Monastisk rörelse är inget hot!

Utöver världen så har ropet efter en “remonasticization” dvs att gå tillbaka till den tidiga kyrkans klosterväsende blivit tydligare och många Evangelikala kyrkoledare har insett behovet.

John Stott, den mycket respekterade brittiska kyrkoledaren och teologen sa vid ett tillfälle att om han skulle börja om sin Kristna bana, så skulle han ha skapat ett slags Evangelikalt kloster där människor skulle kunna viga sina liv. Där man kan välja att leva ett enklare liv, och vara en motpol till den hysteriska materialism, sensualism, maktbegär och själviskhet som väller ut överallt.

Klosterrörelsen var ju en liten men tydlig och skarp röst inom Kyrkan som pekade på en tydligare och radikalare efterföljelse av Kristus. Klosterrörelsen var sålunda en profetisk rörelse som petade på känsliga och ömma punkter i Kyrkan. Dom höll tron levande och brinnande samtidigt som de spred det glada budskapet ut över världen.

Om man tänker på dagens samhälle så ser man ju all materialism, sensualism, girighet efter makt. Kyrkan är lika infekterad av dessa ting. I det sammanhanget, så behövs det profetiska rörelser som vågar peka på radikalitet och vågar utmana politisk och kyrklig makt. En sådan rörelse som är oberoende och självstyrande och inte svansar efter inflytelserika individer och institutioner, men ändå kan vara en röst i öknen.

Att Monastisk rörelse har kommit tillbaka till Evangelikal Kristenhet har ju börjat märkas i Sverige bla genom Bjärka Säby, Östanbäcks kloster och andra platser. Inom frikyrkliga kretsar verkar det vara en oro och vild diskussion. Svensk kyrklighet och frikyrkligheten i synnerhet har ingen tradition av detta och ser på det med skepsis. Jag hoppas att man kan bredda sina perspektiv och verkligen inse vad det har betytt och vad det kan betyda även här i Sverige.
Att många är trötta på dagens ytliga information och media-samhälle med reklam dygnet runt, internet som pumpar ut nyheter hela tiden, musik i i-poden timme efter timme, börs-notiser och ränter som går upp o ner är inte konstigt. Det blir för mycket. Behovet av tysthet, ensamhet, enkelhet, djuphet och kontemplation finns hos alla. Därför är det inte förvånande att många ungdomar i Sverige också söker sig till sådana källor.