12 Misstag som Västerländska Missionsarbeten gör!

Läste nyligen en intressant artikel skriven av Ralph Winter som idag är en ledande missiolog (Amerikan). Han var bl a med och grundade American Society for missiology, och även utsedd av Times Magazine som en av 25 mest inflytelserika evangelikaler.Winter är intressant eftersom han står i en evangelikal tradition vilket är mer vanligt i Amerika än i Europa där det dock finns undantag som John Stott tex

När han talade inför Asiatiska missiologer i Bangkok, så pekade han på några vanliga misstag som Västerländska missionsarbeten gör vilket är värt att belysa och titta lite närmare på:

1. The mistake of Starting Bible Schools, Not Universities.
2. The mistake of Only “Salvation in Heaven”, not “Kingdom on Earth”
3. The mistake of Congregations Sending Missionaries, Not Using Mission Agencies.
4. The mistake of Whole Congregations in Direct involvement, Not Professional Missions.
5. The mistake of insisting that devout Followers of Jesus Call themselves “Christians” and identify with the Western church.
6. The mistake of sending only Money, not missionaries.
7. The mistake of sending short-termers, Not long-termers.
8. The mistake of Not understanding Business in Mission and mission in Business.
9. The mistake of healing the sick, not eradicating Disease germs.
10. The mistake of thinking “Peace” not “War”
11. The mistake of assuming science is a foe, not a friend.
12. The mistake of an evangelism that is not validated and empowered by social transformation.

Visst känner vi igen en del saker i missionsarbetet som bedrivs av våra kyrkor. Även om Winther talar utifrån ett Amerikanskt perspektiv och kyrkoliv så finns det vissa saker som ändå kan appliceras på Europeisk och Svensk kontext.
Några egna tankar:
* Korttidsmission är ingen bra lösning. I vissa sammanhang så åker dom ut frivilligt visserligen, men det är mer en känslomässig kick än en långsiktig strategi. Det är bara långsiktighet som ger resultat.
* Även fast bibelskolor är bra, så har historien visat att det är Universiteten som har betytt mest och har haft störst inflytande. Tänker på baptisten Wiliam Carey som startade ett Universitet som betytt och betyder ännu mycket i Indien t ex.
* Klassisk misstag att bara fokusera på det andliga området. Detta har varit en brist inom vissa evangeliska riktningar. Där har ekumeniska grupper varit fördömliga.
* Jag anser dock att församlingen har fått uppdraget att utföra “Missio Dei” och inte små missionsorg. Detta är något som gäller alla, eftersom det är Guds mission och inte för sk professionella. Dock är det viktigt att församlingar är öppna för ny förskning som kommer och inte tror sig veta bäst hela tiden.
* Med tanke på Kolonialismens globala effekter och biverkningar på samhällen och kulturer i utvecklingsvärlden, så är det viktigt med kulturkänslighet och förmåga att utforma ett arbete i linje med lokal kultur och omgivning. Detta är en stor utmaning och tyvärr mycket misslyckande i historien.
* Tyvärr så finns det oerhört många exempel på korruption där utländska församlingar och organisationer skickar pengar till inhemska ledare utan någon kontroll eller översyn. Ledare som sen har byggt upp förmögenheter istället för att använda pengarna till kyrkobyggen och församlingsarbeten. Tydlig kontroll ger trygghet till både givare och mottagare!

Om du är missionsintresserad, missionsstuderande, missionsforskare eller missionsledare – Vad anser du om hans tankar!

Dagens citat

“To love means loving the unlovable. To forgive means pardoning the unpardonable. Faith means believing the unbelievable. Hope means hoping when everything seems hopeless.”

G.K.Chesterton

Grattis Livets Ord på 25-års dagen

I Samband med att Livets Ord firar 25år som församling och rörelse, så vill även jag passa på och gratulera den församling som har betytt mycket för mig och många andra i både Sverige, Europa och utöver världen!

Trots kraftig kritik (ibland legitim, men oftast osakliga och elaka personangrepp) och förföljelsestormar i sekulär såväl som kristen media, så överlevde L.O. denna tid som var ett stålbad. Det har väl förvånat en del, tex UNT som förespådde ett tidigt försvinnande. Nu hade dom fel och det är vi glada för.

Det är viktigt att se att i ett Kristet arbete så existerar inte fullkomlighet även fast arbetet kretsar kring den fullkomlige (JESUS). Det är viktigt att se den goda frukten av människor som blivit frälsta, förvandlade och blivit riktiga lärjungar för att sätta saker i sitt sammanhang. Annars kan felaktigheter,hårdhet, orättvist bemötande och handlande, ovisa råd osv tyvärr ta över allt det goda. Vissa människor har synpunkter och kritik på olika ageranden som har varit felaktiga eller tveksamma och det är ok. Det är viktigt med öppenhet och transparans för äkthet och trovärdighet. Samtidigt är man medveten om att livet är inte svart-vitt. Det är alltid lätt att bedöma andra efter min måttstock men att andra ska bedöma mig mer generöst!

