Charisma News se här rapporterar om att Ralph Winter har dött vilket är mycket tråkigt. Winter blev ju känd under sitt liv som Missiologen som bröt ny mark i missionstänkandet. Han var ju med och påverkade mycket under Lausanne mötena när det gäller den globala missionsrörelsen och formulerade tankarna bl a om att nå “de onådda” på ett nytt och fräscht sätt. Time utsåg honom till en av de 25 mest inflytelserika evangelikaler bl a. Har själv läst mycket av Winters publikationer och uppskattade hans skrivande väldigt mycket. Han var med och startade en uppskattad tidning “International Society for Frontier Missiology” som behandlade missionsteologi och många andra missionsrelaterade ämnen. Han startade också många missionsinstitut och utbildningar i USA, bl a William Carey International University och the U.S. Center for World Mission and Frontier Mission Fellowship.
Må han vila i frid och vi får tacka Gud för den livsgärning som Winter utfört!
Archive for May, 2009
Var igår på en trevlig tillställning på Uppsala Universitet. En vän, Johannes Pulkkanen, lade fram sin avhandling “The Dark Night – St John of the Cross and Eastern Ortodox Theology”. Avhandlingen är en slags jämförelse mellan Johannes av Korsets teologi och Simeon den nye teologen och St Maximus Confessor med utgångspunkt från den ryske teologen Vladimir Losskys diskussion och anspråk. Lossky hävdade bl a att Västerländsk teologi tenderar att hamna i opersonlig filosofi, exemplifierat i Nyplatonism, vilket hindrar västerländska kristna från att uppleva liknande andliga välsignelser som Österländska kristna. Mycket intressant ämne. Ämnet är inom fackområdet Systematisk teologi. Hans opponent var professor Andrew Louth från Durham University, som gav mycket intressanta kommentarer. Examinationsrådet bestod bl a av Samuel Rubensson, professorn från Lund och Ezra Gebremedin, Docent i Uppsala (författare till “Arvet från Kyrkofäderna”). Givetvis fanns det ämnen där respondenten, Pulkkanen och opponenten, Louth, inte var överens, men det hör väl liksom till en offentlig disputation och även vetenskapen i stort.
Att Louth även är ortodox präst syntes genom hans svarta kåpa till klädnad och ett stort fint kors som prydde hans hals och mage. Närvarande på disputationen som jag såg kom in (förutom alla professor,docenter och andra knytna till Uppsala Universitet) var även Peter Halldorf som matchade Louth i samma typ av klädnad.
Efter den offentliga diskussionen, så var det en trevlig tillställning nere på Newman-Institutet, där alla var samlade och till en smaklig smörgåstårta med efterföljande kaffe och kaka, så fick vi höra både fin klassisk musik och lite varvade tal från människor som varit med Johannes från forskningens början till slutet.
Under middagen så kom såsmåningom examinationsrådet, såsom sed är i Uppsala tydligen, ut med det efterlängtade beskedet att avhandlingen hade blivit godkänd! Det blev folkets jubel förstås.
Grattis Johannes till doktorshatten!
Eftersom jag har bott ett antal år i Asien, så brukar jag följa med hyfsat i vad som sker i den delen av världen. Senaste tiden har det skett många viktiga saker som kommer att påverka framtiden. Den ena saken är att den Indiska befolkningen har valt sin regering! Kongresspartiet har fått fortsatt förtroende att styra den tidigare juvelen i det Brittiska ostindiska kompaniets styre. Det är betydelsefullt och glädjande för alla minoriteter och de kristna i synnerhet, som får uppleva större frihet under Kongresspartiet än under det hindunationalistiska BJP.
Den andra saken är att de Tamilska Tigrarna i Sri Lanka, eller Liberation Tigers of Tamil Eelam (LTTE) som är deras officiella namn, har temporärt besegrats som det verkar! Times of India rapporterar att deras ledare ska ha dött vilket betyder ett enormt bakslag för Tigrarna. Denna konflikt har ju varit långlivad och är också komplicerad. Det går inte bara att säga att en part har rätt eller fel. Verkligheten är mer komplicerad än så. Mitt intryck är att Tamilerna har under lång tid behandlats som andra klassens medborgare i landet. Den här typen av indelning av folkgrupper är ju som sagt bekant i ett grannland till Sri Lanka. Det märkliga i det sammanhanget var att Indien stödde Tigrarna en lång tid ända tills Rajiv Gandhi blev mördad av en kvinnlig självmordsbombare med koppling till LTTE.
