Var igår på en trevlig tillställning på Uppsala Universitet. En vän, Johannes Pulkkanen, lade fram sin avhandling “The Dark Night – St John of the Cross and Eastern Ortodox Theology”. Avhandlingen är en slags jämförelse mellan Johannes av Korsets teologi och Simeon den nye teologen och St Maximus Confessor med utgångspunkt från den ryske teologen Vladimir Losskys diskussion och anspråk. Lossky hävdade bl a att Västerländsk teologi tenderar att hamna i opersonlig filosofi, exemplifierat i Nyplatonism, vilket hindrar västerländska kristna från att uppleva liknande andliga välsignelser som Österländska kristna. Mycket intressant ämne. Ämnet är inom fackområdet Systematisk teologi. Hans opponent var professor Andrew Louth från Durham University, som gav mycket intressanta kommentarer. Examinationsrådet bestod bl a av Samuel Rubensson, professorn från Lund och Ezra Gebremedin, Docent i Uppsala (författare till “Arvet från Kyrkofäderna”). Givetvis fanns det ämnen där respondenten, Pulkkanen och opponenten, Louth, inte var överens, men det hör väl liksom till en offentlig disputation och även vetenskapen i stort.
Att Louth även är ortodox präst syntes genom hans svarta kåpa till klädnad och ett stort fint kors som prydde hans hals och mage. Närvarande på disputationen som jag såg kom in (förutom alla professor,docenter och andra knytna till Uppsala Universitet) var även Peter Halldorf som matchade Louth i samma typ av klädnad.
Efter den offentliga diskussionen, så var det en trevlig tillställning nere på Newman-Institutet, där alla var samlade och till en smaklig smörgåstårta med efterföljande kaffe och kaka, så fick vi höra både fin klassisk musik och lite varvade tal från människor som varit med Johannes från forskningens början till slutet.
Under middagen så kom såsmåningom examinationsrådet, såsom sed är i Uppsala tydligen, ut med det efterlängtade beskedet att avhandlingen hade blivit godkänd! Det blev folkets jubel förstås.
Grattis Johannes till doktorshatten!
Skulle varit intressant att ha varit där även om det mesta säkerligen skulle gått över mitt huvud. Jag har precis läst igenom Stefan Gustavssons bok gör som Gud bli människa. Både platon och buddas undervisning har dragit kristendomen åt fel håll. Det viktigaste blir den andliga dimensionen och både kroppen och själen ska förnekas. Det är tragiskt att man inom flera kristna sammanhang tar till sig österländsk kristendom och mystik. Såg nyligen på nätet en person som hyllade österländsk kristendom som han såg som den ursprungliga. Ikondyrkan, asketism, helgondyrkan och sist och inte minst kristen meditation som i princip är har samma innehåll som hinduistisk och buddistisk meditation.
Tur att bibeln på flera ställen varnar för just sådan kristendom.:)
Hej! Eftersom det var en akademisk doktorsavhandling, vilket är spetsforskning inom ett ofta litet område, så går det ofta över huvudet. Nu har jag personligen läst mycket teologi och var ändå hyfsat med i disskussionen.
Det är viktigt att förstå för det första, att Kristendomen uppstod inte i västerlandet, utan i Österlandet. Det finns mycket att säga om Platons inflytande i den dåtida världen som tar lite för stort utrymme här. Jag ser inte problemet med den Österländska kristendomen som vi brukar kalla Ortodoxa kyrkan. Kyrkan utvecklades i korrellation till den omkringliggande kulturen. Du buntar i hop allting och gör svepande generaliseringar vilket är mycket olyckligt och lite fördomsfullt. En stor orsak till att Kristendomen inte spridits och haft stort inflytande i tex Indien, är att Kristendomen inte har inkulturerats på ett framgångsrikt sett. Den Kristna kyrkan har ju olika uttryckssätt och utseende beroende på kultur. Innehållet är samma, men förklaras och uttrycks lite olika.