Som medlem under lång tid, så kan man väl hävda att ganska mycket har hänt i församlingen senaste åren när det gäller förändring, mognad och öppenhet mot såväl övriga Kristenheten såväl som sekulära sammanhang. Allt som har liv växer, mognar och förändras!

Grattis Livets Ord till 25år! Önskar 25 ännu mer framgångsrika och ljusa år!

Nycklar till Pingstvackelsens framfart

Att Pingstvackelsen har vuxit enormt speciellt utanfor den vasterlandska hemisfaren ar val kanske inte nagon direkt nyhet for den uppdaterade och andligt narvarande. Enligt manga statistiker (vilket i och for sig ar komplext) sa ror det sig om narmare 500 miljoner (bred definition dar karismatiker ar inraknade). Aven i denna stund sa vaxer rorelsen enormt i Africa, Asien, Syd och Latin Amerika  sa att det t o m skapar irritation och vrede inom vissa kretsar, i synnerhet Katolska kyrkan. I vissa fall kanske kritiken ocksa ar befogad pga en del kontroversiella metoder. Men det ar viktigt ocksa att se att det handlar till stor del ocksa om genuin langtan efter djupare dimensioner av det Kristna livet. Kyrkan har alltid haft fornyelserorelser som man till en borjan har varit negativ till men med tiden mjuknat mot. Andra som man har konsekvent nekat tilltrade in i kyrkan med ratta.

Varfor har kyrkan vuxit sa mycket i varlden utanfor den Vasterlandska? (undviker 3:varlden efter som det ar ideologiskt forknippat) Det finns givetvis inte ett svar pa den fragan. Hur som helst sa finns det vissa markorer som man kan se:

# Betoningen pa den andliga rika erfarenhet istallet for teologiska och doktrinara spetsfundigheter. Den klassiska kyrkan hade antagligen alienerat sig fran den enkla manniskans torst efter andlig erfarenhet. Rationalism, ortodoxi var nagon for den intellektuella eliten. Dock sa tilltalade det inte den vanliga manniskan.

# Pingstvackelsen lyckades till stor del att bli kontexualiserad, dvs i varje enskilt land och kultur fick rorelsen mojlighet att utveckas och formas i enlighet med dess kulturs uttrycksatt och symbolik. Det fanns ingen organisation som tvingade till likformighet. Afrikansk pingstrorelse ar helt annorlunda an Asiatisk, Nordamerikansk olik Sydamerikansk osv.

# Pingstvackelsens ursprung och spridning i borjan och annu bland mestadels lagre klasser av samhallet. Precis som sa var fallet i Azusa Street och NordAmerika sa var det fallet i Afrika, Asien, Syd och Latin Amerika.

# Pingstvackelsens start (om vi utgar fran Azusa street) var en gransoverskridande rorelse, dar olika raser var blandade och kanslan av samhorighet var starkare an i samhallet. Detta var en stark kraft som drev rorelsen framat (aven om det langre fram uppstod konflikter om ras, kon osv).

# Det natverk av missionarer, kyrkor och ledare som successivt byggdes upp. Har maste givetvis aven alla tidningar och magazin som publiserades namnas. Det drojde inte manga ar forran missionsrorelsen var spridd utover ett valdigt stort antal lander.

# Den nya synen pa eskatologin (yttersta tiden) bidrog till en stark betoning pa missionsbefallningen. Tidigare var en sk Post-millenialistisk syn (Jesus kommer efter 1000-ars riket) vanlig. Denna syn forandrades (t ex genom Darby) till en pre-millenialistisk syn (Jesus kommer fore etablerande av 1000-ars riket). Manga drevs av en stark inre kraft att na de onadda med evangeliet eftersom tidens ande var nara. Detta var en stark bidragande orsak till Pingstens enorma spridning under de 20 forsta aren ungefar.

Idag kan man val saga till viss del att Pingstrorelsen i Europ och Nordamerika har for att anvanda Hollenwegers ord “utvecklats till en evanglikal medelklass religion.” Mycket av de element som kannetecknade den tidiga rorelsens start och expansion till utvecklingslanderna har forsvunnit. Nu har det utvecklats till organisationer som samlar in pengar, stromlinjeformad kyrko-organisationer och en mer utvecklad teologi. Laran om “Dopet i Anden” med tungotal ar val inte lika vanligt!

Vart kommer Pingst-karismatiska rorelsen att ta for nasta steg?

