Strejk i kommunismens paradis

Måndag!

Strejk i Kottayam! Det är busschaufförerna som strejker. För högre löner? Nej! För kortare arbetsdagar? Nej!
Orsaken är att det har utgått ett påbud från central ort att i alla bussar i Kerala ska det installeras farthållare.
Det gillar inte chaffisarna, för då får man inte köra så fort…..och då kan man inte tävla om resenärernas gunst.
Det är livsfarligt att ge sig ut med fordon när det är strejk….då riskerar man att bli stenad….strejk är ett heligt tingest
i det kommunistiska Kerala.
Idag blev det alltså ingen bsk och undervisning för inga elever kan ta sig till skolan….det blev en lugn dag hemma istället. Idag kom killarna från BSNL (Sveriges motsvarighet till Telia) för att äntligen (efter drygt 4v ) installera bredband. Duktiga killar som dock inte förstår sig på en mac……….

Med stor sannolikhet pågår strejken imorgon också. Sen tycker man att det inte är värt längre (det blir ju ingen lön). Dock så har man visat att man kliver inte på busschaufförer i Kottayam-district! Man riktigt hör klasskampen “…Älgarna demonstrerar…Älgarna har fått nog….här i sin egen frihet….här i sin egen skog…..”.

Utflykt

Nyligen var jag och Gabriella på en trevlig utflykt med alla bsk-studenter. Vi hade en gemenskapsdag
tillsammans. Vi åkte bil ut och eleverna kom i 6-7 fulla bussar. Vägen dit var bökig och det var vägarbeten
på många platser vilket gör det extra svårt att komma fram i Indien.

När vi väl kom fram, så började vi med att bjuda på Chai (te) och kaka. Efter det så var det dags för det
för kubb. Håkan förklarade hur spelet fungerar och sen var det bara att spela. Det var ganska kul att se hur
de indiska damerna och herrarna kämpade för att vinna. De var dessutom ovanligt duktiga på att träffa kubben.

På en annan plats så var det en stor grupp samlade. Där hade man satt upp en stor tavla med en bild på en
elefant. Den som tävlade fick en bindel, och sen skulle man rita en svans till elefanten så nära det verkliga stället som
möjligt. I indien har man inte grisar, så då väljer man elefanter!

På en annan plats spelades det fotboll och Cricket. För att vara ärlig, så är dom inte så bra på fotboll. Dock så är dom
väldigt bra på Cricket, så det jämnar ut det. Alla indier (både kvinnor och män) älskar att tävla och ger 100%. Det var en tävling där de indiska kvinnorna i sina saris ändå jagade varandra så att man riktigt stöp i backen…….oj oj oj!

Sedan var det dags för mat! Våra indiska medarbetare ordnade med mat för över 270 personer. Riktigt god indisk mat och milt kryddad. Ris och kyckling stod på menyn….chockad?
Efter god mat och mycket trevliga samtal med olika studenter, så hade vi en samling i en aula, där vi hade några ytterligare lekar. Jag har aldrig skrattat så mycket som när jag såg hur indier skulle spela “gester med gester”….Det var en höjdare.

Detta var en riktigt rolig utflykt som vi kommer att minnas!

Madame Tussauds i Bombay

Madame Tussaud´s, en av Londons mest populära turistattraktioner och känd för sina vaxdockor av olika
kända människor från historien, ska få en syster. Nu har det bestämts att MS ska byggas upp i Mumbai. Man vill nämligen
visa på att i Indien så finns det också kändisar; Allt från Bollywoods stjärnor till Cricket spelare.

Detta har bestämts av de nya ägarna av MS, som är Dubai International Capital. Dom säger att man vill utveckla
även utanför Storbritanniens sfär. Dom menar att eftersom vaxutställningarna i HongKong och Shanghai gått så bra, så
varför inte Indien.

Man menar att Indien är en stor marknad. Dels så är det en så stor befolkning och dels så kan man i befolkningen finna en “obsession by celebrites”.

Det betyder ungefär….”Vill du se en stjärna, se på mig”…………!

Idag verkar det som att alla vill bli en kändis eller idol. Till vilket pris som helst! Det verkar finnas en slags inbyggd
känsla av att man inte duger som man är, utan man måste bli något utöver det vanliga för att räknas!

Vart är vi på väg egentligen?

MUMS

Idag så kom brevbäraren med ett paket till oss.
Överraskade så öppnade vi bums paketet och till vår stora
glädje……Ett paket fyllt med svenskt godis!!!!!!!!!!!

Det blev stor glädje i Kottayam denna dag. Det finns faktiskt
inget som går upp mot svenskt godis. Det är bara att erkänna.
Nu har vi helgerna räddade för lite extra-mys.

