Vanunu – Hjälte eller landsförrädare

I TV-programmet “Dokument utifrån” på tv2 igår så kunde man igår följa fallet Mordechai Vanunu. För den som inte känner till det här fallet ska jag ge en kort beskrivning.

Mordechai Vanunu föddes i Marocko i mitten på 1950-talet. Fadern var rabbin och när Mordechai var nio år emigrerade familjen till Israel, liksom de flesta andra marockanska judar. Han växte upp i Beer Sheva i Negev, tillsammans med sina tio syskon. Enligt Vanunu själv var han duktig skolan. Efter examen tjänstgjorde han i den israeliska armén nära bosättningen Gush Etzyon i Betlehem. Därefter blev det studier vid universitet i Israel. För att dryga ut kassan höll han ögonen öppna efter lediga jobb.
Den Israeliska staten sökte unga människor till kärnvapencentret i Dimon. Efter färdig utbildning som kärnfysiker, så fick Vanunu anställning där. Han har hävdat att han inte visste säkert om kärnvapen i Dimona, men att de andra som jobbade där måste ha känt till det eftersom de tillverkade plutonium där.
En dag hade han tagit sin Pentax med sig till jobbet och fotograferat i hemlighet det topphemliga området. Under den här tiden hade tvivel vuxit inom honom om kärnvapen-tillverkningen, samtidigt som han ville bygga broar mellan Arabiska judar och araber. Såsmåningom så sa han upp sig och börja resa i världen. Längre fram hamnade han i Australien och där ska han ha övergivit sina judiska rötter och istället blivit kristen. Han anslöt sig till Anglikanska kyrkan där.

Det ena ledde till det andra. Via kontakter, så hade Sunday Times blivit intresserade av Vananus hemliga information om Israels kärnvapentillverkning. Han tom flögs till London på tidningens bekostnad. Tidningen skulle nu kolla up caset på allvar.

Vad Vananu inte visste var att han var bevakad av Israeliska agenter från Mossad hela tiden. Dom hade stenkoll. Dåvarande utrikesministern, Shimon Peres, ska ha sagt till mossad-chefen: “få hit den djäveln”. Mossad kokade ihop någonting.

Vananu hade blivit uttråkad av mycket väntande i London. Han hade inte varit på sin vakt, utan “stött på” en charmerande Amerikansk kvinna vid namn Cindy på Leicester Square i centrala London.Tycke uppstod mellan dom och vips hade de bestämt sig för en kärleksresa till Rom. Cindy hade nämligen en lägenhet där. Cindy var dock inte Cindy, utan en förklädd Mossad agent. När han kom till lägenheten blev han tagen, slagen och drogad och sedan förd till Israel. Senare blev han dömd i en hemlig rättegång till 18års fängelse.

Under tiden hade Sunday Times kollat upp uppgifterna och kommit fram till att dom stämde. Dom bestämde sig för att publicera uppgifterna. Det slog ner som en bomb i världspressen. Ingen visste dock vad karln tagit vägen. Senare läckte uppgifterna om kidnappningen ut.

Vananu har blivit hyllad i fredsrörelsen som en hjälte trots anklagelser om att han egentligen bara var intresserad av droger, pengar och kvinnor. Men bland israeler är han hatad mer än någon annan. Han fick sedermera det sk alternativa nobelpriset, “Right Livliehood Award”.
De första 11åren i fängelse fick han sitta i isoleringscell och fick inte ta emot något möte, inte ens hans familj.
I efterhand har det visat sig, vilket framgick i programmet, att Brittiska underrättelsetjänsten, MI-5, kände till planerna på kidnappningen men förbjöd Israelerna att göra det på Brittisk mark. Därav lockbetet till Rom. Den 21 april 2004 så släpptes han fri efter tiden i fängelse.

Det har skrivits mycket om fallet! Ska man se honom som en landsförrädare eller ska man se honom som en hjälte som avslöjade hemliga planer på att konstruera världens farligaste och mäktigaste vapen som har tagit mest människoliv vid ett tillfälle. Han var uppenbarligen väldigt idealistisk och fick inte ens betalt (eller tog inte betalt) för nyheten. Bara för kostnader för resor och uppehälle i England.
Efter att han blev fri har han försökt att bli av med sitt Israeliska medborgarskap utan att nått framgång.