldigt fult påhopp som den gamle avdankade miljöpartisten gör. Man undrar stilla i sitt sinne vad orsaken må vara till detta till synes elaka misstänkliggörande och insinuering. “välorganiserat mygel” hävdar Gahrton. Det är ju skitsnack, Alf Svensson har vunnit på att folk har röstat på honom. “Hans agerande har skadat förtroendet för politik”. Om det är någon i Svensk politik som har hållit fanan högt så är det Alf Svensson. Det tror jag många skriver under på utan att behöva rösta på KD. Sen kan man ju tycka att det är lite märkligt att KD lanserar en ganska okänd ung person till en sån inflytelserik post. Nog anser jag att man först ska möta stormvindar, kritik och heta debatter osv i den svenska politiken innan man lanseras till något uppdrag utomlands. Kanske en del tycker att Bohlin gjort det, men det tycker inte jag.

Det luktar avund och missunsamhet från den Gahrtonska pennan. Kanske Gahrton hade viljat fortsätta stå i rampljuset för sitt parti, inte vet jag. Gahrton har väl aldrig haft något direkt till övers för KD och den konservativa politik (nåja, åtminstone tidigare) som Alf Svensson stod för. Helt plötsligt blir Gahrton ovanligt intresserad. Det lustiga är att jag tror många unga har röstat på Alf Svensson och inte bara på Ella Bohlin för att hon är ung och kvinna. Att utgå ifrån att KD inte skulle fått så många röster om inte Ella Bohlin stått överst på KD:s lista är taget från luften utan några som helst bevis. Jag tycker att det visar hur korkat man kan argumentera ibland för att skapa lite rubriker.
Gahrton – istället för att sura över Alf Svenssons framgångar, gläds åtminstone över ditt eget partis framgångar!

Alf till Europaparlamentet

Det var väl inte så många som blev förvånade över att Alf Svensson, den pålitlige f.d. partiledaren för KD vann ganska överlägset personvalet till EU inom KD över både Ella Bohlin och övriga. Vad jag förstått är det helt klart nu. Ålder och erfarenhet spelar stor roll i sådana här sammanhang. Ja, även det faktum att Alf inte ens från början var intresserad av initiativet, utan att det var vänner som fick honom att säga ja säger en hel del. Man vill ju inte ha folk som egentligen är karriärister, lyckosökare eller som bara gillar att stå i uppmärksamhetens starka sken på sådana här viktiga poster. Det är viktigt att det kommer människor som för det första är väl förankrade i den judisk-Kristna värdegrunden, som förstår sig på det politiskta spelet och vet vad som krävs för att nå resultat och inflytande. Med så många år i politiken som Alf Svensson haft, så känns han som ett väldigt bra val. Att dessutom kända profiler som Gert Fylking, Leif G W Persson bl a stödde hans kandidatur försvårade ju inte direkt hans möjlighet. Många politiska bedömare menar att Alf fick även många röster från Moderater som ansett honom vara det bästa Sverige kunde sända ner. Alf är en mycket förtroendegivande person som har varit en viktig röst i den svenska politiken med en tydlig profilering i viktiga frågor. Att han dessutom inte har någon sk skandal hängande i en ryggsäck stärker hans förtroendekapital!
Man får önska Alf lycka till i Bryssel!

Dagens citat

” Det finns en konsekvent och rak linje mellan Karl Marx’ krav “Familjens upphävande!”, i kapitel 2 av Det Kommunistiska partiets manifest 1848, till Gudrun Schymans krav “Död åt familjen!”, på Centralstationen i stockholm 1 Oktober 2001
(Tuve Skånbergs sammanfattning på Claphaminstitutets hemsida 16/9 i respons till Schymans häftiga utfall)

Trevlig samtalskväll hos fd kyrkoherden i Rasbo

Igår så var jag och besökte min tidigare lärare i Kyrkohistoria, Folke T Olofsson. Folke har ju varit dels kyrkoherde i Rasbo under många år, samt även Docent i Dogmatik och knuten till Uppsala Universitet.
Folke har en enorm berättarförmåga och kan verkligen trollbinda. Samtidigt som han är en herde, så är han en skarp tänkare. Han briljerade i kunskap om fornkyrkan bl a.
Det blev en trevlig gemenskapskväll där vi samtalade bl a om hans yrkesverksamma år som präst och akademiker, Svenska kyrkan och övriga Kristenhetens utveckling i Sverige och mycket mer. Han har skrivit en tänkvärd självbiografisk uppsats som man kan läsa här .Han har verkligen en källa av kunskap, erfarenhet och en stor portion av humor. Det som jag uppskattar med honom är han verkligen inte varit en mainstream präst, utan en person som verkligen varit radikal och bekännelsetrogen. Han har tagit dom konflikter som har behövts och inte lagt sig som en pannkaka i trycket från kyrkopolitiker och liberalt prästerskap i Svenska kyrkan.
Vi avslutade kvällen med en härlig bönestund.