SSPX – del 2

Diskussionerna går heta på många bloggar, tidningsspalter och radio såväl som tv-program när det gäller SSPX och dels de mycket tråkigt påståenden som ledare för gruppen givit uttryck för samt relationen mellan SSPX och den Katolska kyrkan och dess överhuvud.
Att konservativa krafter går och bär på denna otäcka rasism och antisemitism är mycket trist. Att politiska extremgrupperingar ger uttryck för denna typ av idioti må vara en sak. Dom kommer nog alltid att finnas i sina små vrår och uttrycka sitt hat. Men när människor i den Kristna kyrkans kontext går samma väg är det smärtsamt. Jag tänker i synnerhet på kyrkans historia. Kyrkans historia är ju i många avseenden mycket mörk när det gäller relationen till Judiska folket. I mångt och mycket har kyrkan legitimerat hatet mot judarna teologiskt. Nu tänker jag inte bara på antiken och medeltiden utan även på 1900-talet.
Att de senaste påvarna har gått försoningens väg genom besök i det heliga landet och offentlig förlåtelse ansågs stort. Senare dokument gav uttryck för en mjukare och försonligare hållning till de “äldre bröderna”. Hur ska den Judiska publiken tolka påvens senaste beslut? Hur ska kristna från andra traditioner tolka det? Är det så att påven måste ge efter för konservativa krafter inom den stora Katolska kyrkan pga påtryckningar? Eller är det så att påven skiljer på den antisemitism som svärtat ner rörelsen och känner stor sympati för gruppens konservativa hållning? Frågan är dock om det är möjligt att göra inför världens befolkningar och behålla trovärdigheten?
Frågan är vad det till synes märkliga sammanstrålandet av uppmärksamheten runt SSPX i Svensk press tillsammans med upphävandet av exkommuniceringen kommer innebära när det gäller synen på Katolska kyrkan. Givetvis innebär detta att frågor måste ställas när det gäller den nuvarande påvens syn på 2 Vatikankonciliet och dess tillämpningar. Att 2 Vatikan konciliet ansågs som ett svek av konservativa krafter är ju tydligt.
Lefebre och hans vänner accepterade aldrig konciliets inriktning.

När det gäller SSPX och dess relation till Katolska kyrkan i Sverige och dess sympatiske ledare Arborelius, så får man intrycket att dom ska komma in med den “autentiska” katolska läran och livet. Det måste i så fall upplevas som en skymf för Svenska Katoliker i bemärkelsen att det som dom representerar inte gäller. Betyder påvens exkommunicering att det är fritt fram för SSPX att verka såsom “autentisk” kyrka?
Det skulle vara berikande med katolska röster beträffande mina funderingar.

Prästbrödraskapet SSPX – S:t Pius X

Såg ikväll ett intressant program på uppdrag granskning som handlade om Prästbrödraskapet SSPX – S:t Pius X. För lite info om denna gren inom Katolska kyrkan, läs här och här Gruppen presenterades i programmet som extrem och har bannlysts av påven. En av de mer extrema sidorna av gruppen är de högerextremistiska åsikter som flera av ledarna har uttryckt offentligt. Man har bl a förnekat förintelsen.
Nu är ju detta verkligen galet. Detta är ju i så fall grov antisemitism.
Men samtidigt som man tittar så får man intrycket av katolik-skräcken som kommer till uttryck igen. På nått sätt tar media fram något tokigt för att sprida nidbilder om Katolska kyrkan. Hur många gånger har inte detta skett i tidningar som DN eller andra s k faktaprogram. Att det i Sverige alltid har funnits en slags skepsis mot det s k främmande elementet, katolicism, är ju inget nytt. En sida av myntet är att ett sådant här program blåser liv i elden vilket inte är helt rättvist tycker jag.

Vad som är synnerligen märkligt är att medans Katolska kyrkan tar offentligt avstånd från gruppen pga deras extrema idéer, så välkomnar Svenska Kyrkan gruppen. I programmet så intervjuades ett antal kyrkoherdar runt omkring i Sverige som väldigt blåögt välkomnat gruppen att hålla mässor och föreläsningar. När dessa kyrkoherdar konfronterades med uppgifterna så var alla chockade. Ingen visste något tydligen. Engelska kyrkan i Stockholm önskade att allt skulle passera utan att någon märkt något. Han var synnerligen pressad i tv-programmet.

Gruppen presenterar sig själva som en konservativ riktning med mål att “återväcka den konservativa katolicismen till liv”. Om jag inte minns helt fel så grundades gruppen av en stark motståndare till 2-Vatican konciliet, Lefebre. Han var en inflytelserik man som var kardinal om jag inte minns helt fel (ni katoliker får rätta mig). Han motsatte sig alla teologiska förändringar tex ecumenism, förändring eller tillägg av liturgin bla. Han blev exkommunicerad av påven. Relationen verkar fortfarande spänd mellan kyrkan och gruppen.
Det skulle vara intressant att höra hur Svenska katoliker ser på den här gruppen.

