Bra markering mot Omar

Dagen rapporterar om en lite sensationell brytning mellan prästen Mikael Mogren och poeten Mohammed Omar läs här . Orsaken är att Omar förnekar förintelsens omfattning, och därmed spottar på alla de människor som drabbats direkt och indirekt av kanske 1900-talets mest förfärliga och bestialiska bedrift, samt även 1900-talets förmodligen mest historiskt dokumenterade samt verifierade händelse. Det är bra att Mogren markerar. Karln (Omar alltså) har ju även tidigare sagt en hel del idiotiska saker som bara provocerar och som inte har någon historisk förankring som helst. Tex har han hävdat att det är USA själva som initierat terrordåden vid World Trade center, han har förnekat folkmordet i Kambodja såväl som det som ägt rum i Darfur. Personligen anser jag att personer som kläcker ut sig så korkade saker inte bör tas på speciellt stort allvar.

Nu har han börjat anta en mer radikal muslimsk uppfattning i frågor. Frågan är väl den om han inte egentligen haft dessa åsikter hela tiden, men att han på ett smart sett förklätt det, för att få en plattform för sin fina poesi. Nu stödjer han extrema grupper som Hamas och Hizbollah tex. Han ska ha skrivit en artikel i Expressen med titeln “Gaza gjorde mig radikal”. Han har skrivit böcker om religionsdialog som fått så fin kritik av svensk press och litteraturkritiker. Ja, t o m Kyrkans tidning har ju prisat honom. Nu har han sannerligen gjort bort sig och alla hans beundrare får stå i skamvrån!

Världens största demokratiska val

Just nu, eller mer exakt, den 16april, så inleddes världens största val, valet i Indien. Det är fascinerande
med tanke på att närmare 700miljoner människor ska rösta och välja politiskt styre i landet. Sedan förra valet så har närmare 43miljoner fler människor fått rätt att rösta.
Valet står mellan Kongresspartiet och BJP. Mellan sekularism och Hindunationalism. Sekularism är ju ganska bekant för oss i Sverige. Den sekulära ideologin utvecklades mycket genom Jawaharlal Nehru som ses som grundare av kongresspartiet, motsvarande vårt Socialdemokratiska parti. Hindutva eller Hindunationalism, som under 1800-talet i mycket var en respons mot Engelsmännen och deras kolonialism har fått förnyad medvind på senare delen av 1900-talet. BJP var tidigare ett ganska litet o betydligt ytterlighetsparti som på 90-talet kom att få ett enormt uppsving genom den hindunationalistiska våg som uppstod i synnnerhet på slutet av 80-talet och in på 90-talet. Ett politiskt vallöfte som dom bla vill uppfylla är att det ska byggas ett tempel i Ayodha. Ayodha är en liten stad i norra Indien, där en moské fanns som en hinduisk mobb rev pga att hinduerna menade att det var Rams (en av hinduernas alla gudar) födelseplats. Detta skapade konflikt och upplopp och upplivade hinduisk nationalism. Templet är tänkt att bli Indiens största med plats för 25000personer.
Tyvärr har ju mycket elände drabbat minoriteter i Indien som en konsekvens av den här hindunationalism som har och fortfarande sponsras av Indier såväl i USA som i Europa. Såväl Kristna som muslimer, sikher, buddister såväl som tribals och andra mindre folkgrupper har behandlats som att dom inte har några mänskliga rättigheter. Här kan man se att Indien är en demokrati med förhinder. Stora Ekonomiska klyftor, korruption inom såväl politik som offentlig sektor, problematiken med kastsystemet, mänskliga rättigheter som i praxis inte alls existerar på många ställen mm.
Visst blir det bättre i Indien. Dock så går det väldigt långsamt samt att det är en ytterst liten grupp i det Indiska samhället som gynnas av Indiens Ekonomiska uppsving. Den stora majoriteten av befolkningen som bor i byar är i stort sett inte gynnade.
Valet håller på till ca 13 maj, alltså 3-4veckor. Sedan ska man sammanställa allt för att kunna avgöra vem som ska styra Rajornas land den närmast mandatperioden.
Jag hoppas innerligt för Indiens Kristna och andra minoriteter, att Kongresspartiet med den intellektuelle Manmohan Singh och mycket respektingivande Sonja Gandhi får fortsätta styra Indien.