Konflikten är dock som sagt komplicerad och har ju pågått under väldigt lång tid. Singaleserna har hävdat att man blev diskriminerade när Britterna styrde i landet och att Tamilerna då favoriserades. Därför vill singaleserna vända på steken. Som en konsekvens av ombytta roller kan man säga, så uppstod redan i början av 70-talet Tamilska organisationer för att ena Tamilerna mot Singaleserna och för att få en egen stat. LTTE kom att framstå såsmåningom som den starka enande kraften. Man lyckades med det genom taktik och strategi såväl som genom mord och hot!
Om man ska säga något till Tigrarnas försvar så är det ju att det har pågått och pågår fortfarande ett tydligt förtryck mot Tamiler i Sri Lanka. Singaleserna som är i majoritet har dominerat och styrt politik och makten helt. Personliga kontakter intygar det. Givetvis har man bevarat sina egna intressen mot andra grupper i samhället, däribland tamilerna. Tigrarna började föra en väpnad kamp när det blev förbjudet att argumentera för en delning av staten. Man har inte räds att utföra de mest bestialiska och vansinniga självmordsdåd och andra grymheter som är emot all sans och balans. Dom har haft och antagligen har fortfarande många frivilliga självmordssoldater. Dessa får alltid en ärorik middag med ledaren för LTT innan de utför sina uppdrag.
Regeringen i Colombo har ju i olika perioder utfört våldsam krigföring mot Tigrarna utan att ha lyckats besegra dom. Under senaste slutoffensiven mot Tigrarna, så visade Regeringen och militären ingen hänsyn till civilbefolkningen. Fruktansvärt många umbäranden och hemskheter drabbade civila människor som inte haft något skydd i detta regelrätta krig där Regeringens krigsmakt haft stora resurser. Det tragiska är att regeringen också tittat bort från denna civilrättsliga sida i sitt hat mot Tigrarna.
Samtidigt som man skulle önska mer inblandning av FN, Eu osv så är det helt klart svårt. De flesta stater ser en inblandning utifrån med stor skepticism och misstänksamhet. Man vill inte ha någon utländsk inblandning utan ser det som interna angelägenheter. Det om något visar konflikten i Sri Lanka. Man undrar hur länge den här sk fredssituationen kommer att vara!
Fick en fribiljett till pjäsen Knutby av min syster (som var själv medverkande) som ägde rum på Uppsala Stadsteater igår. Det var den sista gången som pjäsen skulle ges. Jag är mycket glad att jag fick både tid och tillfälle att se det. Det var ingen tvekan om att intresset var stort. T o m på sista uppträdandet så var det knökafullt på teatern. Knutby som fenomen är ju fortfarande laddat trots den långa tid som gått. Det är något som har berört väldigt många på djupet, därav antagligen det stora intresset såväl från Kristna som ej Kristna.
Pjäsen var välspelad och professionellt utförd. Det var lite av en musikaldokumentär eftersom sånginslagen var tydligt närvarande och höll en mycket hög klass. Alla personer framställs väldigt trovärdigt så att det känns som att man är i församlingens mitt. Pingstpastorn Kim Wincent (som spelas av Christer Olsson) är verkligen urtypen på en pingstpastor. Överhuvudtaget så spelas huvudpersonerna i dramat mycket professionellt. Beskrivningen är ärlig och inte elak eller nedsättande.
En stor orsak till att man blir imponerad av uppsättningen är att materialet till största delen bygger på autentiska uppgifter från polisprotokoll, intervjuer och mötesinspelningar. Allting är skickligt invävt om varandra med klassiska frikyrkotoner, frikyrkotal, frikyrkomiljöer och frikyrkostil.
Pjäsen är ansvarsfull mot alla inblandade och kvarvarande människor och är inte ett elakt sätt att hänga ut människor på. Jag tycker att pjäsen på ett skickligt sätt visar på de olika mekanismer som styr i alla mänskliga grupper och interaktioner i allmänhet och i religiösa mijlöer i synnerhet. Problematiken med viss typ av ledarskap, viss typ av karimatiska yttringar, gruppdynamik, synen på kritik osv kommer fram på ett träffande sätt. Man frågar sig: Hur kan ledare manipulera medlemmarna och hota med Guds straff o dyl för att få genom sin egna vilja. Hur kan man förvrida omdömet så radikalt att man lyckas få människor att begå t o m mord. Det är förmodligen många aspekter som samverkar.
