Evangelikaler och kyrkofäderna

Läste en intressant artikel om varför evangelikaler har börjat vända sig till kyrkofäderna och den
tidiga kyrkohistorien. Artikelförfattaren, Robert Louis Wilken, (katolik) se här professor emeritus at the University of Virginia, listar ett antal orsaker:
1. Evangelikal teologi och spiritualitet kretsar kring skriften vilket också kyrkofäderna hade fokus på. Bibeln
har en väldigt stor betydelse.
2. Evangelikal teologi och spiritualitet har alltid haft som betoning att gå djupare i skriften. Författaren menar att detta är vad kyrkofäderna lär oss. Att tränga in under ytan och att läsa skriften långsamt och eftertänksamt. Att se Bibeln som en helhet där enskilda svåra texter förstås genom att läsa andra texter.
3. Kyrkofäderna var bland de mest skarptänkta under deras tid. Genom deras sätt att behandla skriften, så skapades och utmejslades det språk och uttryckssätt som vi andvänder när vi uttrycker den Kristna tron. Att ignorera kyrkofäderna är att undergräva grunden varigenom de klassiska trosbekännelserna (tex Athanasius eller den Apostoliska trosbekännelsen) var byggda på.

Det är intressanta tankar som Professor Wilken kommer med. Visst är det så att arvet från Kyrkofäderna är något som tillhör oss alla oavsett kyrkotillhörighet. Augustinus, Tertullian och Origenes: För många människor är dessa namn abstrakta röster och legender från antiken som inte har någon relevans för moderna behov eller frågeställningar. Som Protestant upplever jag att vår tradition tidigare inte tagit kyrkofäderna på så stort allvar. Det har funnits en negligering. Hur som helst, en närmare titt på dessa kyrkofäder uppenbarar människor vars reflektion över den Apostoliska undervisningen uppbygger Kristna från alla generationer.

Ett uppvaknande har skett som innebär att även evangelikaler och andra Protestantiska grupperingar har upptäckt rikedomar i den bredare Kristna traditionen. Evangelikaler har börjat inse att att den tidiga kyrkohistorien är också vår historia och inte bara katolikers eller ortodoxa´s för den delen. Medans katoliker alltid hållit kyrkofäderna högt, så har Protestanterna tidigare knappast nämnt dem vid namn. Nu verkar detta ha förändrats vilket är roligt.
Det är inte heller bara tänkt att inspirera och uppmuntra akademiker som behärskar grekiska och latin utan är ju tänkt att berika alla även den sk “medelkristne” om det nu finns sådana! Därför är det roligt att se den flora av litteratur som behandlar ämnet. I USA finns det ju många exempel, tex ovan nämnde författare som skrivit boken Getting to Know the Church Fathers: An Evangelical Introduction . Här i Sverige har vi ju författare som Peter Halldorf, (21 kyrkofäder : historien om hur kristendomen formades) Per Beskow, (De apostoliska fäderna) eller t ex Esra Gebremedhin som skrivit “Arvet från Kyrkofäderna” som rekommenderas.

Det råder inga som helst tvivel om att traditionen som gavs till kyrkan av Apostlarna och har uppehållits och bibehållits av de tidiga kyrkofäderna är mycket relevant till evangelikaler såväl som till Ortodoxa, katoliker, Anglikaner, Lutheraner, Calvinister, Baptister, Pingstvänner och alla andra på den Kristna trädstammen.

