Det har ju varit mycket diskussion om FRA och dess vara och inte vara. Diskussionen har ju inte lagt sig ännu och det verkar som att en del har hämtat sig och fått lite perspektiv och i en hel del fall ändrat sig.
Tycker det var väldigt intressant att se hur de olika partierna handskades med frågan internt och med enskilda ledamöter som hade samvetsbetänkligheter. Både det moderata partiet och Folkpartiet tog verkligen i med hårdnyporna mot dom som tänkte annorlunda. Det var förtäckta hot, maktspråk, utfrysning och faktiskt mobbning tills dess att personen ifråga valde att votera ut sig själv. Här kommer partipiskans funktion i öppen dager verkligen. Här skiljer sig den svenska modellen från Amerika, där partiets makt inte är likadan och att personvalet är mer individualistiskt.
Att sedan se och höra hur partisekreterarna för både M och Fp stå och i princip blåneka hur vissa blev mobbade var helt patetiskt. Ställer man sig ivägen i en sådan här fråga, så kan man glömma att stiga i graderna. Det känner nog en duktig politiker som Birgitta Olsson till, som förmodligen skulle varit statsråd om det inte vore för hennes tydliga ställningstagande i en del frågor.
Det här fenomenet att med makt och hot tvinga folk att tycka lika är ett vanligt och lite obehagligt fenomen man stöter på här och där, inte bara i politiska sammanhang. Man kör sålunda över folk för att behålla makten. För det är ju makt som det handlar om i sammanhanget!
0 Responses to “FRA och makten”