Monastisk rörelse är inget hot!

Utöver världen så har ropet efter en “remonasticization” dvs att gå tillbaka till den tidiga kyrkans klosterväsende blivit tydligare och många Evangelikala kyrkoledare har insett behovet.

John Stott, den mycket respekterade brittiska kyrkoledaren och teologen sa vid ett tillfälle att om han skulle börja om sin Kristna bana, så skulle han ha skapat ett slags Evangelikalt kloster där människor skulle kunna viga sina liv. Där man kan välja att leva ett enklare liv, och vara en motpol till den hysteriska materialism, sensualism, maktbegär och själviskhet som väller ut överallt.

Klosterrörelsen var ju en liten men tydlig och skarp röst inom Kyrkan som pekade på en tydligare och radikalare efterföljelse av Kristus. Klosterrörelsen var sålunda en profetisk rörelse som petade på känsliga och ömma punkter i Kyrkan. Dom höll tron levande och brinnande samtidigt som de spred det glada budskapet ut över världen.

Om man tänker på dagens samhälle så ser man ju all materialism, sensualism, girighet efter makt. Kyrkan är lika infekterad av dessa ting. I det sammanhanget, så behövs det profetiska rörelser som vågar peka på radikalitet och vågar utmana politisk och kyrklig makt. En sådan rörelse som är oberoende och självstyrande och inte svansar efter inflytelserika individer och institutioner, men ändå kan vara en röst i öknen.

Att Monastisk rörelse har kommit tillbaka till Evangelikal Kristenhet har ju börjat märkas i Sverige bla genom Bjärka Säby, Östanbäcks kloster och andra platser. Inom frikyrkliga kretsar verkar det vara en oro och vild diskussion. Svensk kyrklighet och frikyrkligheten i synnerhet har ingen tradition av detta och ser på det med skepsis. Jag hoppas att man kan bredda sina perspektiv och verkligen inse vad det har betytt och vad det kan betyda även här i Sverige.
Att många är trötta på dagens ytliga information och media-samhälle med reklam dygnet runt, internet som pumpar ut nyheter hela tiden, musik i i-poden timme efter timme, börs-notiser och ränter som går upp o ner är inte konstigt. Det blir för mycket. Behovet av tysthet, ensamhet, enkelhet, djuphet och kontemplation finns hos alla. Därför är det inte förvånande att många ungdomar i Sverige också söker sig till sådana källor.

22 ar sedan Palme dog

SvD skriver idag att det ar exakt 22ar sedan Olof Palme blev skjuten i Stockholm. Fortfarande idag sa jobbar tva poliser heltid med fallet. Om 3 ar sa gar preskriptionstiden ut och da upphor fallet i den bemarkelsen att ingen kan bli domd.

 Kom ihag sjalv vad jag gjorde nar jag fick reda pa Palmes dod. Jag var 12ar och skulle ga in pa tobaksaffaren i Habo, utanfor Jonkoping. Jag skulle kopa lite godis som jag brukade gora pa fredagar. Da berattar tobakshandlaren att varan statsminister hade blivit skjuten.For en ung man pa 12 ar sa tyckte man att det lat hemskt och blev forvanad.

Idag kommer det fortfarande in tips till polisspanarna. Man tycker ju att det ar lite markligt. Spaningsledaren, Stig Edqvist, sager att det kommer in tips fortfarande. Skulle dom lasa genom allt som kommit, sa skulle de behova lasa 300s/dag i 10ar.

Precis som med mordet pa John F Kennedy, sa kommer mordet pa Palme att forpassas till Konspirations teorier och asikter. Allt holjt i ett dunkel.

Nådesbudskapet och Åleskjaer

Det har ju under en längre tid varit en debatt om nådesbudskapets vara och inte vara
i Svensk-Norsk kyrklighet. Det ena lägret har representerats av en mer traditionell Luthersk syn på lagen och dess funktion i det kristna livet och det andra lägret, “Nådeslägret” har representerats av bl a Åge Åleskjaer, Joseph Prince och Peter Younggren.

Ska vi ta emot nådesbudskapet helhjärtat eller är det en villolära? Jag tror inte vi måste måla verkligheten i så svart-vita färger. Jag ser nådesbudskapet som “situationsbetingat” dvs en reaktion på ett felaktigt beteende i (fri)kyrkan i form av lagiskhet som många troende hamnat i och till slut tröttnat för man inser att man inte klarar att leva upp. Att detta har varit ett problem står helt klart! Där tror jag att det fyller en funktion till att lyfta troende upp ur lagisk fångenskap in i glädje och frihet. Betoning på nåden är viktig!