Omar och hans antisemitiske vän Rami

Läser med förundran på Dagen se här att den sk poeten, Muhammed Omar, vill bilda ett antisionistiskt parti. Han vill bjuda in alla extrema grupperingar på den politiska skalan som hyser antisemitism. Denne sk poet fick ju en sån enorm uppmärksamhet och plattform i Svensk media och kulturliv. Den Svenska kultureliten var riktigt stolta över att kunna se en ung invandrar-svensk med lite talanger i att uttrycka sig i tal och skrift komma fram på scenen. Han verkade ha njutit av all uppmärksamhet och tog för sig.
Sen gick något snett för den unge poeten. Eller så bestämde han sig helt enkelt för att uttrycka var han egentligen alltid stått, vilket känns nästan mer rimligt. Helt plötsligt så kom den unge poeten ut som radikal muslim. Han började uttrycka grova antisemitiska uttalanden, anordnade abf-kurser i Gottsunda (invandrartätt område i Uppsala) finansierat av svenska skattemedel där han bjöd in antisemiter (Radio Islams dömde ledare, Ahmed Rami) att tala. Han har spridit traktat i området för att samla alla muslimer, Han sprider grov antisemtisk smörja via sin hemsida bl a.
Det är ett intressant fenomen att han samlar högerextremister, radikala muslimer och extrema vänsterextremister i det förenade hatet mot judar och staten Israel. Propagandan ser lika dan ut från Omar som från Nazisterna under 2:a världskriget eller Palestinsk tv eller från Irans President. Det som är det märkligaste är att det är bara tidningen Dagen som skriver om det. Alla andra tidningar verkar vara tysta! Kan det vara så att man skäms med tanke på hur man favoriserade den unge poeten och skröt lovord tidigare.
Här är det viktigt att den Svenska demokratin inte accepterar antisemitism som sprids genom olika propagandakanaler. Jag kommer att tänka på den mycket kontroversiella och synnerligen obehagliga atmosfär som rådde runt omkring rättegången mot Radio Islam och dess ansvarige utgivare, Ahmed Rami, känd som Antisemit och judehatare. Han fick hålla på ganska länge med sin pytonpropaganda innan rättssamhället reagerade. Han var ansvarig för den grövsta antisemitiska radiopropagandan i Europa sedan kriget. När väl rättegången ägde rum så fick Antisemiten tyvärr mycket stöd av den intellektuella eliten. Jan Hjärpe (Professor i Lund, Islamolog och Svt:s ständige bisittare i islamiska frågor) och Jan Bergman (avliden sen några år, mycket framstående Religionshistoriker och Egyptolog) gjorde minst sagt häpnadsväckande uttalanden till stöd för Antisemiten. Vittnesmålet väckte stor uppståndelse inte bara i Sverige utan utomlands vilket skakade Uppsala Universitet och i synnerhet Teologen. Överhuvudtaget var Teologen i Uppsala inblandad vilket protokoll och skriverier visade. Det som var än mer märkligt var att Bergmans kollegor inom kyrkan (!) och den akademiska världen lyckades avleda diskussionen från själva sakfrågan till att gälla frågan om Bergmans akademiska fri och rättigheter. Kritiken mot Bergman vändes i en kritik mot hans “Judiska” kritiker. Hela den här affären, som kom att kallas “affären Rami-Bergman” finns i bokform vilket jag skaffade mig. Den är skriven av Håkan Arvidsson, Universitetslektor i historia vid Roskilde Universitet och heter: Affären Rami-Bergman – Dokument om judefientlighet och akademisk röta i Sverige Boken rekommenderas verkligen för den intresserade! Den rättegången visade för mig att Antisemitismen och djupt grova fördomar om Judar, Judendomen och staten Israel finns mitt i det Svenska samhället. Inte bara bland extrema politiska avarter utan även inom den sk kultur och intellektuella eliten pyr ett hat och förakt.

Därför rekommenderar jag alla läsare att närhelst ni läser eller ser att denne Omar uttrycker hets mot folkgrupp vilket antisemitism innebär, så ska ni anmäla det till Polis och rättsväsende!

Svenska kyrkan trossamfund eller förrättningsinstitut?