En clown och FN-delegater

Skandal är vad man kan säga om FN:s sk Rasism-konferens som pågår i Geneve. Svd rapporterar om den turbulens som uppstått. Visserligen var det ingen nyhet att Irans President, Ahmadinejad, skulle angripa Israel på något sätt….men snacka om att göra bort sig inför det politiska etablissemanget i Europa. Han betedde sig som en riktig clown på cirkus. Som tur var fanns något vett i vissa närvarande delegater som gick ut.
Jag fattar inte hur arrangörerna har tänkt som bjuder in en person av det slag som Irans president och tror att det ska leda den politiska diskussionen framåt. Man kan ju bara önska att övriga Arabvärlden distanserar sig ifrån Ahmadinejad och isolerar honom och att den inhemska oppositionen flyttar honom från sin inflytelserika post. Det är svårt att ta honom på allvar. Samtidigt tycker jag att det finns en Europeisk naivitet och snällhet som inte vågar konfrontera dem här dumheterna.
Snacka om fiasko för konferensen, för FN och människorättsrådet! De enda som kan småle är de länder som uteblev från konferensen.

Likheter mellan upplysningens tänkare och dagens ateistprofeter

Senast året i synnerhet så har det ju förekommit många intressanta debatter mellan förespråkare för den Kristna tron och förespråkare för allt mellan Scientism och Ateism. Kända såväl som okända debattörer har lagt sig i och mer än någonsin har litteraturen svämmat över inom nämnda områden. En sak som är intressant och värt att notera är att dessa spörsämne har pågått under större delen av den Kristna kyrkans historia. Allt från apologeter som Justinus Martyren och Athanasius till Augustinus och Tomas Aquinas. Jag funderade en dag på varför detta med Guds existens har blivit så populärt att debattera, filosofera och allmänt ha åsikter om nu. Har du tänkt på att det finns vissa likheter mellan vår tid och upplysningstiden?

Upplysningstidens tänkare ville ju distansera sig från tiden närmast tidigare. Dom ville markera en slags diskontinuitet från tidigare metoder, ideér och auktoriteter osv. Dom initierade ett slags intellektuellt oberoende. Deras tankar skulle inte vara påverkade av tidigare idéer. Deras tankar skulle skiljas radikalt från den tidens inflytande som på då var kyrkan. Man ville markera en ny start.
Dr Andrew Hoffecker (Reformed Theological Seminary)listar några intressanta sk stylistiska förändringar som kom inom filosofin vid upplysningens tid:
1. Man slutade använda latin som det dominerande språk. Det skulle bli ett språk som alla kunde förstå och inte bara professorer på universiteten eller kyrkans män. Likaså har den debatt som pågått i England, USA och Sverige bl a populariserats i lättlästa böcker, genom retoriskt skickliga föredrag och provocerande och utmanande debatter. Språket och uttryckssätten är mer av den enkla lekmannens vokabulär. Alla kan förstå och intresset växer bland befolkningen att närvara vid den typen av öppna diskussioner.Det har inte varit diskussioner mellan professorer i Teoretisk filosofi.

2. Ett annat ämne som Hoffecker nämner är Fria diskussionsämnen (Free treatises). Under medeltiden och Renässansen så skrev man alltid kommentarer på tidigare publicerade böcker. Man gjorde analyser och kritiska utvärderingar av tidigare diskussioner. Nu skulle det vara dagsaktuella diskussioner. Man var inte intresserad av det som varit tidigare. Dom var lite som Anabaptisterna i en tidigare period i samband med reformationstiden som såg på Luther och Calvin lite som halvfärdiga eftersom dom tyckte inte att Reformatorerna gick tillräckligt långt. Anabaptisterna ville ju radikalt reformera Sakramenten och andra områden av det Kristna tron. Dom ville bryta med mycket. På samma sätt så såg upplysningstänkarna på Renässansen och Medeltiden. Dom ansåg att dom inte behövde andra tankesystem för att konstruera sitt system. Dagens sk upplysningstänkare med Sturmark och P.C. Jersild i spetsen i Sverige har markerat vikten av att bryta med kyrkans inflytande i samhället. Man betonar hur farligt det är att ha religion som styrmedel och argumenterar för en mer sekulär hållning. Man vill markera en tydlig brytning, i Hedenius tappning, med kyrkan och dess mångåriga inflytande i det Svenska samhället. Man sätter sin egen agenda.

