Ingen har väl undgått nyheterna om Blairs konvertering till katolik. Det var ju väntat och frågan var bara när. Det handlade ju givetvis bara om att tiden som premiärminister i England var över. Han hörde ju tidigare till den gren inon Engelska kyrkan med starka sympatier för katolska kyrkan.
Som politiker har han bl a sagt följande:
“Jag är socialist inte därför att jag har läst en lärobok som har fångat mitt intellektuella tycke, inte heller av tanklös tradition, utan därför att jag tror att socialismen, när den är som bäst, närmast motsvarar en existens som är både rationell och moralisk. Den står för samarbete, inte konfrontation, för gemenskap, inte fruktan. Den står för jämlikhet.
Tony Blairs förmåga att balansera i en politisk mittfåra (new labour) och vinna folkets respekt och lyckas sitta 3 valperioder är en stor bedrift.
Irak-kriget bör dock ifrågasättas! Blairs nära samröre med Bush dessutom infekterade hans ställning i UK. Han blev mer och mer kritiserad och ifrågasatt under sin sista tid . Nelson Mandela kallade honom bl a för USA:s utrikesminister.
Nu fortsätter han som sändebud i Mellanöstern. Vi får önska honom mer framgång där än i Irak.