Det var ju som sagt väntat att kyrkomötet skulle rösta genom beslutet att homosexuella ska få vigas
i kyrkan. Därmed är Svenska Kyrkan först ut med detta vad jag vet i den världsvida kyrkan. Det är tragiskt att en del av Kristi Kyrka så allvarligt avviker från Bibeln och bekännelseskrifter. Jag uppfattar det såsom attt den sekulariseringsprocess som började i SvK på tidigt 1900-tal skördar mer och mer offer. Det har funnits ett politiskt intresse att styra kyrkan åt ett annat håll än i linje med den Kristna traditionen och den heliga skriften.
Socialdemokratin har varit det statsbärande partiet i Sverige under 1900-talet och har även varit det parti som har haft överlägset störst inflytandet på Svenska kyrkan. Under 1900-talet så har en tydlig och medveten förändringsprocess drivits där man har buntat ihop alla konservativa och givit dom etiketten “reaktionär” eller “intolerant”. Människor med en annan syn på ämbete har trummats ut på ett politiskt laddat sett som kvinnoprästmotståndare. Istället för att velat ta den seriösa teologiska diskussionen, så har man drivit en slags socialpolitisk linje i kyrkans hägn där alla grupper ska få sin rätt genom, där alla grupper minsann har rätt till samma saker. Människor i kyrkan med en historisk syn på äktenskapet såsom varande en sakral förening mellan man och kvinna enligt skapelseordning har betecknats såsom homofoba och intoleranta. Kristna som har uttryckt sin tro på Jesus som världens frälsare och herre, född av jungfru Maria och avlad av Helig Ande har dumförklarats. Tro på under och mirakler har förnekats av kyrkans ledande män. Man har uteslutit allt som har ansetts vara “kontroversiellt” och politiskt opassande för att skapa snarare ett förrättningsinstitut än en Kyrka, vars viktigaste uppgift har varit att förätta vigsel, dop ocb begravning. Man har blivit mer av en social samhällsinstitution snarare än en Kristen kyrka med uppgift som Svk kyrkans kyrkoordning själv beskriver ”Att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.”
Den Svenska kyrkan har blivit en avfällig kyrka. Saltet har mist sin sälta. En viktig fråga infinner sig: När upphör en kyrka att vara kyrka?

Intressant utveckling i relationen mellan Anglikanska kyrkan och Katolska kyrkan!

Följt med intresse den utveckling som har skett och nu på ett påtagligt sett har skett i relationen mellan Anglikanska och Katolska kyrkan. Det gäller den nya “kanoniska struktur” som Vatikanen och Påven Benedictus har skapat för att hjälpa Anglokatolikerna att ingå i full gemenskap med Rom men samtidigt behålla sin Anglikanska identitet och liturgiska tradition.
Det är ju ingen nyhet att många troende inom den Anglikanska gemenskapen har blivit uppgivna över den teologiska utveckling som skett på senare år. Värderingar och teologiska ståndpunkter som Kyrkan har haft genom historien har övergivits till förmån för mer moderna och mer politiskt accepterade och korrekta ståndpunkter. Det är ju samma utveckling inom den Svenska kyrkan. Skillnaden är väl att gemenskapen mellan Katolska och Anglikanska är närmare av historiska skäl. Steget har inte varit lika stort mellan de båda kyrkorna som mellan SvK och Katolska K. Det vore intressant om ett liknande steg kommer att tas av Påven när det gäller de Lutherska kyrkorna i Europa och dom grupperingar som inte ser någon annan utväg än att ställa sig under Påven och den Katolska kyrkans översyn. Nu är inte jag så naiv att jag inte ser hinder och problem. Det finns fortfarande stötestenar, men jag vill ändå se en möjlig väg framåt för kyrkorna.
För mig är detta (som är nämnt ovan) ett synligt tecken på ytterligare ett steg i förverkligandet av strävandet mot full, synlig enhet i Jesu Kristi Kyrka.

Dagens bevingade ord

“Optimisten ser en möjlighet i varje problem. Pessimisten ser ett problem i varje möjlighet.”

Vem är du?

Slagsmål på 10 000 meters höjd!!!!!

I Indien så är allt möjligt . Dagens Nyheter rapporterar se här om ett slagsmål som bröt ut på 10 000meters höjd mellan kabinpersonalen och Piloterna på ett Air-India plan på lördagen.

Planet befann sig på ca 10 000meters höjd över Pakistan på ett Air-India plan som flög från Förenade Arabemiratet till Delhi. Planet hade 106 passagerare och 7 besättningsmän ombord. Tumultet lär ha börjat i Cockpiten runt 04.30 lokal tid på lördagsmorgonen efter påståenden om sexuella trakasserier.
Fejden fortsatte i kabingången, där passagerarna blev vittnen till hur förolämpningar och knytnävsslag utdelades. Vid ett tillfälle, så var Airbus-planet helt förarlöst!!!!!!!!!!!!! och en av piloterna hotade senare att styra om planet till Pakistan istället för destinationen Delhi enligt tidningen Times of India.