 

Den karismatiska rorelsen

Det talas mycket om den Karismatiska rorelsen i olika kristna sammanhang, (tex har) .  For en del ar det val sjalvklart vad det star for. For andra ar det inte lika sjalvklart. Rent forenklat kan man saga att begreppet “karismatiska rorelsen” i dess ursprungliga form refererades till bruket av de andliga gavorna och dopet i den Helige Ande i de aldre, historiska kyrkorna sedan 60-talet. I samband med att nya samfundsoberoende karismatiska forsamlingar bildades sa kom termen att fa an mer bredare definition. Idag syftas det vanligtvis pa alla forsamlingar eller rorelser som har en levande praxis av de andliga gavorna  och dopet i Den Helige Ande som star utanfor den “klassiska Pingstrorelsen.”

Genom att studera utvecklingen av den Pingst-karismatiska vagen genom 1900-talet fram tills vara dagar kan man inte annat an forvanas over hur denna nya andliga erfarenhet har kommit att skaka om hela den varldsvida kyrkan. Paven Johannes XXIII hade under 2 Vatican Konciliet bett att kyrkomotet skulle innebara en ny pingsterfarenhet for kyrkan och det drojde ju inte lange forran en karismatisk rorelse borjade spira vilket idag ar en stor och inflytelserik rorelse inom Den Katolska kyrkan. Precis som Pingst-karismatiska rorelsen forkastades eller ignorerades av de traditionella sammanhangen och den mer evangelikal-fundamentalistiska riktningen bland protestanter,  sa forkastades denna inriktning av den mer konservativa och traditionella riktningen inom Katolska kyrkan. Detta ar ju dock inget nytt fenomen inom kyrkans historia. Det finns ju atskilliga exempel pa fornyelser inom kyrkan som skapat spanningsfalt.

Samtidigt ar det viktig att inse att denna inriktning har inte fatt den storsta spridningen i vast utan i utvecklingslanderna. I Africa, Asien, Syd och Latin America har rorelsen vuxit lavinartat och idag sa talar de ledande experterna om ett paradigmskifte. Medans den Kristna kyrkan var storst i vast tidigare, sa ar sa inte fallet langre. Den vastliga kyrkan ar en minoritet. Tyvarr sa krymper den i vast hela tiden enligt ledande statistiker medans den vaxer ar for ar i utvecklingslanderna.

Att termen karismatisk inte ar helt problemfri idag har val tyvarr att gora mycket med s k “tv-evangelisters” skandaler i USA, Missbruk och manipulation av de andliga gavorna i olika sammanhang, Rorelser som ar starkt ihopkopplade med overdriven betoning pa tro och valstand (i synnerhet USA), men aven bildandet av manga sk karismatiska oberoende forsamlingar, som inte verkar vara ansvariga infor nagon. Hur som helst, sa har denna varldsvida rorelse fatt betyda sa mycket for sa manga manniskor att aven de mest agressiva kritiker ar forundrade.

 

 

 

 

Vad skulle du göra om din Pastor felar?

Det har väl inte undgått någon som följer nyheterna på en någorlunda regelbunden basis, att läsa om Barack Obamas kontrovers/konflikt med sin pastor Jeremiah Wright (Läs här ) som poppar upp lite då och då. För att summera lite kortfattat, så har ju Wright varit en andlig mentor och pastor till Barack Obama under ganska många år. Under valkampanjen, så har Wright gått ut offentligt med en del ganska kontroversiella uttalanden (i den Amerikanska kontexten). Obama har fördömt Wrights mest aggressiva och opassande kommentarer och kritiserat pastorn för att uppväcka rasism och hat. Å andra sidan, pga det inflytande och den relation som funnits under många år mellan männen, så har det ju säkerligen inte varit lätt att kritisera sin pastor. Dock så har det ju handlat om Obamas politiska framtid. Frågan som många politiska kommentatorer har ställt till Obama är: “Om pastorn har sagt sådana här opassande o agressivt antiamerikanska kommentarer under många år, varför lämnade du inte kyrkan”?

Utan att gå in på den politiska aspekten av den här kontroversen, så finns ju en andlig aspekt som är värd att begrunda. Ska man lämna sin församling om man fann sin pastor inneha åsikter som är felaktiga, vilseledande eller rent ut sagt tokiga? Det kan ju vara allt från teologiska, politiska eller moraliska åsikter.

Låt oss anta att du är väldigt lycklig med din församling och du har funnit det vara en underbar plats av gemenskap och andlig tillväxt. Din pastor predikar evangelium och leder Gudstjänsterna på ett bibliskt sätt. Men i en aspekt, kan vara teologisk tro, politisk övertygelse eller något annat, så tycker du han har gått vilse. Och han har dessutom offentligt givit uttryck för denna syn.

Vad skulle du göra? Skulle du lämna om du ansåg att din pastor var fel ute i en icke-frälsningsavgörande fråga? Skulle du stanna kvar i församlingen och ignorera problemet pga att pastorn annars gör ett så bra arbete? Eller något mittemellan?

