Mellan januari – april så lever vi mellan jul och påsk, mellan Betlehem och Golgata, och mellan Inkarnationen och uppståndelsen. När man läser evangelieberättelserna, och då tänker jag lite speciellt på uppståndelsen och tiden därefter, så slås man av de varierade sätt som Gud verkar på och så individuellt!
Det som är väldigt slående är ju hur lärjungarna misslyckas att känna igen Jesus. Men kanske ännu viktigare är att se hur Jesus på så varierande sätt låter lärjungarna erfara honom.
1. Maria Magdalena som gråter, behöver bli kallad vid namn för att hon ska förstå det är Jesus. Innan det trodde hon det var trädgårdsmästaren.
2. För 10 lärjungar som är samlade i ett rum i fruktan o bävan, måste Jesus blåsa sin livsande och frid på dom för att dom ska känna igen honom. Innan det trodde de han var ett spöke.
3.För två resenärer från Emmaus,som pratade med Jesus om frälsningshistorien, måste Jesus lyfta upp brödet och välsigna det för att de skulle känna igen honom. Innan det trodde de han var en erfaren och kunnig resenär förmodligen.
4. Tomas, tvivlaren, behövde känna hålen i Jesu händer och i sidan för att tro. Annars trodde han att det var en bluff.
5. Petrus, klippan, kände igen Jesus ändast efter miraklet med fiskarna i nätet. Sen fick han sitta med Jesus i ett samtal/korsförhör, där han skulle intyga sin tro och kärlek till Jesus trots sin tidigare förnekelse.
Alla dessa exempel visar på mångfalden på hur man kan möta och erfara Gud. Alla är personliga och individanpassade!
Evangelierna är ju skrivna för vår uppbyggelse och för att vi “ska tro att han är Messias och att vi ska ha liv i hans namn” som det står i John 20:31.
Visst är det så att ibland kan man känna igen sig i alla dessa olika individuella fall i livet. Ibland är det svårt och tufft och man behöver Guds tröst och tilltal som Maria. Ibland är man som Emmausvandrarna som pratar en massa om andliga ting, men ser Gud bara i det konkreta (brödet). Ibland är man som lärjungarna rädd och behöver uppleva den verkliga friden. Ibland är man som Tomas, tvivel och skepsis tar över och man behöver Guds försäkran och frid. Ibland är man som Petrus och förnekar Jesus på olika sätt, och då behöver ett mirakel för att bli påminda om Guds storhet och enorma nåd.
Detta skulle också kunna vara exempel på hur varierat sätt som Gud möter sitt folk i sin kyrka. Dvs att det finns en kollektiv tillämpning också. Jesus upplevs och erfars ju på många olika sätt och i många olika forum. Och vi som människor gensvarar ju också på en mängd olika sätt. Det finns inte ett sätt som är rätt. Vissa msk kallas vid namn, vissa blir (be)rörda av Gud, vissa tar emot Guds Andes vind, vissa möter Gud i sakramenten, vissa möter Gud genom ordets förkunnelse osv.
Varje typ av Gudsmöte skapar en viss typ av liturgi med olika betoning. En del betonar ett medvetet beslut att följa Jesus, vissa betonar Andens liv, andra betonar predikan av ordet, andra betonar sakramenten osv. Det är ju en orsak till att vi har olika traditioner och kyrkliga sammanhang. Alla traditionerna är legitima sätt att tjäna och hylla Jesus och alla ger en nyckel till förståelse av kyrkan.
Evangelie-berättelserna pekar på den mångfald av sätt som Gud uppenbarar sig för oss på. Dessutom pekar dom på den variation av sätt som Kristna upplever och erfar Kristus på.