Enligt uppgift ska en pilot och en flygvärdinna ha fått blåmärken efter slagsmålet och passagerna som hörde bråket ska ha blivit oroliga, uppger tidningen. Meningarna går isär om vad som orsakat höghöjdsbråket. Kabinpersonalen hävdar att piloterna trakasserat och försökt antasta en 24-årig flygvärdinna och att de sedan knuffat henne när hon gjorde motstånd. Piloterna i sin tur hävdar att trakasserianklagelserna var ett försök att avleda uppmärksamheten från klander om tjänstefel för en annan i kabinpersonalen.

Tjaaa….vad ska man säga

Olika typer av tutande i den indiska trafiken :)

Eftersom jag har bott i Indien i ett antal år, så finns en del av mitt hjärta där. För den som är intresserad av landet Indien och allt vad det kan innefatta, så vill jag rekommendera ett bra forum, http://www.indien.nu/forum. Här diskuteras allt mellan himmel och jord.

Om du har rest en del i Indien, så är det lätt att irritera sig över allt tutande i trafiken. Det är ett förfärligt liv som nästan gör dig lomhörd till en början. Efter ett tag så vänjer man sig (dvs man har blivit lomhörd). Det är viktigt om man ska bo i Indien en längre tid att man lär känna den Indiska trafikkulturen Den är mycket annorlunda än den Svenska. För en Svensk på första gångs besök, kan det nog upplevas som en “nära döden upplevelse”.

I Sverige använder man ett system av olika regler när man kör. Om någon bryter mot någon av alla dessa oändliga regler brukar det ske olyckor. I Indien är det viktigare med sunt förnuft, ögonkontakt, kraftig tuta och starka bländande lampor, än otaliga regler.
Det är livsfarligt att köra i Sverige ur ett indiskt perspektiv då omkring-liggande fordon inte söker ögonkontakt och berättar sina avsikter.
I Sverige ändrar man från hellyse till halvlyse vid möte på natten för att inte blända.
I Indien ändrar man från halvlyse till hellyse vid möte på natten för att den mötande skall lägga märke till att man kommer. I Indien använder man tuta för att berätta att man finns. I Sverige får man inte tuta men högerregeln är viktig.

Har du funderat över vad de olika typer av tutande i den Indiska trafiken betyder. Här har du svaret: http://rusty.in/archives/pom-pom-the-au … -in-india/

Autentisk guide för tutande i Indien:

1. Närvaro-tutande -
2. Vad i hela friden håller du på med – tutande
3. Trafikljus-tutande
4. Förfrågan-tutande
5. Poänglöst tutande

Nu är du redo att inta Indiens vägar med bil eller motorcykel. Lycka till!

Kan man ha Akademisk frihet som “Kristi slav”?

Evangelical Theological Society fattade ett radikalt beslut för några år sedan när man försökte att säga upp en person från medlemskap. Orsaken var att person/personerna höll fast vid en okonventionell uppfattning (Open Theism).Vidare, Pete Enns blev tvingad att sluta sin tjänst som professor vid Westminister Theological Seminary pga att han ville omvärdera vedertagna uppfattningar om Bibeln och istället låta bibeln definiera sig själv på dess egna villkor. (Omdefiniering av Inerrancy). Vid Calvin College, så har styrelsen ganska nyligen givit ett påbud om att ingen har tillstånd att undervisa, skriva eller försvara homosexualitet. Nyligen så har professorerna kallat till något slags möte för att disskutera “Akademisk frihet”. Detta är exempel hämtat från den Kristna Akademiska världen i USA. Det finns väl exempel även på närmare håll i Europa och Sverige. Allt detta är exempel på när Akademisk frihet på Bekännelsetrogna Universitet och Seminarier blir åsidosatta.

Problemet är alltså: Till vilken nivå kan det finnas sann Akademisk frihet på på en bekännelsetrogen institution vare sig det är Seminarie eller Kristet Universitet som underordnar sig Kristus? Hur kan man ha Akademisk frihet och samtidigt vara Kristi lärjunge/slav? Detta är ett litet dilemma. Frågan är alltså inte retoriskt ställd.

Å ena sidan, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är oersättliga rättigheter. Utan det skulle vi inte ha haft den Copernikanska revolutionen eller den Protestantiska reformationen för den delen heller. Kyrkan behöver vara Eccleisa reformata, semper reformanda – kyrkan reformerad, alltid reformerande. Utan den här akademiska friheten så skulle vi förlora förmågan att kritiskt utvärdera konventionellt hållna ståndpunkter.