Sen tror jag att förespråkarna för detta budskap går för långt genom att hävda att lagen inte har någon funktion alls. M a o en slags laglöshet. Detta finns det inte stöd för i skriften. När man tex läser om Apostlamötet i Apg så ser vi ju att lagen fortsatte att gälla för såväl Judar som Kristna efter korset om än i olika mån.

Andra saker som har hävdats, där de har tagit ordentligt fel är t ex att 10 Guds bud inte gäller idag för Kristna eller att bergspredikan gällde för Judar innan korset. Bergspredikan och de 10 buden är ju grunden för den Etik och moral som Kristna tron är baserad på. Detta förändrades inte bara för att Jesus dog på korset! Om lagen har upphävts, hur blir det då med synden? Utan lag finns ju ingen synd. Men nådesförespråkarna har ju inte hävdat att synden har försvunnit (vilket tur är!)

Dessutom, om en person skulle stjäla något, hur kan någon övertyga honom om att det är fel om det inte finns en objektiv lag. Att hävda att “Anden” eller “det känns fel” är ju inte direkt övertygande. Det måste finnas någon auktoritet som är objektivt fast och orubblig. Just därför skulle detta leda till en farlig villfarelse som kan kallas för andlig anarki. Ett samhälle utan lagar går under förr eller senare. Kristna utan en absolut auktoritet som kompass skulle leva efter den subjektiva känslan som kompass. Därför är det svårt att se att nådesförkunnelsen skulle leda till något annat än just laglöshet.

Luther menade att den till synes omöjliga föreningen mellan lag – evangelium blir möjlig genom Kristi Kors. Lagen är uppfylld i Kristus! Men samtidigt är lagen fortfarande gällande i Kristus. Lagen är inte ur funktion men i funktion i Kristus.

Luthers Galaterbrevs kommentar är att rekommendera som bra läsning i ämnet!

Åsiktsregistrering på IOGN-NTO

Att Åke Green, Pingstpastorn från Borgholm står för en kristen sexualmoralsyn
råder det väl inga tvivel om, oavsett hur han har uttryckt det.

Men att Nykterhetsförbundet IOGT-NTO skulle bedriva åsiktsregistrering i homosex-frågan
har väl kommit som en förvåning för dom flesta.

Det är ju pinsamt att man har valt att utesluta Green pga hans åsikter gällande homosexualitet. Vad i hela världen har det med nykterhet att göra!

Nu har det även kommit fram att två andra medlemmar i Jönköping som ifrågasatte handlandet hade fått ett brev utan kommentarer och utan hälsningar där man bekräfta deras uteslutning trots att dom ej önskat det. Att dom lite senare har välkomnats tillbaka säger ganska mycket hur det verkar fungera på IOGT-NTO.

Man undrar om det kommer bli en trend nu i det “politiskt korrekta” Postmoderna Sverige att utesluta folk med en avvikande uppfattning (läs kristen/ konservativ) i andra organisationer?
Läs artikeln: Världen idag

Dubbelmoral

Nu har det kommit fram nya uppgifter om tillsättningen av den attraktiva generalchefs tjänsten för Svensk kraftnät. Konsulten, Per Brolin, som skulle rekrytera lämpliga kandidater för tjänsten, har berättat för ekot att han fick bara en att välja på: Mikael Odenberg (fd. försvarsministern som gick med buller o bång)

Han ska ha sagt: “Jag tog betalt för bedömning av en kandidat”

Man  kommer ju ihåg när borgarna satt vid oppositionen, hur man anklagade den sittande regeringen för politiska tillsättningar och svåger-politik. Kritiken var hård och tydlig. Dom var tydliga med att när  dom satt vid makten så skulle dom minsanna utannonsera tjänster, ha stor allmän öppenhet och inte syssla med politiska tillsättningar.

Nog luktar detta dubbelmoral och hyckleri. Tyvärr ett mycket förekommande fenomen inom dessa politiska kretsar.

Härlig seger för Liverpool

Liverpool – Inter = 2-0

Målskyttar: Steven Gerrard & Dirk Kuyt.

David Du Plessis

Det är mycket disskussion om Pingströrelsens närmande till Katolska Kyrkan. När den heta och intressanta Jesus-debatten pågick på Svenskan, kom det första riktigt offentliga tecknet på den nya vänskapen och ekumeniken i Biskop Arborelius och Pastor Hedins Jesus manifest.

I samband med denna nya ekumenik i Sverige, så är det nämnvärt att studera en person, som blev viktig för relationen mellan Pingströrelsen och Katolska kyrkan internationellt. Jag tänker givetvis på David Du Plessis.