Så här efteråt kan man fundera över hur det kommer sig att Åsa Waldau, Kristi Brud, lyckats komma undan så billigt och att hon fortfarande behåller samma starka position i församlingen. Hur tänker kvinnan när hon fortsätter som pastor trots allt som hänt under hennes styre? Vad var hennes ansvar i det hela. Hon som ville framstå som ledaren i församlingen och som hävdade att Gud sagt både det ena och det andra. Fossmo var uppenbarligen skyldig till mycket och förmodligen duperade även Waldau, men Waldaus predikningar och budskap var ju otrevligt i många stycken. Guds nåd får man bara om man lyder hans tjänare, Åsa Waldau. “Gå inte emot Herrens smorde” är ju ett ord i skriften som Waldau använder ofta. Därför avtar den kritik som finns med tiden. Hon lyckas utmanövrera pastorerna och de äldre medlemmar som fortfarande tänker nyktert och är kritiska.
Nu är allt lugnt i Knutby. Församlinge fortsätter sin verksamhet, om än tynande gissar jag. Waldau borde lämna sitt arbete och göra något annat. Att hon är lämpad att leda andra människor inom Kyrkans väggar ska ifrågasättas. Hon skulle vinna respekt genom att avgå och göra något annat. Men det är en annan diskussion. Pjäsen var en upplevelse!
Pjäsen får ett väl godkänt i betyg!
Alistair McGrath, tidigare professorn i Historisk teologi vid Wycliffe Hall, (Oxford Universitet) och som numera arbetar vid Kings College i London, är ju en gammal bekantskap för de flesta som är intresserade av teologi.
Hans bok, Christian Theology – Introduction har ju tex blivit en klassiker som många har läst.
I samband med att man (vissa i alla fall) firar 200års jubileum av Charles Darwin födelse och 150år sedan hans berömda verk “On the origin of species” publicerades, så har McGrath skrivit en intressant artikel med titeln “Augustine’s origin of species”. Läs här Den handlar om Kyrkofadern Augustinus och hans åsikter om samtida vetenskapsmäns försök att tolka och förstå skapelseberättelsen i 1Mos 1-2. McGrath försöker förstå hur Augustinus skulle ha ställt sig till den så heta och aktuella debatten om evolution contra skapelsetro.
McGrath menar att Augstinus som var verksam 1000år före den Vetenskapliga revolutionen och ännu längre före upplysningen eller Darwins forskningsrön, kompromissade aldrig med sin bibeltolkning för att passa in i samtida vetenskapsteorier. Han brottades också med 1Mos1-2 under sitt liv och arbetade på att utveckla en systematisk approach i ämnet. Den blev utvecklad i hans skrift “The Literal meaning of Genesis”.
McGrath menar att i Augustinus tänkande existerar inte slump eller nyckfullhet. Utveckling i Guds skapelse är underställt Guds suveränitet. Den Gud som planterar säden är samma Gud som styr och övervakar dess växt. Vidare så menar Augustinus att bibeltexten kan inte tolkas i isolering, utan måste tolkas i samklang med andra skapelseberättelsen såväl som andra texter i Bibeln som dryftar skapelsen. Tex Ps 33 som talar om ett omedelbart skapelseögonblick såväl som John 5:17 som talar om en Gud som fortfarande är aktiv i skapelsen.
Augustinus ska ha menat att det är viktigt att bibeltolkare inte låser sig in i att läsa och tolka bibeln i enlighet med vetenskapliga antaganden som styr nuet. Här kan man ju säga att Kontroversen med Copernikus och Gallileo Gallilei visar på vad som kan annars hända. Kyrkan tolkade astronomin på ett visst sätt. Alternativa tolkningar kom att utmana bibelns auktoritet. Nu vet vi ju att det inte var så. Det var snarare en utmaning till en viss tolkning av bibeln. En tolkning som uppenbarligen behövde förnyas.
