Nådesbudskapet och Åleskjaer

Det har ju under en längre tid varit en debatt om nådesbudskapets vara och inte vara
i Svensk-Norsk kyrklighet. Det ena lägret har representerats av en mer traditionell Luthersk syn på lagen och dess funktion i det kristna livet och det andra lägret, “Nådeslägret” har representerats av bl a Åge Åleskjaer, Joseph Prince och Peter Younggren.

Ska vi ta emot nådesbudskapet helhjärtat eller är det en villolära? Jag tror inte vi måste måla verkligheten i så svart-vita färger. Jag ser nådesbudskapet som “situationsbetingat” dvs en reaktion på ett felaktigt beteende i (fri)kyrkan i form av lagiskhet som många troende hamnat i och till slut tröttnat för man inser att man inte klarar att leva upp. Att detta har varit ett problem står helt klart! Där tror jag att det fyller en funktion till att lyfta troende upp ur lagisk fångenskap in i glädje och frihet. Betoning på nåden är viktig!

Sen tror jag att förespråkarna för detta budskap går för långt genom att hävda att lagen inte har någon funktion alls. M a o en slags laglöshet. Detta finns det inte stöd för i skriften. När man tex läser om Apostlamötet i Apg så ser vi ju att lagen fortsatte att gälla för såväl Judar som Kristna efter korset om än i olika mån.

Andra saker som har hävdats, där de har tagit ordentligt fel är t ex att 10 Guds bud inte gäller idag för Kristna eller att bergspredikan gällde för Judar innan korset. Bergspredikan och de 10 buden är ju grunden för den Etik och moral som Kristna tron är baserad på. Detta förändrades inte bara för att Jesus dog på korset! Om lagen har upphävts, hur blir det då med synden? Utan lag finns ju ingen synd. Men nådesförespråkarna har ju inte hävdat att synden har försvunnit (vilket tur är!)

Dessutom, om en person skulle stjäla något, hur kan någon övertyga honom om att det är fel om det inte finns en objektiv lag. Att hävda att “Anden” eller “det känns fel” är ju inte direkt övertygande. Det måste finnas någon auktoritet som är objektivt fast och orubblig. Just därför skulle detta leda till en farlig villfarelse som kan kallas för andlig anarki. Ett samhälle utan lagar går under förr eller senare. Kristna utan en absolut auktoritet som kompass skulle leva efter den subjektiva känslan som kompass. Därför är det svårt att se att nådesförkunnelsen skulle leda till något annat än just laglöshet.

Luther menade att den till synes omöjliga föreningen mellan lag – evangelium blir möjlig genom Kristi Kors. Lagen är uppfylld i Kristus! Men samtidigt är lagen fortfarande gällande i Kristus. Lagen är inte ur funktion men i funktion i Kristus.

Luthers Galaterbrevs kommentar är att rekommendera som bra läsning i ämnet!