Men å andra sidan, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är på sätt och vis uttryckligen förbjudet i Nya Testmentet. Vi har många verser i bibeln som anbefaller de kristna att hålla sig till sunda läror. Det finns många ställen som fördömer falska lärare, många versar som uppmnar till att hålla fast vid sanningen. När det då finns Kristna utbildningsinstitutioner som sätter upp förbud för vissa typer av idéer eller åsikter, så är det ju ofta i andan av att hålla fast vid sunda läror för Kristi Kropp.

Var är då lösningen? Hur bred är den “sunda läran”? Hur generös är Ortodoxin?
Nämnda exempel ovan på fall där Akademisk frihet har kringskurits är viktiga. Dock, man kan ju vara sympatisk med nämnda personer och ändå oövertygad om lämligheten med att stödja deras tankar. Å ena sidan har vi Akademisk frihet – och på andra sidan vågen har vi de sunda lärorna.

Visst är det så att det handlar om perspektiv. Det som är den ene personens heresi är den andres ortodoxi. Konservativa kan anse att jag är liberal för att jag läser Bibeln literärt snarare än bokstavligt. Å andra sidan anser de liberala att jag är konservativ för att jag tror på Bibelns auktoritet och inspiration och Jesu uppståndelse.
Så…..hur försonar vi akademisk frihet med att underordna sig en Konfessionell institution? Till vilken gräns ska den här akademiska friheten kunna tillämpas. Från ett annat perspektiv kan man fråga sig: Handlar vi utifrån missförståelse av termen “frihet” hämtad från politisk Liberalism snarare än en Kristen människas frihet i Kristus?

Chindia

Vad är det undrar du? Det är ett sammansatt ord på Engelska (China och India) och syftar på
kombinationen av Kina och Indien i allmänhet och deras ekonomier i synnerhet.
Kina och Indien är geografiskt nära, det har världens två största befolkningar (2,5miljarder vilket motsvarar ca 36% av världens population). Båda länderna hör idag till de snabbast växande ekonomierna.
Enligt Goldman & Sachs (som antagligen är världens ledande investmentbank) så gick Kina om Tyskland (som är Sveriges största handelspartner idag) i total BNP. Experterna på Goldman beräknar att Kina kommer år 2040 att gå om USA som världens största ekonomi.
Indien ligger idag på 12plats i världens BNP-lista,(enligt Goldman) men beräknas klättra snabbt dom närmaste 5 åren och till 8 plats enligt befintliga prognoser och därmed passera länder som Ryssland, Brasilien, Spanien och Kanada.
Det finns intressant literatur i ämnet, bl a The Strange Rise of Modern India av Edward Luce, som är en grundlig analys av Indiens framtida storhet. En annan bra bok i ämnet är The Post American World skriven av Fareed Zakira (programledare på CNN) som beskriver vilka som kommer att dominera den Ekonomiska såväl som den politiska scenen framöver.

Bertil Gärtner död

Det är med sorg som jag läser på tidningen Dagens nätupplaga se här att Biskop Emiritus Bertil Gärtner är död. Gärtner har varit en betydelsefull kristen ledare och herde i Sverige och inom Svenska kyrkan som har stått upp på ett klart och tydligt sätt för den evangeliska tron. Förutom sitt exegetiska kunnande vilket kom till uttryck i många av hans bokproduktioner, så kom han att representera den konservativa falangen inom Svenska kyrkan bl a genom sitt motstånd mot kyrkomötet 1958 som drev genom beslutet om Kvinnors rätt att bli präster. Gärtner var dock inte bara känd för det, utan även för sitt engagemang. Gärtner var väldigt aktiv i Oas-rörelsen (som ju är en karistmatisk förnyelserörelse inom SvK) och talade flera gånger där. Jag har själv läst flera av hans böcker med mycket stor behållning som t ex Gå därför åstad, (som skrevs tillsammans med Bo Giertz), Missionens nya ansikte, ( med Björn Fjärstedt) och hans kommentar till Galaterbrevet.
In i det sista så var han aktiv och följde t ex kyrkovalet engagerat vilket man kan se på hans blogg som jag har i min lista. Jag uppskattade hans initerade kommentarer. Han uppmanade folk att rösta på Frimodig Kyrka! Svenska Kyrkan och Svensk Kristenhet har förlorat en god kyrkoledare och profetröst.