Kommentera gärna om du har tid!

Vad ar viktigast?

Laste idag i den “Aftonbladsaktiga” tidningen SUN har i England att Burmas tyrann ger 2,5miljoner pund till att hjalpa sitt folk som har drabbats av den fruktansvarda cyklonen medans han spenderade 25miljoner pund pa sin dotters brollop. Det ar val inte konstigt att man lyfter pa ogonbrynen!

Dessutom sa blockerar diktatorn alla nodtransporter och hjalp fran internationella organisationer.  Denna diktator har gjort manga konstiga saker. T ex forandringen i deras konstitution som forbjod nagon att sitta vid makten som ar gift med en utlanning – vilket var direkt adresserat till Frihetskampen Daw Aung San Suu Kyi som var gift med en engelsk akademiker. Ja, hon sitter ju for ovrigt fortfarande i husarrest!

Man undrar nar Burmas regim faller!

Igar sa bekraftade statlig media att 22.464 manniskor var bekraftade som doda, medans 41, 054 manniskor saknades (av dom 40% barn). Den siffran okar val hela tiden. Den materialla forstorelsen ar av ofantligt slag och stora delar ligger under vatten fortfarande. Detta ar ju en enorm naturkatastrof.

Det verkar inte som att tyrannen i Burma vet vad som ar viktigast!

 

De intellektuella

Albert Camus definerade en intellektuell som en person vars sinne/intellekt vakar över sig själv.

I det senaste numret av Foreign Policy, så har man publicerat en lista på världens främsta och ledande offentliga intellektuella personer. Enligt tidningens definition av kriteriet för en intellektuell som får vara med i utväljandet, så är det en kandidat som:
1. lever och är aktiv i offentligt liv.
2. bland världens skarpa tänkare “…have shown distinction in their particular field as well as an ability to influence wider debate, often far beyond the borders of their own country.” Med svenska ord betyder det ungefär som att visat unikhet i sitt område av expertis + förmågan att kunna påverka en vidare debatt även utanför sitt eget lands gränser.

Du kan rösta på de 20 främsta om du är intresserad här

America har flest: 36personer
Europa: 30p
Asien: 12p
Sydöstasien:3p
Afrika: 4p
Mellanöstern: 11p
Latin/Sydamerika:4p

En del namn är ju bekanta typ: Noam Chomsky (Språkexpert o vänsterdebattör), Påven Benedict XVI, Salman Rushdie (författare), Peter Singer (Australisk filosof), Orhan Pamuk (författare o nobelpristagare), Garri Kasparov (f.d schackmästare o numera politiskt aktiv), J.M.COETZEE (Författare o nobelpristagare) Richard Dawkins,(biolog) Christopher Hitchens (journalist + författare) Jurgen Habermas (Tysk professor i Filosofi) mm.

Flest intellektuella är politiska tänkare.(17))
På andra plats kommer ekonomiska tänkare (15)
På tredje plats kommer vetenskapsmän (12)
På fjärde plats kommer filosofer.
Sedan kommer dom i tur o ordning, Journalister; Konstnärer o novelister, ledare, historiker, aktivister, religiösa ledare och sist miljöaktivister.

Vad anser du om listan och kriterierna? Har Amerika flest inflytelserika intellektuella som tidningen hävdar eller är det utslag av Amerikansk hybris?

Pingstforskning i Birmingham

Jag hade nyligen en träff med Allan Anderson, som är professor i Pentecostala studier på University of Birmingham (tidigare Selly Oakes collages). En synnerligen trevlig och sympatisk man, som är en gammal pingstpredikant. Han har tillsammans med Walter Hollenweger (Schweitzisk teolog numera pensionerad) varit ledande i utvecklingen av Pentecostala studier på fakulteten. Hollenweger var själv uppvuxen i Pingstsammanhang men gick sedermera över till den Reformerta traditionen. Han skrev ett mastodont verk i sin doktorsavhandling, 10vol. om Pingstväckelsen som har blivit ett standardverk i Akademiska studier. Han var den ledande Pingstforskaren under lång tid. Han innehade Professorsstolen i Birmingham och var bla en av de främsta förespråkarna för ekumenism inom Pingstkretsar vilket tog sig uttryck i hans engagemang i WCC.

Sedermera kom Allan Anderson och tog över. Han skrivit många böcker som är läsvärda bl a, Introduction to Pentecostalism. Han skrev även en bok om pingstväckelsen i Asien tillsammans med en annan av mina lärare, Edmond Tang, som är en (enligt sig själv) Liberal Katolsk forskare speciellt i Asiatisk religion och teologi. Han utmanade mig mycket i mitt tänkande i studierna.
Jag läser en kurs för Anderson vilket är extra roligt när man har sina rötter i Pingst. Han hade varit i Sverige bl a på en konferens för pingstforskning i Uppsala!