Tänk att något så banalt som lite godis kan göra någon så glad.
När man var hemma i Sverige så var det så självklart att man inte
brydde sig om det. Det var ju bara att ta cykeln till närmaste affär, så
var det ordnat med godis. Det är inte riktigt så här där vi bor.

Livet är fullt av överraskningar!

En stygg pojke

Indiens president, Abdul Kalam, fyllde i dagarna 75år och fick många mail
från barn i Indien. Han berättade att han blev smiskad med spö i skolan
för att han var stygg. Han berättade också att han beundrade sina föräldrar mest av alla som svar från en flicka.

Kalam är ju känd för sin stora delaktighet i utvecklingen av Indiens atomvapen och har skrivit många tanke-provocerande
böcker. Han hade en framgångsrik karriär som vetenskapsman innan han blev Indiens president.

På frågan om man kunde ta bort hemläxor i skolan, så svarade presidenten att han tyckte det var bra med läxor. Han menade att det hjälpte att utveckla studenter och tillade att det hade hjälpt honom personligen mycket.

En ung kille från Tamil Nadu hade undrat vad presidenten skulle önska om Gud själv skulle uppenbara sig framför honom. Presidenten hade bett att Gud/guden skulle ge honom ett hårt arbetande folk och med kunskap och att därmed Indien skulle bli en ekonomiskt utvecklad nation.

På frågan om hur Indiska ungdomar kan undvika att bli påverkade och inblandade i den tilltagande knark missbruket i landet så uttalade presidenten en tvåfaldig strategi. 1) Att föräldrar och lärare kontinuerligt berättar om de hemska konsekvenserna av bruket. 2) Att lagar stiftas så att knarkare inte har möjlighet att komma in på skolor och college för att lura eleverna.

President A.P Kalam är en intressant person att lyssna på!

Vart hamnar bebisar?

Läste nyligen om att katolska kyrkan håller på att revidera synen på vart bebisar själar hamnar när de dör. Katoliker har ju
trott under lång tid att bebisar som inte blivit döpta innan dom dött, har ändå varit behäftade med arvsynden och därmed exkluderats från att komma till himlen.

Dock ska tilläggas att vissa katolska teologer har hävdat/undervisat att dessa bebisar njuter av ett evigt tillstånd av fullständig lycka. Denna plats har benämnts som Limbo. Nu har Vatikanens internationella teologiska kommision meddelat att nytt tänkande är på gång som skulle “tip the balance in the favor of heaven,” enligt talesman. Dvs, tron att barnen kommer till himlen.

Ämnet är intressant ur många perspektiv. För egen del tycker jag att 1 Kor 7:14 är en hjälp på vägen och tydligt. Annars kan det vara svårt att prata om denna sak, speciellt om man lever nära icke troende, som kanske inte är så sugna
på att ge sitt liv till en Gud som skulle tillåta uppenbarligen oskyldiga människoliv till fördömelse.

Hur ser du på denna fråga?

Antonius och den andliga träningen

Antonius och den andliga träningen

På 200-talet så lämnade en ung man, Antonius, sin gård någonstans i Egypten för att söka Gud i öknens ensamhet.
I denna ödemark så levde han en radikal kristen livsstil karaktäriserad av bön och fasta. Som ett resultat av det, så blev han Guds redskap i sin tid. Kyrkohistorien nedtecknar många fall där människor blev befriade från demoner och många människor som var sjuka blev friska genom förbön.

Vad kan vi lära oss av honom?

Varje gång som Antonius hörde om en andlig mästare i närheten, så gav han sig av för att uppsöka denne och få lite färdkost på dygdens väg. Gång på gång ägde detta rum. Han underordnade sig uppriktigt de läromästare han mötte. Hos var och en av som han mötte ville han lära sig något om hängivenhet och andlig fostran.

Hos den ene lärde han sig om mildhet, hos den andre vid hettan i bönerna. Hos en annan la han märke till friheten från vrede, hos en annan kärleken till människorna. En beundrade han för hans uthållighet, en annan för att han fastade och låg på marken. Hos dem alla lade han märke till deras vördnad för Kristus och deras kärlek till varandra. För varje gång så återvände han till sin egen plats av träning. Så samlade han i sitt inre det bästa från var och en, och var ivrig att hos sig själv förverkliga allas goda egenskaper. Alla bybor som kände honom brukade när de såg hur han levde kalla honom för “Guds vän”.

Låt oss handla på det sätt som Antonius gjorde. Låt oss lägga märke till varandras vördnad för Kristus och lära av de andliga frukter som vi ser hos varandra. Tänk vad vi kan lära oss av de olika lemmarna i Kristi Kropp. Alla tillför ju något!

(Texten är hämtad från kyrkofadern Athansius från Alexandria: Antonius Liv.)