Grattis Mekane Yesus!

En av världens största Lutherska kyrkor, Mekane Yesus kyrkan i Etiopien, (EECMY – Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus) läs här, firar de närmaste dagarna 50år som kyrka. Enligt statistik bl a från Lutherska Världsförbundet se här så är det världens näst största Lutherska kyrka. Det är intressant så till vida att i denna kyrka har alla aktivt valt att vara med i kyrkan och inte såsom tex Svenska Kyrkan där man blir medlem mer eller mindre lite slentrianmässigt.
Nu är ju inte siffror allting, men faktumet att så många människor som kommer till tro på Jesus Kristus i och genom Mekane Yesus kyrkan inger respekt. Dessutom är den enorma tillväxten ett tecken som återspeglar djupare dimensioner.
Kyrkan har ju sitt ursprung från Svenska EFS (Evangeliska Fosterlands Stiftelsens) missionsverksamhet i Etiopien och har haft goda och nära relationer med EFS och Svenska Kyrkan i Sverige. Dock i samband med diskussionen om välsignelseakt för homosexuella i SvK, så kom relationen mellan Mekane Yesus och Svenska Kyrkan att bli frostig.

En intressant aspekt av Mekane Yesus kyrkan är att denna stora kyrka har kunnat omfamna den karismatiska dimensionen av det kristna livet och samtidigt behållit sin konfessionella tradition och liturgy. Mekane Yesus har ju som grunddokument bl a Augsburgska bekännelsen och Luthers skrifter.
När jag var senast i Etiopien, så träffade jag bl a Agne Nordlander som har arbetat och numera arbetar på Mekane Yesus kyrkans teologiska seminarium i Addis Abeba. Vi hade tid för gemenskap där han berättade om sina mångåriga erfarenheter av Mekane Yesus kyrkan. Här tror jag att vi kristna i Sverige inom de olika samfunden har nått att lära. Varför inte göra ett studiebesök i Addis Abeba!

Grundaren av First Things har avlidit

För den som brukar läsa tidskriften First Things med stor behållning, så kom det som en överraskning att se här Rickard John Neuhaus, Lutheranen som konverterade till Katolska kyrkan, och som grundade den intressanta teologiska tidskriften First Things, har avlidit. Detta meddelande kunde man läsa på tidskriftens hemsida.
Fader John Neuhaus är ju kanske mest känd annars för att varit med i de sk ETC konsultationerna, dvs de teologiska samtal som pågått mellan katoliker och Evangelikaler i America. De här samtalen mynnade såsmåningom ut i två offenliga deklarationer: 1) Evangelicals and Catholics together – The Christian Mission in the Third Millennium’ (1994) och 2) ‘The Gift of Salvation’ (1998). Dessa samtal pågick under ett antal år och är intressant läsning oavsett hållning. Dokumenten är en slags gemensam beklagan över den splittring och oenighet som finns mellan katoliker och evangelikaler. Samtidigt pekar dokumenten på behovet av gemensam handling mot ett tilltagande och mer agressivt sekulärt samhälle samt att man tydliggör de områden där teologisk samsyn finns mellan de två traditionerna.
På viktiga doktrinär punkter så menade man att större enhet existerade än man hade trott. I dessa konsultationer så ignorerades inte de områden där olika syn fanns. Tvärtom så var det tydligt.
Dessa konsultationer kan man säga var resultatet bl a av den utveckling som försegått 2 Vatikan konciliet och dess utveckling. Dessa samtal mottogs positivt i betydelsefulla Evangelikala kretsar i England bl a. Detta är ju intressant när när man betänker de ekumeniska samtal och dialoger som har påbörjats i Sverige bland olika Kristna samfund.