3.En tredje sak som Hoffecker nämner är att upplysningstänkarna representerade en rörelse utanför universitetsvärlden. Filosofin var inte i händerna på folk som var “inlåsta” på universitet eller inom kyrkan. Precis som Locke,(som tex var en statstjänsteman) Descartes (lärare åt drottning Kristina) och Hume mfl kom inte från universitetsvärlden. Dom repr. nytt sätt att både tänka och verka. Fast dom inte levde i universitetsvärlden, så identifierade dom sig med dessa frågeställningar bl a och ägnade sina hela liv till att lösa filosofiska problem.När man tittar på de diskussioner som pågått och pågår, så kan man se att många av de människor som populariserat dessa historiskt sett filosofiska diskussionsämnen såsom Guds existens, Jesu Gudomlighet, Ateism, Darwinism osv har inte varit teologer, filosofer eller liknande. Jag tänker på sådana personer som författaren till Da Vinci Koden, Dan Brown, Christopher Hitchens, Dawkins (visserligen professor, men dock inte inom Religion, Teologi eller Filosofi). I Sverige har vi ju Christer Sturmark ,(IT-entreprenör) P.C. Jersild (läkare) som mer än någon annan trotsigt utmanat det Kristna etablissemanget.

Det är vitalt för den Kristna kyrkan att utmanas av dessa förespråkare av ateism och sekularisering. Kyrkan måste bli bättre på att kontextualisera sig och besvara dom frågor som är relevanta idag och inte bara rabbla svar på gamla frågor. Kyrkan har ett mycket fräsht alternativ som vi inte behöver skämmas för. Det har hållit måttet i närmare 2000 år.

Påskhögtid

Vi går in i påskens stora högtid! Vi firar Jesus’ försoningsverk. Finns det något bättre än
att läsa evangelierna och följa Jesus på hans lidandes väg från det att han vandrar in i Jerusalem
ridande på en åsna, till hans sista måltid med lärjungarna och därifrån till Getsemane och sedan
lidandet fram till korstets död.
Denna helg är själva essensen i den Kristna tron – Jesu ställföreträdande forsoningsdöd! Jesus bar våra synder
i sin kropp upp på korsets träd. Han blev naglad vid korset för våra överträdelsers skull. Han gjorde det för att vi skulle få frid.
Idag finns frid att få genom Jesus Kristus – Ta emot den!

Frige Dawitt Isaac

Det är väldigt glädjande att de svenska ledande nyhetstidningarna har gått ihop i en gemensam kampanj för att utöva press på den Eritreanska diktaturen för att frige den Svenske medborgaren Dawitt Isaac. Som kanske är känt för dom flesta, så har den Svenska regeringen valt (som alltid) den den sk “tysta diplomatins väg” för att försöka bygga relation med den Eritreanska ledningen. Under 7år har Isaac suttit fängslad för att ha krävt demokratiska reformer i Eritrea. Han är ju journalist och startade tidningen Setit där han gav uttryck för regimkritiska synpunkter. Ganska snart efter tidningens publicerade artiklar, så arresterade man Isaac bryskt. Han blev kvarhållen i mycket svåra förhållanden. Att Isaac dessutom har utvecklat diabetes har gjort situationen mycket svår för honom i fängelset. Fängelser i Eritrea är inte som i Sverige!
Kan inte annat än tänka på hur den Svenska regeringen också valde den “tysta diplomatins väg” när det gäller Raoul Wallenberg och hans situation i Sovjet på den tiden. Att hela den diplomatin var en katastrof och ett misslyckande är ett faktum. Vi får hoppas att Mediavärldens press och opinion får den Eritreanska regeringen att handla, och det bums!
Var med och skriv under på Dawitt Isaacs frigivande!