Augustinus var klok nog att inse att vissa bibeltexter är svåra att tolka och kan leda till olika tolkningsalternativ. Därför menade han att man inte ska rusa in i en viss “In matters that are so obscure and far beyond our vision, we find in Holy Scripture passages which can be interpreted in very different ways without prejudice to the faith we have received. In such cases, we should not rush in headlong and so firmly take our stand on one side that, if further progress in the search for truth justly undermines our position, we too fall with it.” Mycket klokt sagt!
När det gäller tid, så menar Augustinus att det går inte att tolka på annat sätt än att Gud skapade tiden. Han stod fast vid den synen trots att dåtidens filosofer o lärda män fnyste och förlöjligade det sättet att se på saken.
En intressant sak är att Augustinus menade att Gud skapade inte universum osv vid en bestämd tid eftersom tid existerade före skapelsen. För honom är evigheten en verklighet bortom tid och rum.
McGrath ser i Augustinus en möjlig väg att kombinera Darwin med ett bibliskt perspektiv på skapelseberättelsen. I det här perspektivet så är Gud fortfarande aktiv i skapelsen. Det var inte bara en sak som ägde rum vid ett bestämt tillfälle. McGrath ser det som en väg att erkänna en evolution, eller utveckling som fortfarande sker under Guds övervakande. Gud har placerat en enorm potential i skapelsens delar som sätts i rörelse vid rätt tid genom Guds försyn.
Augustinus argumenterar att 1 Mos 1:12 underförstått betyder att jorden har fått inneboende kraft att producera arter av sig själv. “Scripture has stated that the earth brought forth the crops and the trees causally, in the sense that it received the power of bringing them forth.” Intressant sätt att se det på.
Här kan man säga att Austinus motsäger dom som hävdar att skapelsen var fullbordad och att allt var färdigt vid skapelseögonblicket. Augustinus menar att det synsättet strider mot skriftens hela vittnesbörd. Snarare ska man se det som att Gud lade ner potentialen vid det ögonblicket.
Alltså, Augustinus löser problemet med två skapelseberättelser i 1 Moseboken genom att se första berättelsen där Gud omedelbart skapar förstadiet samt resurser för fortsatt utveckling. Andra berättelsen blir fortsättning där utvecklingen av förstadiet av olika levande ting tar fart gradvis efter Guds vilja. Detta skriver han närmare 1500år före Charles Darwin.
Augustinus avviker alltså från Darwin i det att han förnekar slumpvis variation i utvecklingen. Augustinus ser Guds hand i utvecklingen. Han verkar se en viss oförutsägbarhet, men dock inte slump.
Tycker att det är intressant att ta del av en av kyrkans stora kyrkofäder och se hur han brottades med detta komplicerade ämne. Han kritiserar inte bibelns auktoritet, men dock så ger han en alternativ tolkning av bibeltexten. Tolkar vi skriften genom världen och världens vetenskaper eller tolkar vi världen och världens vetenskaper genom skriften. Det handlar mycket om vilken approach vi väljer. Intressant att läsa om hur andra kyrkofäder försökte lösa denna stora fråga!
Mogulhärskaren Shah Jahan älskade sin hustru så mycket att han lät bygga ett fantastiskt mausoleum till hennes ära. Dom flesta känner till Taj Mahal och för den som sett det på nära håll, vilket jag har gjort, kan man inte bli annat än mäkta imponerad.
Christianity Today läs här rapporterar om en annan man i Mappleborough Green, Worcestershire som också älskar sin hustru. Hon är dock vid sinnens fulla bruk. Detta är år 2009. Han har låtit bygga ett chapel för sin fru eftersom den kyrka som dom gick till var knökafull. Dom åkte runt under 2,5år i hela Europa på sk “labour of love” till många marknader och ställen bla för att samla prylar. Nu används chaplet för veckovisa gudstjänster för Familjen Richards och deras släktingar och vänner. Dom har tom fått förfrågningar om att få ha vigselcermonier där. Dock har dom nekat till det eftersom kyrkan inte är konsekrerad.
På frågan om varför han byggde kyrkan åt sin fru så svarade Mr Richards “I built it for Muriel because she’s really passionate about her religion but the local church is often too busy,” rapporterar den brittiska tidningen The Telegraph.
Angenämt problem när kyrkan är så packad att man måste bygga en kyrka till sin fru! Jag måste fundera på vad jag ska bygga till min fru. Kanske skulle bygga ett litet chapel till min fru på lekplatsen. Frågan är om jag får bygglov från Byggnadsnämnden.