Nyanserad artikel i DN

I en artikel i DN, skriven av Niklas Ekdal, läs här så är den annars så politiskt korrekta tidningen synnerligen nyanserad, vilket är glädjande. Svensk utrikeskorrespondens lider väl inte direkt av någon slags nyans-sjuka. I denna artikel, så säger bla Ekdal, att det är fullt normalt att Israel reagerar på raketregnet. “Tänk tanken att 80 raketer om dagen regnade ner i Stockholm från Åland. I det läget skulle vi också ropa på attackplan och stridsvagnar.”
Södra Israel har drabbats under de närmaste 8 åren av närmare 10 000 raketer (vilket regn!) som lyckligtvis inte haft så bra träffsäkerhet. Att Israel nu vill få stopp på det måste ju vara förståeligt…..Problemet är bara vad som är proportioneligt sätt att bemöta det på. Ingen av medias alla sk experter ger någon uttolkning av vad proportioneligt bruk av militär kraft innebär. Givetvis säger man inte det för att hålla sig på säkra sidan. Ordet låter bra men ingen vet vad som menas med det.
Sen är det ju så att det är väldigt svårt när Israels bombardemang drabbar så många civila som redan är hårt drabbade. Gaza är en av världens mest tättbefolkade städer. Många flygattacker träffar helt galet och slår ut oskyldiga. Senaste rapporterna visar att det tyvärr är hög andel civila som drabbats. Att bomba sig fram till en lösning har ju inte heller historiskt sett visat sig vara en hållbar lösning.
Mellanöstern-konflikten är komplex och långdragen. Vem har inte försökt att sätta sig in i alla detaljer för att försöka reda ut både det ena och det andra. Det som nu sker är ju givetvis en tragedi. Tänk om palestinierna hade satsat på uppbyggnad av infrastruktur och ekonomi i Gaza och Västbanken istället för militär upprustning. Undrar hur det hade sett ut då istället. Att det inte är fred idag ska inte FN, EU och kompani få skulden för. Israel och Palestinierna måste lösa detta. Palestinierna måste ju tex erkänna staten Israels rätt att existera. Dessutom måste man få politisk ordning mellan Palestinska fraktioner. Det är ju en väldig rivalitet mellan Fatah och Hamas tex.
Israel måste mer tydligt stödja bildandet av en Palestinsk stat. Dessutom måste man tänka på den civila befolkningen på Gaza. Det är ju just när civila drabbas som man får omvärldens hat emot sig.
Ja, 2009 ser dystert ut när det gäller denna konflikt. Vi får hoppas att det finns Arabiska ledare med inflytande i regionen som vågar ta ställning för demokrati och säkerhet. Som vågar ta ställning emot terrorism och extremism. Som vågar tar ton och kan påverka konflikten i rätt riktning.

Attacker mot Kristna i Indien 2008

Fick nyligen av en indisk pastor en liten sammanfattning av de förföljelser som har pågått mot Kristna i Indien under året som gått. Som alla vet så har ju de kristna i Indien alltid levt under ett konstant tryck från hinduer. Den Indiska konstitutionen som beskyddar rätten att få utöva sin religion, är naggad i kanten när det gäller Kristna. Se tex denna lista:

Attacker mot Kristna i Indien under 2008 (ej komplett lista, utan bara rapporterade attacker.
State.no	Name of the State	Antal attacker
1	Andhra Pradesh	38
2	Karnataka	112
3	Orissa	236
4	Madhya Pradesh	34
5	Kerala	10
6	Kashmir	4
7	Chattisgar	10
8	Bihar	3
9	Maharashtra	5
10	Jharkand	4
11	Uttar Pradesh	9
12	Himachal Pradesh	2
13	Arunachal Pradesh	1
14	Tamil Nadu	8
15	Rajasthan	4
16	Delhi	5
17	Punjab	1
18	Goa	1
19	Gujarat	1
20	Manipur	1
* 4000 Christian homes destroyed and 121 martyred for their faith in Christ
This is not an exact report there are many more attacks have taken place but not reported due to network/communication failure.

 

Denna problematik (mellan hindunationalister och Kristna) är ju inget som uppstod 2008, men det verkar som att fler har uppmärksammat det och på så sätt riktat ljuset åt det hållet. Att västerländsk media uppmärksammar det är viktigt eftersom det är en så känslig politisk fråga i Indien.

Gott nytt år

I den första bloggposten för 2009, så vill jag önska alla vänner och bekanta, familj och annat folk som läser den här bloggen GOTT NYTT ÅR. Hoppas att ni såväl som jag har fått uppleva en fin julhelg och ett trevligt avslut på 2008. Ser fram emot ett utmanande och spännande 2009.

Tragisk nyhet!

På Dagen se här så möts jag av det inte oväntade, men dock väldigt sorgliga beskedet att Krister Holmström har avlidit. För den som inte vet vem han var, så var han mest känd som grundare och chefredaktör för tidningen Trons Värld, som han startade för ca 20år sen. Den här tidningen kom att bli väldigt uppskattad bland många Kristna i Sverige för dels dess reflekterande ledarsidor såväl som många vittnesbörd. Krister kom att bli en initierad journalist med teologisk kompetens. Hans intention att skriva om och rapportera från alla Kristna sammanhang var väldigt fint.

Jag lärde känna Krister en del vid den tiden då han startade och kunde följa utvecklingen. Dessutom så kom jag att spela innebandy tillsammans med hans söner bl a en hel del.
Låt oss tänka på Kristers familj, fru och söner, denna dag som givetvis saknar sin pappa som så grymt plågades av cancer och som dog alldeles för tidigt, i en ålder av endast 54år.