Läste en intressant artikel om varför evangelikaler har börjat vända sig till kyrkofäderna och den
tidiga kyrkohistorien. Artikelförfattaren, Robert Louis Wilken, (katolik) se här professor emeritus at the University of Virginia, listar ett antal orsaker:
1. Evangelikal teologi och spiritualitet kretsar kring skriften vilket också kyrkofäderna hade fokus på. Bibeln
har en väldigt stor betydelse.
2. Evangelikal teologi och spiritualitet har alltid haft som betoning att gå djupare i skriften. Författaren menar att detta är vad kyrkofäderna lär oss. Att tränga in under ytan och att läsa skriften långsamt och eftertänksamt. Att se Bibeln som en helhet där enskilda svåra texter förstås genom att läsa andra texter.
3. Kyrkofäderna var bland de mest skarptänkta under deras tid. Genom deras sätt att behandla skriften, så skapades och utmejslades det språk och uttryckssätt som vi andvänder när vi uttrycker den Kristna tron. Att ignorera kyrkofäderna är att undergräva grunden varigenom de klassiska trosbekännelserna (tex Athanasius eller den Apostoliska trosbekännelsen) var byggda på.
Det är intressanta tankar som Professor Wilken kommer med. Visst är det så att arvet från Kyrkofäderna är något som tillhör oss alla oavsett kyrkotillhörighet. Augustinus, Tertullian och Origenes: För många människor är dessa namn abstrakta röster och legender från antiken som inte har någon relevans för moderna behov eller frågeställningar. Som Protestant upplever jag att vår tradition tidigare inte tagit kyrkofäderna på så stort allvar. Det har funnits en negligering. Hur som helst, en närmare titt på dessa kyrkofäder uppenbarar människor vars reflektion över den Apostoliska undervisningen uppbygger Kristna från alla generationer.
Ett uppvaknande har skett som innebär att även evangelikaler och andra Protestantiska grupperingar har upptäckt rikedomar i den bredare Kristna traditionen. Evangelikaler har börjat inse att att den tidiga kyrkohistorien är också vår historia och inte bara katolikers eller ortodoxa´s för den delen. Medans katoliker alltid hållit kyrkofäderna högt, så har Protestanterna tidigare knappast nämnt dem vid namn. Nu verkar detta ha förändrats vilket är roligt.
Det är inte heller bara tänkt att inspirera och uppmuntra akademiker som behärskar grekiska och latin utan är ju tänkt att berika alla även den sk “medelkristne” om det nu finns sådana! Därför är det roligt att se den flora av litteratur som behandlar ämnet. I USA finns det ju många exempel, tex ovan nämnde författare som skrivit boken Getting to Know the Church Fathers: An Evangelical Introduction . Här i Sverige har vi ju författare som Peter Halldorf, (21 kyrkofäder : historien om hur kristendomen formades) Per Beskow, (De apostoliska fäderna) eller t ex Esra Gebremedhin som skrivit “Arvet från Kyrkofäderna” som rekommenderas.
Det råder inga som helst tvivel om att traditionen som gavs till kyrkan av Apostlarna och har uppehållits och bibehållits av de tidiga kyrkofäderna är mycket relevant till evangelikaler såväl som till Ortodoxa, katoliker, Anglikaner, Lutheraner, Calvinister, Baptister, Pingstvänner och alla andra på den Kristna trädstammen.