Du Plessis var ju pingstvännen som fick epitetet “Mr Pentecost”. Han var ju den som förkroppsligade ekumeniken och som vågade sträcka ut en hand och möta sina trossyskon i andra sammanhang.

Från att tidigare varit fokuserad bara på sitt eget sammanhang, så väcktes ett intresse för ekumenik och en kärlek till andra Kristna syskon. Han blev Pingst representanten i allt från Världskyrkorådet till 2 Vatican-konciliet vilket ju är anmärkningsvärt.

Han förnekade inte sin egen historia och samhörighet. Dock så upplevde han Guds kallelse att dela pingstbudskapet till troende i andra sammanhang vilket inte alltid var så uppskattat i de egna leden.

I en av sina böcker, The Spirit bade me to go, så skriver han väldigt rannsakande om sitt liv, bl a något som är så bra att jag vill citera det här:

“could remember days when I had wished I could have set my eyes upon such men to denounce their theology and pray the judgment of God upon them for what I considered their heresies and false doctrines. … After a few introductory words I suddenly felt a warm glow come over me. I knew this was the Holy Spirit taking over, but what was He doing to me? Instead of the old harsh spirit of criticism and condemnation in my heart, I now felt such love and compassion for these ecclesiastical leaders that I would rather have died for them than pass sentence upon them”

Detta föranleder en ödmjukhet för oss idag!

Christ and Culture del 5

Den sista av de olika grupper som Niebuhr presenterar i sin intressanta bok
Christ and Culture benämns: Christ the transformer of culture.

Det skulle kunna översättas som Kristus – förvandlaren av kultur.
Denna syn är i ganska mycket likt den tidigare nämna gruppen. Skillnaden är väl att denna grupp är mer optimistisk om Kristnas möjlighet att förvandla kulturen. Inom denna grupp så bekräftar man syndens universalitet, men samtidigt betonar man att kulturen kan omvändas/förvandlas.
En viktig poäng till optimismen är att syndafallet perverterade det som från början var skapat gott. Därför anser man det goda finns där ändå och kan återfås.

Idén är inte att mänskligheten genom egna ansträngningar kan skapa en helig kultur, men genom nådens handling kan det ske. Detta leder givetvis till tanken på att kunna skapa en helig kristen gemenskap här på jorden. Niebuhr härleder denna tanke (visserligen tvivelaktigt) till Augustinus och hans magnifika “City of God”. Å andra sidan erkänner Niebuhr att Augustinus egentligen ger kredit till alla de 5 olika alternativen på olika sätt.

Augustinus relaterade till Rom när han talade om Guds stad eller en Kristen stad. Å andra sidan var A. mer pessimistisk än en traditionell person från denna grupp när det gäller synen
på kulturen.
En bättre representant är förmodligen Calvin, som bl a betonade 3 tillämpningen av lagen – lagen som en guide till social reform.

Andra ex är teologen F.D.Maurice – som förespråkade ett Kristet socialistiskt samhälle, eller Abraham Kupyer i Holland, som trodde på en helförändring i samhället. Han var ju f.ö. teolog och politiker, startade ett kristet Universitet mm.

Detta är en positiv hållning till kulturen och vad Kristna kan göra i den. Hur som helst kan nackdelen vara att den är utopisk. Dessutom kan tanken leda till att vi kan skapa himlen på jorden och vårt mål att förenas med Herren förminskas.

Man kan läsa mellan raderna även om det inte är jätte tydligt att författaren själv tenderar åt det sista alternativet..

Slutligen kan sägas att denna metodik som Niebuhr använder har givetvis för och nackdelar. 3 påståenden är viktiga:

1. Alla 5 alternativen är passande någon gång.

2. Ingen av de 5 alternativen är helt och fullt korrekt.

3. Det är omöjligt att finna ett korrekt alternativ (i denna typologi eller andra) till Kristus – Kultur problematiken.

Happy New Year – China

Denna onsdag firar kineserna nytt år enligt sin kalender.
Det innebär stort firande….Det är väldigt många asiater i allmänhet och kineser i synnerhet
här i Birmingham..Det märks i staden och det märks på universitetet.

Det finns ett “Chinatown” här i Birmingham också, men det är inte lika stort som i
London. Många klär sig i sina traditonella kläder och sen går man ut på en av alla
Kina-restauranger här i staden.

På söndag ska vi åka ner till China-town då det är ett stort program med en massa olika
aktiviteter och uppträdanden såsom, Akrobatik, Kung fu, sånger och mycker mer. Det ska bli kul. Vi åker ett gäng från huset.